Ändringar i tryckfrihets- förordningen m. m. Till 1940 års lagtima riksdag ha överlämnats propositioner med förslag dels till revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande förhållanden, dels till sådana ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m., som äga samband med den genom lag den 17 maj 1940 (SFS nr 356) ändrade lydelsen av 8 kap. strafflagen, och dels till grundlagsändringar m. m., avseende censur och utgivningsförbud beträffande tryckta skrifter vid krig och krigsfara.
Förslaget till reformering av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler, vilket framlades genom proposition nr 270, grundar sig på ett av särskilda sakkunniga d. 6 november 1939 avgivet betänkande (SOU1939: 32; se SvJT 1939 s. 819). Med förslaget, som bibehåller de ledande principerna i vår tryckfrihetsrätt, åsyftas främst att undanröja de möjligheter att använda bulvan, som de nuvarande reglerna erbjuda. Olägenheter härav ha särskilt framträtt i fråga om periodiska skrifter. Såsom ansvarig utgivare för en sådan skrift kan en person vara anmäld, som står helt utanför redaktionen. Även det beträffande ickeperiodiska skrifter förekommande namnsedelsinstitutet kan medföra, att ansvaret drabbar utomstående. Vidare innebär förslaget att, i motsats till vad för närvarande vanligen är fallet, ansvar enligt tryckfrihetsförordningen även skall kunna utkrävas för innehållet i utomlands tryckta skrifter.
Liksom gällande rätt skiljer propositionen beträffande ansvarighet för skrifts innehåll mellan periodisk och icke periodisk skrift samt mellan här i riket och utomlands tryckt skrift. Med periodisk skrift skall förstås tidning eller tidskrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd attunder bestämd titel utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen. Till sådan skrift skall även räknas därtill hörande löpsedlar och bilagor. Periodisk skrift, som icke under de senast förflutna två åren utgivits med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften om året, skall i ansvarshänseende bedömas såsom icke periodisk skrift.
Ansvaret för innehållet i icke periodisk skrift, som är tryckt inomriket, skall i första hand åvila författaren. Namnsedelsinstitutet skall avskaffas. Med författare jämställas översättare och den som utgiverannans skrift utan dennes medgivande eller skrift, vars författare av-
lidit. Författaransvar drabbar även den som leder utgivningen av skrift med bidrag av icke namngivna författare, såvitt angår sådana bidrag.
Till skydd för anonymitetsrätten har förbudet mot författarinkvisition i princip bibehållits. Ansvarighet för författaren inträder, om han med sin vilja är såsom författare angiven å skriften med sitt verkliga namn eller med pseudonym, som enligt vad allmänt är känt åsyftar författaren, eller i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren. Vidare åvilar ansvaret författaren, om han själv frivilligt inför domstol senast vid huvudförhandlingen i mål rörande ansvar för skriftens innehåll anmäler, att han är författaren.
Om författaren icke på sätt nu sagts är angiven å skriften eller lämnat skriftlig förklaring eller anmäler sig, drabbar ansvaret förläggaren. Denne blir även ansvarig, om den å skriften eller i förklaring angivne författaren icke kan anträffas eller om författaren eljest icke kan ådömas ansvar i anledning av skriftens utgivning. Nästa led i ansvarighetskedjan är boktryckaren. Denne skall svara, om förläggare ej finnes ellerdet icke kan visas vem förläggaren är. Boktryckaren blir dessutom ansvarig, om förläggaren icke kan anträffas eller ansvar eljest icke kan ådömas honom. I sista hand svarar liksom nu utspridaren. Ansvaret åvilar denne, då skriften saknar uppgift om boktryckaren eller uppgiften härom, utspridaren veterligt, är oriktig och i sådana fall ej kan visas vem boktryckaren är.
