Skotsk äktenskapsrätt. I fråga om formen för äktenskaps ingående skiljer man i skotsk rätt mellan reguljära och irreguljära äktenskap.¹ De förstnämnda ha enligt hittills gällande regler blott kunnat ingås med kyrklig vigsel. Dylik vigsel skall förrättas i närvaro av minst två vittnen och må blott äga rum, sedan lysning skett. Lysningsförfarandet ombesörjes antingen avkyrklig eller av civil funktionär.
    Förutsättning för kyrklig lysning är, att åtminstone den ene kontrahenten under de senaste femton dagarna varit bosatt inom vederbörande församling.² Kungörelse om det tillämnade äktenskapet skall å tre skilda söndagar uppläsas inför församlingen. Känner prästen personligen parterna eller finner han styrkt att hinder mot äktenskapet icke möter, äger han emellertid fullgöra lysningsceremonien å en söndag.
    Det civila kungörelseförfarandet regleras av den s. k. Marriage Notice (Scotland) Act, 1878. Enligt denna kan envar, som de närmast förflutna femton dagarna varit bosatt i en skotsk församling, hos vederbörande civilståndsregistrator anmäla sin avsikt att ingå äktenskap. Finner registratorn att äktenskapshinder icke föreligger, skall han under sju dagar hålla anmälan anslagen i sin ämbetslokal. Göres icke jäv mot äktenskapet, utfärdar han därefter lysningsbevis. På grundval av detta må kyrklig vigsel erhållas. Att märka är dock att vardera kontrahenten skall förete sådant bevis. Detta innebär, att under det att vid kyrklig lysning blott den ene trolovade behöver vara bosatt viss tid i Skottland, det civila kungörelseförfarandet förutsätter att båda parterna vistas därstädes.
    De irreguljära äktenskapen stiftas utan medverkan av kyrklig eller civilmyndighet. Grundvalen för dem utgör kontrahenternas blotta överenskommelse, consent makes marriage. Äktenskapen kunna efteråt registreras. Det finnes tre former, nämligen
    1. Marriage per verba de presenti, vilket kommer till stånd genom parternas formlösa beslut att ingå äktenskap. Överenskommelsen behöver icke ens träffas i närvaro av vittnen. Denna vigselform torde vara mera allmäntkänd under namnet Gretna-Green-vigsel.³ För att förhindra en allt för livlig tillströmning av giftaslystna från England har genom Marriage (Scotland) Act, 1856 gjorts till förutsättning att en av kontrahenterna skall ha varit bosatt i Skottland i minst tjugoen dagar närmast före äktenskapets ingående.
    2. Marriage by promise subsequente copula, vilket konstitueras genom

 

¹ Se exempelvis A. W. RENTON och G. G. PHILLIMORE, The Comparative Lawof Marriage and Divorce, London 1910, s. 189 ff samt W. P. EVERSLEY och W. F. CRAIES, The Marriage Laws of the Empire, London 1910, s. 44 ff.

² Lysning må blott ske inom Church of Scotland. Även präster inom vissa andra religiösa samfund äga dock vigselrätt.

³ Se SvJT 1929 s. 586 och 1933 s. 290.

äktenskapslöfte (enligt vissa prejudikat skall löftet vara skriftligt) och efterföljande könsumgänge.
    3. Marriage by cohabitation, habit and repute, vilket anses föreligga om vederbörande öppet sammanleva såsom man och hustru.
    Genom en den 13 juli 1939 dagtecknad lag,¹ benämnd Marriage (Scotland) Act 1939, ha de två förstnämnda formerna för irreguljärt ingående av äktenskap upphävts. Samtidigt har införts en ny s. k. reguljär vigselform, ett slags borgerlig vigsel. Denna äger rum inför de civilståndsregistratorer, som därtill utses av Registrar-General. Parterna skola, sedan de företett civila lysningsbevis enligt 1878 års äktenskapslag, inför två minst sexton år gamla vittnen förklara, att de icke känna till något hinder mot äktenskapet samt att de taga varandra till äkta makar. Härpå utfärdar vigselförrättaren bevis över giftermålet.
    Äktenskap »by cohabitation, habit and repute» äro fortfarande tillåtna. Regler ha emellertid givivits till förenkling av registrering av sådana äktenskap.
    I motiven till den nya lagen framhålles, att de nu upphävda formerna föräktenskaps ingående varit förbundna med allvarliga olägenheter. Det hade bl. a. i många fall visat sig omöjligt att styrka, att ett giltigt äktenskap kommit till stånd. Avsaknaden av varje kontroll hade dessutom öppnat portarna för svek och falska förespeglingar. I första rummet gällde detta de s. k. Gretna-Green-vigslarna. De senaste åren hade omkring tolv procent av alla äktenskap i Skottland varit irreguljära äktenskap. Under förra världskriget hade siffran stigit till över tjugo procent. Förhållandevis få irreguljära äktenskap registrerades. Sålunda hade under tioårsperioden 1926—1935 blott 419 irreguljära äkenskap registrerats under det att enbart i Gretna-Green 2,295 »vigslar» ägt rum.
    Slutligen må nämnas, att genom en likaledes den 13 juli 1939 daterad lag— Marriage Act, 1939—bestämmelser av interlokal natur givits i syfte att förenkla lysningsförfarandet mellan kontrahenter, av vilka den ene äger hemvist i England och den andre i Skottland.

B. Eng.