UPPSKOVSFREKVENSEN VID UNDERRÄTTERNA.
AV
HOVRÄTTSRÅDET ERIK SÖDERLUND.
Under diskussionen om processlagberedningens förslag till rättegångsbalk har stundom framhållits, att underrättsprocessen numera, i allt fall vad anginge häradsrätterna, vore snabb och att flertalet mål — bortsett från enkla kravmål och ordningsmål, vilka mål plägade avdömas genast — på många håll kunde avgöras redan vid första eller andra rättegångstillfället. Det kan ha sitt intresse att något närmare belysa dessa uttalanden med hjälp av den officiella statistiken rörande uppskovsfrekvensen vid underrätterna. Anmärkas må emellertid, att de uppgifter, som härvid stå till förfogande, äro i viss mån ofullständiga. De avse sålunda icke alla slag av mål, och de hänföra sig allenast till ett begränsat antal år, nämligen dels åren 1913—1916 och dels tiden från och med år 1929. Att märka är även, att den hittills publicerade statistiken angående domstolarnas verksamhet endast når fram till och med år 1936. De siffror, som i det följande lämnas för år 1937, grunda sig på uppgifter, som under hand inhämtats från statistiska centralbyrån. Några motsvarande uppgifter för år 1938 ha då detta skrives ännu icke stått att erhålla.
I de statistiska berättelserna skiljes i förevarande hänseende mellan tre grupper av mål: tvistiga civila mål, som icke varit återförvisade eller vilande,1 brottmål, i vilka någon varit häktad,
samt mål, som eljest angått brott eller förseelse enligt allmännastrafflagen — dock icke enbart förargelseväckande beteende eller fylleri — strafflagen för krigsmakten eller tryckfrihetsförordningen. Bortsett från mål angående häktade samt krigsrättsmål och tryckfrihetsmål, ingå alltså icke i statistiken mål rörande brott mot specialstraffrättsliga bestämmelser; uteslutna äro följaktligen bl. a. mål om ansvar för trafikförseelser. För varje grupp har, särskilt för häradsrätter och särskilt för rådhusrätter, angivits, huru många mål, som handlagts (eller varit utsatta till handläggning) vid allenast ett tillfälle, två tillfällen, tre tillfällen o. s. v. På motsvarande sätt har uppgivits, huru stor procent av hela antalet mål, som handlagts vid allenast ett, resp. två eller flera rättegångstillfällen. Vidare har bl. a. för varje grupp av mål angivits medeltalet rättegångstillfällen dels vid häradsrätterna och dels vid rådhusrätterna. Vid statistikens uppgörande ha icke medräknats de rättegångstillfällen, vid vilka endast meddelats beslut eller utslag.
I förevarande sammanhang torde särskilt den procentuella fördelningen av mål efter antalet rättegångstillfällen få anses belysande. En sammanställning av därutinnan tillgängliga uppgifterter sig sålunda.
Tvistiga civila mål fördelade efter antalet rättegångstillfällen, i procentav hela antalet.Häradsrätter Rådhusrätter
| År | Häradsrätter | Rådhusrätter |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | Fler än 5 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | Fler än 5 |
| 1913 | 28,8 | 24,2 | 22,2 | | 28,8 | | 29,9 | 27,3 | 14,1 | | 28,6 | |
| 1914 | 29,,8 | 23,5 | 17,9 | | 28,8 | | 30,3 | 26,5 | 14,6 | | 28,6 | |
| 1915 | 34,5 | 22,8 | 16,9 | 11,8 | 6,2 | 7,8 | 32,2 | 23,9 | 14,7 | 9,7 | 6,6 | 12,9 |
| 1916 | 29,1 | 22,5 | 18,7 | 14,9 | 6,5 | 8,5 | 29,2 | 20,7 | 14,5 | 10,7 | 8,0 | 16,9 |
| 1929 | 38,4 | 28,2 | 16,6 | 9,6 | 4,2 | 3,0 | 41,7 | 23,6 | 14,7 | 8,5 | 5,1 | 6,4 |
| 1930 | 40,4 | 27,3 | 17,2 | 8,1 | 3,9 | 3,1 | 44,5 | 23,1 | 14,2 | 7,6 | 4,8 | 5,8 |
| 1931 | 41,8 | 26,2 | 16,3 | 9,2 | 3,7 | 2,8 | 42,7 | 24,6 | 13,6 | 8,5 | 4,9 | 5,7 |
| 1932 | 42,1 | 26,2 | 16,4 | 8,9 | 3,7 | 2,7 | 36,4 | 27,2 | 16,6 | 8,6 | 5,3 | 5,9 |
| 1933 | 39,4 | 27,1 | 18,2 | 8,4 | 4,1 | 2,8 | 37,5 | 26,3 | 16,5 | 9,4 | 4,7 | 5,6 |
| 1934 | 36,4 | 29,4 | 18,6 | 9,4 | 3,8 | 2,4 | 38,6 | 25,6 | 15,9 | 9,9 | 4,7 | 5,3 |
| 1935 | 36,3 | 28,8 | 18,4 | 8,8 | 4,4 | 3,3 | 39,7 | 26,0 | 15,3 | 8,6 | 5,1 | 5,3 |
| 1936 | 34,2 | 27,9 | 19,1 | 9,9 | 4,5 | 4,4 | 39,1 | 26,3 | 16,2 | 8,1 | 5,3 | 5,0 |
| 1937 | 31,7 | 28,8 | 19,3 | 10,7 | 5,3 | 4,2 | 34,1 | 24,4 | 21,0 | 10,3 | 5,1 | 5,1 |
Brottmål, i vilka någon varit häktad, fördelade efter antalet rättegångstillfällen, i procent av hela antalet.