För periodisk skrift, som utgives inom riket, skall finnas en utgivare med inseende över skriftens utgivning och sådan bestämmanderättöver dess innehåll, att intet i skriften får införas mot hans vilja. Liksom nu skall utgivaren vara i riket bosatt, myndig svensk medborgare. Skriftens ägare skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. I anslutning till gällande rätt har vidare föreslagits, att periodisk skrift icke skall få utgivas, innan chefen för justitiedepartementet meddelat bevis för utgivaren att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke möter för honom att utgiva skriften (utgivningsbevis). För att erhålla en kontroll över utgivarens behörighet och ställning inom redaktionen har föreslagits, att vid ansökan om utgivningsbevis skall fogas förklaring av ägaren, att sökanden utsetts till utgivare samt att denne skall intaga den ställning och har de kvalifikationer, som lagen föreskriver. Om utgivaren avlider eller avgår från befattningen eller icke intager den ställning eller uppfyller de kvalifikationer, som lagen stadgar, skall ägaren föranstalta om att ny utgivare utses ochatt denne ingiver ansökan om utgivningsbevis. Intill dess nytt bevis utfärdats, skall ägaren tillfälligt anses såsom utgivare av skriften. Där det kan antagas, att utgivaren på grund av sjukdom eller annan tillfällig omständighet oavbrutet under minst två månader ej kommer att utöva befattningen såsom utgivare, skall han snarast möjligt överlämna befattningen till ställföreträdare, intill dess hindret upphört. Sådan skyldighet inträder jämväl, om utgivaren skall undergå frihetsstraff i minst en månad. I fråga om ställning och kvalifikationer skola för ställföreträdare gälla samma regler som för utgivare. Innan utgi-
varen överlämnar sin befattning till ställföreträdare, skall han göra anmälan därom hos chefen för justitiedepartementet; vid denna anmälan skall fogas förklaring av ägaren om vikariens ställning och kvalifikationer.
Vad nu sagts om periodisk skrift skall dock icke gälla beträffande utomlands tryckt skrift, som är huvudsakligen avsedd för spridningutom riket.
Ansvaret för innehållet i periodisk skrift, som är tryckt inom riket, skall i första hand åvila den som i egenskap av utgivare har utgivningsbeviset för skriften (eller anmälts såsom ställföreträdare för denne). Om sådan utgivare icke finnes eller icke kan anträffas eller om ansvar eljest icke kan ådömas honom, blir ägaren ansvarig. Ägaren svarar vidare, då han enligt vad ovan anmärkts skall tillfälligt anses såsom utgivare. På boktryckaren och utspridaren övergår ansvaret enligt samma regler, som gälla i fråga om icke periodisk skrift.
För skrift, som är tryckt utom riket på svenska språket och hit införes för spridning, skall inom riket finnas en huvuddistributör, vilken skall angivas å skriften. Detta skall dock icke gälla nedan angivet tillfällighetstryck och ej heller vetenskaplig facklitteratur eller periodisk skrift, som sprides genom postverkets försorg.
Ansvaret skall i fråga om periodisk skrift, för vilken skall finnas utgivningsbevis, åvila utgivaren (eller dennes ställföreträdare) och ägaren samt beträffande annan skrift drabba författaren och förläggaren, allt enligt samma regler som för här i riket tryckta skrifter. I stället förboktryckaren skall huvuddistributören svara, där sådan skall finnas,och eljest utspridaren. Den sistnämnde blir vidare ansvarig, om åskrift, för vilken skall finnas huvuddistributör, saknas uppgift omdenne eller uppgiften, utspridaren veterligt, är oriktig och i sådana fallej kan visas vem huvuddistributören är.
Beträffande utom riket på utländskt språk tryckt skrift, som hit införes för spridning, skall ansvaret åvila den som enligt allmän lag är ansvarig för innehållet i icke tryckt skrift med brottsligt innehåll. Den som med vetskap om skriftens innehåll sprider skriften straffas såsom gärningsman; i övrigt skola vanliga regler om delaktighet tillämpas.I fråga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas, skola dock i tillämpliga delar gälla reglerna om ansvarighet för utomlands på svenska språket tryckt skrift.
Det kan vidare nämnas, att den i § 108 regeringsformen stadgade skyldigheten för tryckfrihetskommittén att på begäran av författare eller boktryckare yttra sig om skrifts innehåll och kommitténs ansvarighet för innehållet i sålunda granskad skrift skola bortfalla.
