Lagstiftningsfrågor vid urtima riksdagen 1939/40. Följande redogörelse är ej uttömmande; beträffande lagfrågor som behandlats avandra särskilda utskottet, vilket närmast motsvarade lagtima riksdagslagutskott, hänvisas till de fullständigare förteckningarna under rubriken »Från riksdagen» i SvJT 1939 s. 821—823 och nedan s. 384.
    På straffrättens område märkes främst en genom lag den 14 oktober 1939 (SFS nr 722) vidtagen skärpning av bestämmelserna i 8 kap. strafflagen rörande spioneri. Straffbudet i 21 a §, som avser insamlande för främmande makts räkning av vissa uppgifter som i och för sig icke äro av hemlig natur, har gjorts tillämpligt jämväl å utlänning samt utvidgats till att omfatta även uppgifter, vilkas meddelande till främmande makt kan skada rikets folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med främmande makt. Straffmaximum har höjts till straffarbete i två år eller, vid synnerligen försvårande omständigheter, sådant straff i fyra år, och böter ha uteslutits ur latituden. I en ny paragraf, 21 b §, har stadgats straff för viss förberedelse till sådan spioneriverksamhet som avses i 18 eller 20 § eller 21 a § i den nya lydelsen. Vid behandlingen av propositionen i ämnet beslöt riksdagen jämväl anhålla hos K. M:t om översyn, så snart ske kunde, av bestämmelserna i 8 kap. strafflagen; se därom vidare SvJT 1939 s. 815 o. 830.
    Bestämmelser om spioneri förekomma även i en nytillkommen lag ang. vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m.m., den s.k. krigshandelslagen (SFS 1939 nr 951). Denna lag, som i sakligt hänseende i stort sett är av samma innehåll som den åren 1916—1920 gällande lagstiftningen i ämnet, avser att lägga vissa ekonomiska utfästelser av enskilda gentemot främmande makt (t. ex. garantiförbindelser mot reexport) under statlig kontroll. Därjämte kriminaliseras olika former av utländsk övervakning, handelsspionage. De centrala delarna av lagen ha satts i tillämpning genom förordnande av K. M:t med riksdagens samtycke (SFS 1939 nr 952).
    I samband med de ovan nämnda ändringarna i 8 kap. strafflagen tillkom en lag om särskilda tvångsmedel vid utredning rörande brott somavses i 8 eller 19 kap. strafflagen m. m. (SFS 1939 nr 724), vilken gäller t. o. m. den 31 mars 1941. Enligt lagen må vid utredning rörande brott, som avses i nämnda kapitel av strafflagen eller i den nya krigshandelslagen och varå kan följa straffarbete, förutom eljest medgivna tvångsmedel användas jämväl vissa i lagen angivna särskilda tvångsmedel. Dessa avse dels kvarhållande av post- och telegrafförsändelser till eller från misstänkt person i avbidan på prövning av frågan om beslag skall ske och dels avlyssnande och uppteckning av den miss-