| År | Häradsrätter | Rådhusrätter |
| 1 | 2 | Fler än 2 | 1 | 2 | Fler än 2 |
| 1913 | 51,7 | 25,0 | 23,3 | 54,2 | 31,2 | 14,6 |
| 1914 | 55,6 | 23,3 | 21,1 | 55,7 | 30,0 | 14,3 |
| 1915 | 57,3 | 23,2 | 19,5 | 55,8 | 30,7 | 13,5 |
| 1916 | 55,5 | 24,5 | 20,0 | 57,3 | 29,4 | 13,3 |
| 1929 | 64,9 | 21,4 | 13,7 | 40,5 | 32,7 | 26,8 |
| 1930 | 63,2 | 25,1 | 11,7 | 40,9 | 33,7 | 25,4 |
| 1931 | 62,8 | 24,4 | 12,8 | 46,2 | 31,2 | 22,6 |
| 1932 | 63,1 | 21,1 | 15,8 | 44,3 | 31,1 | 24,6 |
| 1933 | 61,5 | 24,5 | 14,0 | 46,5 | 29,8 | 23,7 |
| 1934 | 58,9 | 24,7 | 16,4 | 49,4 | 28,3 | 22,3 |
| 1935 | 57,2 | 27,3 | 15,5 | 48,9 | 27,1 | 24,0 |
| 1936 | 57,2 | 28,9 | 13,9 | 48,9 | 24,9 | 26,2 |
| 1937 | 51,2 | 31,7 | 17,1 | 38,6 | 31,6 | 29,8 |
Brottmål, i vilka häktning ej förekommit, fördelade efter antalet rättegångstillfällen, i procent av hela antalet.
| År | Häradsrätter | Rådhusrätter |
| 1 | 2 | 3 | Fler än 3 | 1 | 2 | 3 | Fler än 3 |
| 1913 | 47,0 | 22,0 | 14,9 | 16,1 | 74,8 | 12,5 | 6,7 | 6,0 |
| 1914 | 48,0 | 21,2 | 15,2 | 15,6 | 75,2 | 13,0 | 5,8 | 6,0 |
| 1915 | 52,0 | 19,2 | 13,4 | 15,4 | 75,2 | 12,8 | 6,0 | 6,0 |
| 1916 | 49,0 | 21,6 | 13,8 | 15,6 | 75,8 | 12,4 | 6,2 | 5,6 |
| 1929 | 55,6 | 26,1 | 11,5 | 6,8 | 64,3 | 21,3 | 7,3 | 7,1 |
| 1930 | 53,8 | 26,2 | 12,3 | 7,7 | 63,8 | 22,9 | 27,4 | 5,9 |
| 1931 | 56,1 | 26,0 | 11,1 | 6,8 | 63,4 | 21,7 | 8,8 | 6,1 |
| 1932 | 56,3 | 26,8 | 11,2 | 6,2 | 63,1 | 24,0 | 7,3 | 5,6 |
| 1933 | 57,4 | 25,1 | 10,9 | 6,6 | 61,3 | 25,2 | 8,0 | 5,5 |
| 1934 | 56,7 | 27,8 | 9,7 | 5,8 | 64,0 | 24,2 | 7,1 | 5,7 |
| 1935 | 58,1 | 25,7 | 9,8 | 6,4 | 61,2 | 25,4 | 7,6 | 5,8 |
| 1936 | 59,0 | 25,3 | 9,7 | 6,0 | 60,4 | 25,8 | 8,1 | 6,2 |
| 1937 | 60,0 | 24,5 | 10,0 | 5,5 | 60,7 | 25,7 | 7,9 | 5,7 |
Av intresse äro även uppgifterna rörande medeltalet rättegångstillfällen. Härutinnan hänvisas till tablån på nästa sida.