I övrigt må rörande propositionens innehåll anmärkas följande. Boktryckerier skola få anläggas på vilken plats som helst och ej endasti stad eller större samhälle. Anmälningsplikt skall föreligga även beträffande accidenstryckerier. Biblioteks- och granskningsexemplar skola icke behöva avlämnas beträffande s.k. tillfällighetstryck. Med sådant tryck avses adresskort, etiketter, blankettryck, emballagetryck, visitkort, notifikationer ävensom därmed jämförliga tryckalster, allt un-
der förutsättning att de på grund av sitt innehåll kunna anses utesluta möjligheten av tryckfrihetsmissbruk. Av utomlands på svenska språket tryckt skrift, för vilken skall finnas huvuddistributör, skall denne avlämna granskningsexemplar, varemot biblioteksexemplar av sådan skrift ej skall levereras. Propositionen upptager vidare stadganden om ogiltigförklaring av utgivningsbevis, bl. a. till skydd för periodisk skriftstitel. Dessutom har föreslagits, att dagsbotssystemet skall införas i tryckfrihetsförordningen.
Det genom propositionen framlagda förslaget blev, efter en mindre redaktionell ändring, i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan (utl. nr 29) antaget av riksdagen såsom vilande.
Förslaget till grundlagsändringar, som äga samband med den nya lydelsen av 8 kap. strafflagen, upptogs i proposition nr 268 och anknytertill ett den 10 april 1940 avgivet sakkunnigbetänkande (SOU 1940: 8). De föreslagna ändringarna avse § 110 regeringsformen samt § 3 mom. 9och 10 tryckfrihetsförordningen.
I § 3 mom. 9 tryckfrihetsförordningen stadgas i första stycket första punkten straff för smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med vilka riket är i fredligt förhållande, om deras varande överhet, regering och regeringssätt, höge ämbetsmän och sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar. Brottet skall anses enligt 8 kap. 28 § strafflagen, som i straffskalan upptog fängelse. I fråga om denna bestämmelse har allenast föreslagits den ändringen, att hänvisningen till 8 kap. 28 § ändrats till att gälla den nya 4 § av 8 kap.strafflagen, vilken innehåller en straffskala av fängelse eller straffarbete i högst två år. I mom. 9 första stycket stadgas vidare att, om en skrift ej är smädlig eller förgriplig men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat, skriften må utan rättegång kunna konfiskeras. Enligt propositionen skall chefen för justitiedepartementet kunna i avbidan på konfiskationsbeslut belägga skriften med kvarstad. Sådan kvarstad skall gälla högst åtta dagar. I mom. 9 andrastycket, som straffbelägger falska rykten eller lögnaktiga uttalandenägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, har föreslagits den ändringen att i fråga om straffet hänvisas till allmän lag. Härigenom kommer stadgandet att bliva tillämpligt jämväl på oaktsamhetsbrott, förvilka enligt den nya lydelsen av 8 kap. 21 § strafflagen straff skall följavid krig eller krigsfara.
Beträffande uppenbarande av hemlighet genom tryckt skrift straffbelägger § 3 mom. 10 första stycket tryckfrihetsförordningen kungörande av vissa huvudsakligen diplomatiska hemligheter, och tredje stycket i samma mom. stadgar straff för den som i tryck utgiver avbildningar och beskrivningar av rikets fästningsverk och övriga fasta försvarsanstalter. Under krig eller vid krigsfara kan Konungen enligt andra stycket av mom. 10 meddela publiceringsförbud beträffande åtgärder och anstalter för försvaret över huvud, och straff för överträdelse avsådant förbud stadgas i detta stycke. I propositionen, som sammanfört
nuvarande första och tredje styckena till ett nytt första stycke, har föreslagits att kungörande av varje slags underrättelser rörande krigsmakten, vilka kunna skada rikets försvar, skall vara straffbart även i fredstid. Såsom ett andra stycke i mom. 10 har i propositionen upptagits bestämmelse om straff för kungörande i tryck under krigstid ellervid krigsfara av underrättelser, vilkas spridande är ägnat att skada rikets säkerhet och vilka omfattas av meddelat publiceringsförbud. Sådant förbud skall alltså kunna utfärdas icke blott rörande åtgärder förförsvaret utan även rörande förhållanden som angå rikets säkerhet i allmänhet. Straffet för överträdelse av publiceringsförbud skall vara fängelse eller dagsböter, om gärningen ej är i allmän lag straffbelagd.
