JO:s och MO:s ställning. Genom proposition (nr 152) har K. M:t föreslagit riksdagen vissa grundlagsändringar med syfte att stärka JO:s och MO:s ställning. Propositionen, som tillstyrkts av konstitutionsutskottet (utlåt. nr 18), har av riksdagen bifallits, varför förslaget förklarats vilande förvidare grundlagsenlig behandling.
    Förslaget bygger i allt väsentligt på det betänkande i ämnet, som den 16 mars 1939 avgivits av särskilda sakkunniga (SOU 1939: 7, se SvJT 1939 s. 487).
    Förslaget innebär främst förlängning av valperioden från ett till fyra år. Syftet härmed har varit att på ett mera stadigvarande sätt binda riksdagens ombudsmän vid ämbetena. Den längre ämbetsperioden har antagits göra befattningarna mera eftersträvade och öka möjligheten för riksdagen att för dessa poster förvärva högt kvalificerade personer. Genom att i § 96 regeringsformen ordet »män» utbytts mot »medborgare» ha ombudsmansämbetena öppnats även för kvinnor. Riksdagen har ansetts icke böra betagas varje möjlighet att under löpande tjänsteperiod entlediga en ombudsman, som icke längre åtnjuter riksdagens förtroende. En ombudsman skalle mellertid kunna entledigas endast under förutsättning, att vederbörande lagutskott gjort hemställan därom i sitt utlåtande rörande ombudsmannens ämbetsförvaltning.
    Om tjänsteperioden förlänges är det uppenbarligen av särskild vikt, att reglerna om valförfarandet utformas på ett sådant sätt att största möjliga säkerhet vinnes för att en lämplig person blir utsedd. Enligt gällande ordning böra de av riksdagen nämnda elektorerna förrätta val av ombudsmän samma dag de själva blivit utsedda. Härigenom har risk ansetts föreligga, att det verkliga avgörandet sker under hand i förväg. Enligt det nu antagna förslaget skola elektorerna erhålla ett skäligt rådrum och sammanträda till valförrättningen senast å tionde dagen efter den då de blivit utsedda.
    De sakkunniga hade föreslagit, att lönen för riksdagens ombudsmän, som enligt beslut av 1939 års riksdag utgör 18,000 kr. om året, skulle höjas tillsamma belopp, som utgår till justitie- och regeringsråd, d.v.s. till 21,000 kr. Ombudsmännen skulle vidare beredas tjänste- och familjepension enligt vissa grunder. Departementschefen har ansett den sålunda förordade förbättringen av ombudsmännens ekonomiska villkor vara av betydelse för att vinna syftet att stärka ämbetena och minska innehavarnas benägenhet att alltför snart övergå till annan tjänst. Det slutliga avgörandet av löne- och pensionsfrågorna borde emellertid enligt hans mening anstå till den riksdag, som efter nya val till andra kammaren har att definitivt besluta om grundlagsändringarna.

G. D:son.

    Andra huvudtiteln i årets statsverksproposition innehåller icke några större förändringar i fråga om anslagen till domstolarna. Under krigsrätternas avlöningsanslag ha medel beräknats till civil personal vid fyra nya krigsrätter, varjämte i särskild proposition äskats ett nytt anslag å 100,000 kronor till civila ledamöter i fältkrigsrätter.
    Häradsrätternas medelsbehov har behandlats i särskild proposition, nr 150. I denna föreslås väsentligen dels en provisorisk reglering av löneförmånerna till häradshövdingen i Södra Roslags domsaga, dels ock en nedsättning av

nu utgående ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande. Den föreslagna löneregleringen i Södra Roslags domsaga innebär att häradshövdingen förpliktas att till statsverket årligen inleverera viss del av sportelöverskottet i domsagan. Såsom grund för sportelbeskärningen förordas en särskild skala, så konstruerad att häradshövdingen berättigas uppbära dels oavkortat ett visst bottenbelopp, dels ock därutöver vissa procentuella andelar enligt en fallande skala. För budgetåret 1940/41 uppskattas sportelöverskottet till 40,000 kronor. Statsverkets andel häri skulle med tillämpning av nyss nämnda beräkningsgrund utgöra 24,000 kronor. Beträffande den till häradshövdingarna utgående ersättningen för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande föreslås en reduktion på sådant sätt att ersättningar uppgående till högst 2,100 kronor lämnas orubbade, medan större ersättningar reduceras med två tredjedelar av det belopp varmed ersättningen överstiger 2,100 kronor. Reduktionen kommer härigenom att drabba allenast 44 domsagor, medan nuvarande ersättning blir bibehållen i 65 domsagor. Den ersättning för förlorad inteckningslösen, som nu utgår till befattningshavare vid rådhusrätter och till städer, föreslås i samma proposition skola nedsättas till hälften av nu utgående belopp.
    Beträffande övriga anslag under andra huvudtiteln må nämnas att anslaget till kostnader enligt lagen om fri rättegång höjts från 500,000 kronor till 525,000 kronor. Utgifterna å detta anslag ha under senare år visat en stark och oavbruten stegring, varför särskilda åtgärder övervägas i syfte att nedbringa statsverkets kostnader för den fria rättegången. Anslaget till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter har med hänsyn till tillkomsten av den nya rättshjälpsanstalten i Stockholms län höjts från 60,000 kronor till 64,000 kronor. Vid senaste årsskiftet har ytterligare en rättshjälpsanstalt, för Älvsborgs län, trätt i verksamhet, men detta påverkar icke anslagsberäkningen för nästa budgetår.
    Riksdagen har bifallit samtliga ovan refererade förslag.

Es.