356 SVEN ROMANUS.tänktes telefonsamtal. Jfr SvJT 1939 s. 502. — Under den urtima riksdagens sista skede tillkom härefter en ytterligare skärpt lagstiftning om tvångsmedel, lagen den 9 januari 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m. (SFS 1940 nr 3). Denna lag, som i likhet med den föregående gäller t. o. m. den 31 mars 1941, har utformats såsom en fullmaktslag, vilken med riksdagens samtycke satts i tillämpning samtidigt med utfärdandet (SFS 1940 nr 4). Lagen ger polis- och vissa därmed jämställda myndigheter vittgående befogenheter med avseende å övervakning för att hindra eller uppdaga vissa samhällsfarliga brott. Sålunda må exempelvis misstänkt person gripas samt kvarhållas högst trettio dagar och, efter JK:s medgivande, ytterligare högst trettio dagar.
    I detta sammanhang må jämväl antecknas en ny lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni (SFS 1939 nr 795), vilken bl. a.innebär en skärpning av straffet för olovligt innehav eller brukande av radiosändare; straff latituden är nu dagsböter eller fängelse.
    I fråga om beredskapslagstiftningen må till en början nämnas, att urtima riksdagen gillat eller givit sitt samtycke till K. M:ts ikraftsättande av åtskilliga vid 1939 års riksdag antagna lagar, se därom SvJT 1939 s. 761 o. 762. Ett betydelsefullt komplement till den redan föreliggande lagstiftningen tillkom genom lagen om tjänsteplikt (SFS 1939 nr 934). Denna avser sålunda att utgöra ett led i de åtgärder som under utomordentliga förhållanden kunna bliva erforderliga för er nående av en sådan fördelning av arbetskraften att behovet därav, framförallt inom försvarsberedskapen och folkförsörjningen, kan tillgodoses. Bestämmelserna i lagen innebära icke blott, att inom vissa gränser skyldighet kan åläggas envar enskild att fullgöra visst arbete, utan även att frågan om ersättningen för det ålagda arbetet och övriga anställningsvillkor kan komma att avgöras i extraordinär väg. Lagen har utformats såsom ett system av olika möjligheter till ingripanden av större eller mindre räckvidd och av olika innebörd för den enskilde, och inom den sålunda givna ramen har det överlämnats åt K.M:t att utvälja den lämpligaste formen för ingripande. Den längst gående åtgärden benämnes allmän tjänsteplikt, vilken kan åläggas envar mellan 16 och 70 års ålder. Till sin karaktär är lagen en fullmaktslag, såsom exempelvis allmänna förfogandelagen, och för dess sättande i tillämpning fordras alltså i princip medverkan från riksdagens sida; lagen har ännu ej till någon del satts i tillämpning. Redan innan lagen om tjänsteplikt tillkom hade emellertid genomförts en särskild lag om tjänsteplikt för medicinalpersonal (SFS 1939 nr 832), vilken jämväl, med riksdagens samtycke, satts i tillämpning (SFS 1939 nr 903).
    För den nya prisregleringslagen (SFS 1939 nr 838) har tidigare redogjorts i SvJT, se årg. 1939 s. 816.
    I syfte att genom ökat tillgodogörande av vattenkraft vinna besparingar i förbrukningen av kol och annat bränsle ha genom en lag med särskilda bestämmelser ang. tillfällig vattenreglering (SFS 1939 nr 732) införts stadganden, som möjliggöra ett förenklat och snabbt förfarande vid behandlingen inför vattendomstolarna av ansökningar i vattenregleringsmål. Lagens bestämmelser ha, med riksdagens samtycke, ome-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID URTIMA RIKSDAGEN 1939/40. 357delbart satts i tillämpning (SFS 1939 nr 733). — I syfte att minska åtskilliga av de olägenheter, som uppkommit till följd av inskränkningarna i motorfordonstrafiken, ha genomförts ändringar i flera hänseenden i motorfordonslagstiftningen, bl. a. beträffande avregistrering, skatteplikt och försäkringsplikt jämlikt trafikförsäkringslagen. Därvid har även ikraftträdandet av de förut utfärdade nya bestämmelserna om lättviktsmotorcyklar (se SvJT 1939 s. 758) i vissa avseenden uppskjutits.(SFS 1939 nr 768—770 o. 774—776.)
    Vissa andra författningar taga åter sikte på att åvägabringa lättnader i skilda avseenden för sådana värnpliktiga som inkallats till tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap eller vid mobilisering. Enligt en lag med särskilda bestämmelser rörande utmätning hos vissa värnpliktiga m. m. (SFS 1939 nr 728) skall dels egendom i större utsträckning än för närvarande kunna undantagas vid utmätning och i konkurs och dels anstånd med försäljning av utmätt egendom kunna medgivas utöver den i utsökningslagen stadgade tiden. En annan lag (SFS 1939 nr 782) avser inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods från värnpliktiga av nyssnämnd kategori. Genom en förordning med särskilda bestämmelser ang. indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga samt en lag ang. undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder (SFS 1939 nr 810 o. 811) ha de inkallade värnpliktiga beretts lättnader i form av anstånd med indrivning av utskylder och befrielse från indrivningsavgift. I samband därmed har genom en särskild lag (SFS 1939 nr 812) föreskrivits, att vid tillämpning av i lag givna stadganden ang. villkor för utövande av rösträtt och behörighet att innehava uppdrag skall person, som inkallats till sådan tjänstgöring vid krigsmakten som nu är ifråga, icke anses häfta för vissa oguldna utskylder, med vilkas indrivning anstånd åtnjutits enligt de nyssnämnda bestämmelserna. — I detta sammanhang är vidare att anteckna en lag om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. (SFS 1939 nr727). Lagen, som ersätter 1914 års lag i ämnet, innebär en utvidgning i flera hänseenden av skyddet för arbetstagarna. I princip skall sålunda gälla förbud att skilja någon från anställning med anledning av värnpliktstjänstgöring, oavsett om denna varar längre eller kortare tid. Sådant förbud skall även gälla mot avskedande med anledning av arbete som någon eljest på grund av stadgande i lag är skyldig fullgöra åt det allmänna. Bindande verkan har emellertid tillerkänts en överenskommelse av det innehåll, att ingånget arbetsavtal skall upphöra att gälla vid den första värnpliktstjänstgöringens början.
    I fråga om den sociala lagstiftningen i övrigt är att anteckna en lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd (SFS 1939 nr 831). Enligt den nya lagen må K. M:t beträffande företag, som bedriver tillverkning eller beredning av för nödenheter för rikets försvar, medgiva dispens från förbudet mot användande av kvinnor till nattarbete. — I 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete har intagits ett stadgande, att ersättning på grund av försäkringen ej skall utgå för skada,

358 LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID URTIMA RIKSDAGEN 1939/40.som förorsakats av krigsåtgärd under krig, vari Sverige är indraget (SFS 1939 nr 818). — I syfte att motverka sociala olägenheter av att sjömännen under rådande, för dem särskilt påfrestande tider komma att omedelbart disponera över avsevärda belopp i krigsriskersättning utöver den normala hyran, har utfärdats en lag om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän (SFS 1939 nr 856). Lagen innebär, att krigsriskersättning skall, i den mån K. M:t förordnar, insättas hos postsparbanken och till högst halva beloppet som regel spärras viss tid, ävensom att krigsriskersättning, som sålunda ej skall insättas hos postsparbanken, i allmänhet ej får utbetalas utom riket.
    Lagen den 14 oktober 1939 (SFS nr 719) om inrättande av ett folkhushållningsdepartement förtjänar även nämnas.

Sven Romanus.