Italiensk exekutionsprocesslagstiftning. Genom en lagstiftning av år 1936 har en nyordning ägt rum av bestämmelserna i civilprocesslagen och därtill sig anslutande lagar angående anmaningsförfarandet i vissa skuldfordringsmål och förfarandet vid avhysning från fastighet. Äldre rätts principer i fråga om dessa summariska processarters förläggande till ordinarie domstolar har bibehållits. Det förstnämnda institutet i dess nya skick omfattar i själva verket både en urkundsprocess, motsvarande vårt lagsökningsförfarande, och ett verkligt anmaningsförfarande, närmast likt vårt institut handräckning för fordran. Väl förutsätter lagen generellt skriftligt bevis såsom grundval för ansökningen om betalningsföreläggande, men beviset behöver icke bestå i en skriftlig skuldförbindelse i egentlig mening; sålunda duger anteckning i handelsböcker och andra diarier som bevismedel vid köpmans, advokats, notaries etc. krav även mot icke-köpman. En nyhet förtjänar här anmärkas, nämligen att lagen på goda grunder tillåter förfarandets användning ej blott vid krav på penningar eller annan generisk prestation utan även vid yrkande att utfå bestämd egendom. Reglerna om själva förfarandet åsyfta en snabb fastställelse och exekution av anspråket: en återvinningstalan mot rättens betalningsföreläggande hindrar sålunda icke utan vidare exekution i målet. Fordran på grund av växel, check etc. intager en ytterligare privilegierad ställning i fråga om omedelbar verkstäilighet. Avhysningsprocessen har i formellt avseende nära anslutits till det nya anmaningsförfarandet och åsyftar som detta att utan omgång skaffa den berättigade parten en exekutionstitel och dennas snabba effektuerande. Hänsyn tages dock även till besittarens intressen, t. ex. i det fallet att det gäller förverkande av en nyttjanderätt i anledning av oguldna motprestationer. Domstolen kan i detta fall uppskjuta målet och bereda nyttjanderättshavaren en frist för erläggande av betalning och därmed bevarande av sin rätt.

I. A.

 

Spanska äktenskapsskill-nadslagen upphävd. Efter den republikanska statsvälvningen i Spanien infördes i mars 1932 institutet äktenskapsskillnad i spansk rätt. Den 2 mars 1938 satte emellertid general Franco bestämmelserna härom tills vidare ur kraft och genom lag den 23 september

 

814 FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.1939 ha de numera definitivt upphävts. Som motivering framhålles, att föreskrifterna om äktenskapsskillnad helt stredo mot den djupa religiösa känsla,som behärskar det spanska samhället. Samtidigt förklaras att den nyaspanska staten från början strävat att återgiva den spanska rätten »dess traditionella inriktning, vilken är den katolska».
    Hädanefter skola de i Cödigo Civil givna reglerna tillämpas. Enligt dessa finnes ett skillnadsinstitut motsvarande séparation de corps i övriga rättssystem. En fullständig upplösning av de äktenskapliga banden förekommerblott i de av den katolska kyrkorätten förutsedda fallen.
    Vissa intressanta övergångsbestämmelser givas i lagen den 23 september1939. Bland annat föreskrives att av civil domstol avkunnat utslag å skillnad i äktenskap, som ingåtts enligt kanonisk rätt, på ansökan av en av deintresserade skall av judiciell myndighet förklaras för ogiltigt, även om denene eller båda makarna efter utslaget ingått civilt äktenskap. Detta senareskall av domstolen förklaras upphävt beträffande alla civila rättsverkningar.Inom äktenskapet födda barn skola dock åtnjuta den status de ägde vidtidpunkten för upplösningsbeslutet.
    Oberoende av lagakraftvunnen dom å äktenskapsskillnad enligt 1932 årslag äger den, som tidigare ingått äktenskap enligt kanonisk rätt, icke träda inytt äktenskap, förrän det kyrkliga äktenskapet upplösts enligt kanonisklag. Att han efter skillnaden ingått ett eller flera civila äktenskap som upplösts, så att han är att anse såsom »civil änkling», inverkar ej på dettahinder. B. Eng.