En granskning av tablåerna ger som väntat vid handen, att uppskovsfrekvensen i allmänhet varit lägre under åren 1929—1937 än under perioden 1913—1916. För häradsrätternas del kan detta sägas gälla utan undantag. Det procentuella antalet mål, som avgjorts efter ett eller två rättegångstillfällen, är sålunda högre för den förstnämnda perioden än för den senare. Medeltalet rättegångstillfällen vid häradsrätterna är även genomgående lägre för perioden 1929—1937. Nedgången i uppskovs-
Medeltalet rättegångstillfällen i förut redovisade grupper av mål.
| År | Tvistiga civila mål | Brottmål, i vilka någon varit häktad | Brottmål, i vilka häktning ej förekommit |
| Härads-rätter | Rådhus-rätter | Härads-rätter | Rådhus-rätter | Härads-rätter | Rådhus-rätter |
| 1913 | 2,7 | 3,0 | 1,7 | 1,6 | 2,1 | 1,5 |
| 1914 | 2,8 | 2,9 | 1,6 | 1,6 | 2,1 | 1,5 |
| 1915 | 2,7 | 2,9 | 1,6 | 1,6 | 2,0 | 1,5 |
| 1916 | 2,8 | 3,3 | 1,6 | 1,6 | 2,0 | 1,5 |
| 1929 | 2,2 | 2,4 | 1,5 | 2,0 | 1,7 | 1,6 |
| 1930 | 2,2 | 2,3 | 1,5 | 2,1 | 1,8 | 1,6 |
| 1931 | 2,2 | 2,3 | 1,4 | 1,9 | 1,7 | 1,6 |
| 1932 | 2,2 | 2,4 | 1,5 | 1,9 | 1,7 | 1,6 |
| 1933 | 2,2 | 2,4 | 1,5 | 1,9 | 1,7 | 1,6 |
| 1934 | 2,2 | 2,4 | 1,4 | 1,7 | 1,7 | 1,6 |
| 1935 | 2,3 | 2,4 | 1,5 | 1,9 | 1,6 | 1,6 |
| 1936 | 2,4 | 2,4 | 1,4 | 1,7 | 1,6 | 1,6 |
| 1937 | 2,5 | 2,3 | 1,4 | 1,9 | 1,6 | 1,6 |
frekvensen är emellertid icke så markerad, som man måhända föreställt sig. Särskilt anmärkningsvärd är den tendens till ökning av antalet uppskov i tvistemål, som framträtt under åren 1934—1937. Det må framhållas, att det totala antalet tvistiga civila mål under samma tid varit avsevärt lägre än förut (mellan omkring 3,900 och 5,500 mot tidigare under perioden mellan omkring 6,200 och 7,200).2 Det förefaller alltså som om en nedgångi antalet mål icke skulle ha den inverkan, att rättegångstillfällenas antal minskas, utan fastmera skulle leda till, att antalet uppskov ökas.
Vad angår rådhusrätterna finner man, kanhända icke utanförvåning, att uppskovsfrekvensen i brottmål varit högre undertiden 1929—1937 än under åren 1913—1916. I den här återgivna statistiken framträder detta förhållande, förutom i de högremedeltalssiffrorna, närmast på det sätt, att det procentuella antalet mål, som avgjorts efter ett rättegångstillfälle, nedgått, underdet att antalet mål, som avgjorts efter två, resp. tre eller flera rättegångstillfällen, i allmänhet ökats. Också här gäller, att dettotala antalet mål varit betydligt lägre under den tid, då uppskovsfrekvensen varit högre. Antalet av rådhusrätterna avgjorda brottmål av beskaffenhet, som här avses, utgjorde sålunda under den tidigare perioden mellan omkring 7,300 och 8,500, under
den senare mellan omkring 5,400 och 6,300.1 Man finner alltsåäven i detta fall, att nedgången i antalet mål icke lett till någon minskning i antalet rättegångstillfällen. — I fråga om tvistemålen har uppskovsfrekvensen även vid rådhusrätterna varit lägre under senare år än under tiden 1913—1916. Särskilt låg var uppskovsfrekvensen under åren 1930 och 1931. Någon sådan förskjutning i riktning mot ökat antal uppskov, som för häradsrätternas del kunnat påvisas för de sista fyra åren, har icke samtidigt gjort sig gällande i fråga om rådhusrätterna. Siffrorna för1937 visa emellertid en plötslig ökning av bl. a. antalet mål, som handlagts vid tre rättegångstillfällen, och en motsvarande minskning beträffande mål, som förekommit vid allenast ett rättegångstillfälle. Samma år hade det totala antalet tvistiga civila mål nedgått från omkring 5,050 under närmast föregående år till omkring 4,250, alltså med ungefär 800 mål. Det totala antalet tvistiga civila mål har i övrigt vid rådhusrätterna hållit sig mera konstant än vid häradsrätterna (under perioden 1913—1916 mellan omkring 5,400 och 6,500, under tiden 1929—1936 mellan omkring 5,000 och 6,700).
