Viktigare lagändringar 1 juli 1940. Bland de författningar som träda i kraft den 1 juli 1940 märkas: 11 § i lagen om verkställighet av bötesstraff samt vissa därmed sammanhängande ändringar i alkoholistlagen (SFS 1940 nr 38); vissa ändringar i lagen om sammanläggning av fastigheter å landet m. m. (SFS 1940 nr 100—102); samt ändrad lydelse av 3 och 29 §§ i lagen om förenings- och förhandlingsrätt (SFS 1940 nr 332). Flertalet av de vid årets riksdag antagna nya lagarna hava trätt i kraft omedelbart efter publiceringen.
    1937 års lagstiftning om förvaring och internering har ännu icke trätt ikraft (se SvJT 1940 s. 364). Detsamma gäller den år 1939 antagna lagenom villkorlig dom (se nedan).

C. S.

    11 § i lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff —vilken paragraf enligt KK 19 jan. 1940 (nr 38) skall träda i kraft 1 juli 1940— har följande lydelse:
    »Uppkommer fråga om förvandling av böter, som ådömts någon för fylleri eller för fylleri jämte annat brott, och har den bötfällde under de två senast förflutna åren blivit tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri, skall åklagaren, innan talan anhängiggöres om böternas förvandling, hos vederbörande nykterhetsnämnd göra anmälan om förhållandet. Har nämnden ej inom två månader därefter hos länsstyrelsen gjort ansökan om den bötfälldes intagande å allmän alkoholistanstalt, före åklagaren talan om böternas förvandling.
    Varder på grund av anmälan varom i första stycket sägs genom lagakraftvunnet beslut förordnande meddelat om den bötfälldes intagande å allmän alkoholistanstalt, skall frågan om böternas förvandling vara förfallen. Innefattar beslutet ej sådant förordnande, före åklagaren talan om böternas förvandling.»
    Från och med den 1 juli 1940 erhålla också 10, 11, 29, 51 och 52 §§ alkoholistlagen den lydelse som framgår av lagen den 3 juni 1938 nr 215.