Presidenten Birger Ekeberg, ordförande i Sveriges domareförbund, som den 10 augusti 1940 fyllde sextio år, uppvaktades därvid av representanterför Sveriges domareförbund med de därtill anslutna föreningarna Sveriges hovrättsdomare, Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare och Revisionssekreterareföreningen samt Sveriges advokatsamfund, Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga fakultet, Juristföreningen i Stockholm och Svensk Juristtidning med en plakett upptagande profilbild av jubilaren jämte orden »1880 10/s 1940 Från svenska jurister». Plaketten är utförd avskulptören Ivar Johnsson och präglad av Sporrong & Co. Vid överlämnandet höll vice ordföranden i Sveriges domareförbund, justitierådet Arthur Lindhagen, följande anförande.
»Kära Birger Ekeberg.
När du i dag fyller 60 år skulle vi med lätthet kunnat samla större delen av Sveriges jurister att personligen bringa dig sin hyllning. De flesta ha på ett eller annat sätt tagit djupt intryck av det verk, som du utfört på olika poster inom rättens skilda områden. De ha varit dina lärjungar, dina medarbetare, dina meddomare; de ha sökt ledning i din vetenskapliga produktion eller i dina lagmotiv. Tidens bistra omständigheter ha emellertid hindrat ett sådant massuppbåd, och jag står därför här såsom talesman för ett antal juridiska institutioner och sammanslutningar, vilka särskilt stå dig nära: Stockholms Högskolas Juridiska Fakultet, Svensk Juristtidning, Sveriges Domareförbund, Föreningen Sveriges Häradshövdingar, Föreningen Sveriges Stadsdomare, Föreningen Sveriges Hovrättsdomare, Revisionssekreterareföreningen, Sveriges Advokatsamfund och Juristföreningen i Stockholm. Men jag kan försäkra att bakom dessa stå landets enskilda jurister i täta led.
Vad vi vill säga dig i dag kan enklast uttryckas endast i ordet 'tack' — ett tack för de stora insatser du gjort på rättens fält, ett tack för de lärdomar du givit Sveriges jurister, ett tack för de rättstankar, som du nedlagt hos Sveriges folk. Det är inte min mening att här söka ge en karakteristik av vad du gjort. Jag vill blott peka på några speciella drag, som slagit migunder ett långvarigt förtroligt samarbete — ett samarbete som pågick underdecenniet närmast efter det förra stora kriget, då man särskilt trodde på möjligheten att genom rättens förmedling snabbt vinna bestående framtidsvärden åt mänskligheten.
Det är påfallande huru ett rättsligt problemkomplex ofta omgives av ett yttre skal av frågor, som i själva verket är mer eller mindre betydelselösa men som förvillar begreppen och förvirrar diskussionen. Jag har aldrig träffat någon jurist, som mera suveränt än du förmått att snabbt hyfsa ekvationen och lägga fram problemet i dess renhet.
Och när det sedan gäller att lösa problemet gör du det, jag vill inte säga lekande lätt, men med osviklig säkerhet, med tillhjälp av dina djupa insikteri historisk och gällande rätt — svensk, allmänt nordisk och främmande —din människo kännedom, din sociala förståelse och ditt klara sunda förnuft
Men en god lösning kräver en god form för att komma till sin rätt. Jag anser mig inte i någon mån överdriva, om jag säger att du är en den juridiska stilens mästare. Klart, kortfattat och elegant, men ändock med täckande av alla de juridiska distinktionerna, klär du dina tankar i ord. Där finns förvisso intet av den förkättrade officiella stilens invecklade perioder eller dimhöljda ordrikedom. Och hur många gånger har jag inte häpnat över din förmåga att redan vid sittande sessionsbord och med öronen fulla av pågående diskussion nedskriva en text, som sedan blir bestående.
Tankens klarhet och formens skönhet är dock inte allt. Du älskar och vördar rätten såsom sådan. För dig är inte rätten endast ett maktbud av enpolitiskt härskande grupp. Du ser den på samma sätt som en beträngdmänsklighet städse har velat se den: såsom ett tidsbetonat uttryck för deväxlande generationernas alltid lika djupa längtan efter trygghet och säkerhet, ytterst såsom ett utflöde av samvetets bud. Med den uppfattningen blir juristen vårdaren av ett heligt kulturarv, inte maktens exekutor och skarprättare. Måhända är den dag inte långt borta, då vi svenska jurister ha att med den yttersta insatsen slå vakt om det arvet.
I tacksamhet för vad du betytt för det svenska rättsväsendet be svenska jurister att till dig få överlämna denna minnesgåva.»