En jämförelse i nu förevarande hänseende mellan de skilda slagen av underdomstolar kan icke obetingat sägas utfalla till rådhusrätternas nackdel. Bortsett från mål angående häktade, ärsålunda det procentuella antalet mål, som avgjorts efter endast ett rättegångstillfälle, tämligen genomgående högre för rådhusrätterna än för häradsrätterna. Vad angår brottmål, däri häktning ej förekommit, gäller det sagda utan undantag även för de mål, som avgjorts efter ett eller två rättegångstillfällen; motsvarande siffror för tvistemålen äro däremot som regel något lägre för rådhusrätterna än för häradsrätterna. Medeltalssiffrorna för brottmål, vari häktning ej förekommit, äro vidare i allmänhetlägre — och i intet fall högre — för rådhusrätterna än för häradsrätterna. Vad beträffar tvistemålen kännetecknas perioden 1929—1937 av småningom stigande medeltalssiffror för häradsrätterna, under det att motsvarande siffror för rådhusrätterna äro tämligen konstanta; för år 1937 är medeltalet lägre för rådhusrätterna än för häradsrätterna.
Genom en summering av procenttalen för mål, som avgjorts efter ett eller två rättegångstillfällen, finner man, vad angår ti-
den från och med år 1929, att av tvistemålen i stort sett mellan 60 och 65 % samt av de brottmål, i vilka häktning ej förekommit, i stort sett mellan 80 och 85 % blivit avgjorda efter högst två rättegångstillfällen. Det inledningsvis omnämnda uttalandet, att flertalet mål numera på flera håll kunde avgöras efter ett eller två rättegångstillfällen, kan sålunda, såvitt angår mål, som medtagits i den nu berörda statistiken, anses bekräftat. Å andra sidan är det procentuella antalet mål, som handlagts vid flera än två rättegångstillfällen, likväl betydande; i fråga om tvistemål vid häradsrätterna kan härutinnan från och med år 1933 förmärkasen oavbruten stegring.
Det lär måhända kunna antagas, att de mål, som handlagts vid flera än två rättegångstillfällen, omfatta flertalet mera betydande samt mera invecklade och svårutredda mål. Förutsattatt särskilt mål av sådan beskaffenhet fullföljas till högsta instans, bestyrkes riktigheten av nyssnämnda antagande av en under hösten 1939 verkställd undersökning rörande bl. a. uppskovsfrekvensen i mål, som sedermera blivit fullföljda till högsta domstolen. Vid denna undersökning uttogs bland inneliggande mål hos nedre justitierevisionen ett så stort antal, som vanligen plägar inkomma under en tid av tre veckor. Målen uttogos på måfå; vissa mål av mindre normal typ, exempelvis sådana som förklarats vilande i avbidan på sakkunnigutlåtande eller avgörande av annat ärende, blevo emellertid utgallrade. Sammanlagt omfattade undersökningen — bortsett från 3 mål angående häktade, vilka i detta sammanhang torde sakna intresse — 17 revisionsmål, därav 9 från häradsrätt och 8 från rådhusrätt, 12 civila besvärsmål, varav 6 från häradsrätt och 6 från rådhusrätt, samt 42 kriminella besvärsmål, därav 28 från häradsrätt och 14 från rådhusrätt. Av de ifrågavarande 71 målen hade endast 27, d. v. s. 38 %, avgjorts efter ett eller två rättegångstillfällen. Antalet mål, som avgjorts efter högst två rättegångstillfällen, varför de särskilda grupperna av mål: för revisionsmål 4, utgörande 23.5 %, för civila besvärsmål 6, d. v. s. 50 %, samt för kriminella besvärsmål 17, utgörande 40.5 %. Sammanlagt 25 mål, motsvarande 35.2 % av hela antalet mål, hade handlagts vid fleraän tre rättegångstillfällen. Härav belöpte på revisionsmålen 9, d. v. s. nära 53 % av antalet dylika mål, på de civila besvärsmålen 3, motsvarande 25 %, och på de kriminella besvärsmålen 13, motsvarande 31 %.