RAPHAEL LEMKIN. La réglementation des paiements internationaux. Traité de droit comparé sur les devises, le clearinget les accords de paiement, les conflits des lois. Préface deMarcel van Zeeland. Paris 1939. Éditions A. Pedone. XXII +422 s.
Redan före den olyckliga dag då det nuvarande stora kriget bröt uthade som bekant de ekonomiska förbindelserna mellan länderna och de därmed sammanhängande internationella kapitalrörelserna underkastats regleringar och inskränkningar genom lagstiftning i flera länder. Syftet med denna lagstiftning var framför allt att skydda den inhemska valutan och att dirigera landets kapitaltillgångar, särskilt dessutländska valutor, så att landets behov av såsom livsviktiga ansedda nyttigheter tillgodosågs. Men även stater som fast höllo vid principenom det enskilda näringslivets frihet också i förhållande till utlandet nödgades göra ingrepp i kapitalrörelserna för att skydda sina egna medborgares — exportörers m. fl:s — fordringar mot medborgare istater, som förhindrade betalningar till utlandet. Detta sistnämnda var
t. ex. anledningen till vår svenska clearinglagstiftnings tillkomst. Efter krigsutbrottet ha restriktionerna i avseende å de internationella kapitalrörelserna snabbt och ofta drakoniskt skärpts även i stater somstå utanför kriget; exempel på dylika stränga restriktioner erbjuder den svenska valutalagstiftningen och därpå grundade, av riksbanken utfärdade bestämmelser. Sedda i sin helhet innebära de sålunda tillkomna föreskrifterna i olika länder — icke minst på grund av de internationella kapitalrörelsernas mångskiftande former och de olika förhållandena i skilda länder — åtminstone vid första anblicken bilden avett svåröverskådligt och svårgenomträngligt snår. En teoretiskt och praktiskt viktig uppgift har det därför varit som den polske juristen dr Lemkin tagit på sig, när han med föreliggande arbete velat genom en vetenskapligt systematisk undersökning klarlägga de ledande principerna i regleringen av de internationella kapitalrörelserna och vad därmed sammanhänger och därigenom skapa möjligheter till överblick, jämförelse och värdering av dessa nya, i enskild och nationell ekonomi djupt ingripande regler. En sådan uppgift ställer uppenbarligen stora anspråk på ekonomisk och juridisk sakkunskap och vetenskaplig skicklighet. Men förf. har otvivelaktigt löst uppgiften på ett förtjänstfullt sätt och tillika åstadkommit ett trots det stora materialet från många länder — dock ej Sverige — lättläst och lätt överskådligtarbete. Efter en redogörelse för de olika slag av värden, framför allt olika former av betalningsmedel, som bruka vara föremål för reglering, samt för de förekommande sätten för internationella kapitalrörelser, behandlar förf. först restriktionerna i fråga om överföring avbetalningsmedel från hemlandet till utlandet eller vice versa, resp. till eller från utlänningars konton i landet, vidare restriktioner beträffande rätten att bevilja kredit eller ställa säkerhet åt utlänningar samt beträffande inrikes affärer med utländska valutor m. m. I ett särskilt kapitel behandlas den i många länder införda skyldigheten att till statens förfogande ställa utländska betalningsmedel m. m. Sedan förf. påvisat hur staten genom restriktioner av nu antytt slag skapar en reserv inom landet av utländska valutor, redogör han för det sätt varpå denna reserv utnyttjas genom valutatilldelning för olika ändamål: import, skuldbetalning, turism etc. En huvudavdelning ägnas framställningen av reglerna om clearing, som förf. i anslutning till en i Schweizvanlig uppfattning vill juridiskt konstruera som ett slags statlig utmätning av utländska borgenärers fordringar mot inhemska gäldenärer isyfte att med dessa fordringar bereda gottgörelse åt inhemska borgenärer för deras fordringar mot utländska gäldenärer. Clearingorganet kan enligt förf. i vanlig processuell ordning tvinga den inhemske gäldenären att betala till organet. Förf. diskuterar här även möjligheterna att reformera clearingen så att den från den vanliga bilaterala förvandlas till en multilateral. Till framställningen ansluter sig en redogörelseför de organ som bruka omhänderha olika valutafrågor samt för destraffrättsliga sanktionerna. Av stort juridiskt intresse är den sista avdelningen i boken, som handlar om ifrågavarande reglerings privat
rättsliga verkningar. I den viktiga frågan rörande restriktionernas internationellt privaträttsliga räckvidd avvisar förf. teorien att restriktionerna såsom varande administrativa icke skola tillämpas av annat landsdomstol; i stället hävdar han den åsikten, att den på betalningsorten gällande restriktionslagstiftningen principiellt skall tillämpas (med förbehåll för ordrepublicregler i lex fori). På denna punkt torde väl åtminstone svensk rättsuppfattning icke vara sinnad att reservationslöst följa förf. Spörsmålet huruvida ett avtal, som står i strid mot ett annatlands valutalagstiftning, i och för sig är ogiltigt, besvarar förf. principiellt nekande. Intressanta äro förf:s resonemang rörande clearingens civilrättsliga verkningar. Det kan i det sammanhanget nämnas, att denav förf. diskuterade frågan om tidpunkten, då en gäldenär vid clearing blir befriad från sin skuld, för svensk rätts del torde få anses löst så attskulden upphör i och med skuldbeloppets inbetalande eller insättande på räkning i riksbanken eller annan bank (se lagrådet i NJA II 1932 s.766).
Vid sitt fosterlands tragiska fall räddade sig dr Lemkin till Sverige, där han första gången såg sin bok i tryck. Den som läser boken kan icke gärna undgå att hoppas, att de höga kvalifikationer hos författarenvarom den bär vittne måtte få komma till användning vid arbetet på återuppbyggande av det Europa som — för att citera ett uttalande i direktören i internationella banken i Basel MARCEL VAN ZEELANDS vackra förord till boken — snart icke har annat att göra än att dö, om det icke lyckas organisera sig för att leva.
Håkan Nial.