I § 110 regeringsformen har föreslagits den ändringen, att försök att våldföra riksdagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman eller störa friden i deras överläggningar och beslut betecknats som högförräderi samt i paragrafen tillagts att stämpling tillsådan gärning skall anses som stämpling till högförräderi.
Det i propositionen framlagda förslaget blev efter hemställan av konstitutionsutskottet (uti. nr 27) i oförändrat skick antaget av riksdagen såsom vilande.
Förslaget till grundlagsändringar m. m., avseende censur och utgivningsförbud beträffande tryckta skrifter, framlades genom proposition nr 269 och bygger på en av särskilda sakkunniga den 21 februari1940 avlämnad promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten (SOU 1940:5; se SvJT s. 383). Med förslaget åsyftas att möjliggöra införande av censur och utgivningsförbud, då ensådan åtgärd i ett för landet kritiskt läge befinnes ofrånkomlig.
Enligt propositionen skall till tryckfrihetsförordningen fogas en ny paragraf (§ 6) av innehåll att, då riket befinner sig i krig eller krigsfara, må i den ordning som stadgas i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag meddelas föreskrift om förhandsgranskning av tryckta skrifter och om förbud att i riket införa sådana skrifter samt att vid krig må i samma ordning föreskrivas utgivningsförbud rörande periodiska skrifter. I den särskilda lagen skall ock straff stadgasför överträdelse av vad i lagen föreskrivits. Vidare har föreslagits, att ett förbehåll avseende dessa åtgärder skall intagas i § 86 regeringsformen och i nuvarande § 1 mom. 2 tryckfrihetsförordningen (då förslaget till revision av ansvarighetsreglerna för tryckta skrifter innefattadehelt ny lydelse av § 1 tryckfrihetsförordningen, upptogs dock sist berörda ändring i propositionen nr 270). Enär frågor om lagstiftning, som grundas på den föreslagna § 6 tryckfrihetsförordningen, ansågos böra behandlas av konstitutionsutskottet och det syntes lämpligt att utskottet finge självständig initiativrätt i sådana frågor, har tillika föreslagitsändring i § 38 mom. 1 riksdagsordningen.
Genom propositionen har riksdagen vidare förelagts förslag till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara att antagas under förutsättning att grundlagsändringarna och tillägget tilltryckfrihetsförordningen blevo av riksdagen beslutade. Detta lagför-
slag, som delvis hade till förebild förordningen om transportförbud förvissa periodiska skrifter, innebär i huvudsak följande. Enligt 1 § skola bestämmelserna träda i tillämpning först sedan särskilt förordnande därom meddelats. När riksdagen ej är samlad, äger Konungen utfärda dylikt förordnande under förutsättning att riksdagskallelse utgått eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Om förordnandet ej gillats av nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen är samlad, skall förordnandet meddelas av Konungen med riksdagens samtycke. Enligt 2 § må Konungen förbjuda att periodisk skrift utgives, om innehållet i densamma visat sig vid upprepade tillfällen ägnat att framkallafara för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande till främmande makt eller undergräva krigslydnanden eller ock därmed åsyftats att förbereda samhällsordningens omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt. Förbudet skall meddelas för viss tid, högst sex månader, men kan förlängas för högst sex månader varjegång samt återkallas, då anledning därtill finnes. Förbudet skall även gälla skrift, vilken uppenbarligen är avsedd att ersätta skrift, somförbudet gäller. Till skydd för de allmänna intressen, som nu angivits, må Konungen enligt 3 § meddela stadgande om förhandsgranskning av tryckta skrifter i den omfattning och ordning, som prövas erforderlig och lämplig, ävensom om befogenhet för granskningsmyndigheten att därvid meddela de föreskrifter, som finnas påkallade. Innan beslutmeddelas om utgivningsförbud eller förlängning därav eller om förhandsgranskning, som endast avser vissa skrifter, skall yttrande inhämtas från tryckfrihetskommittén. När så erfordras till skydd föromförmälda allmänna intressen, må chefen för justitiedepartementet förbjuda att i riket införas tryckta skrifter, som äro avsedda att här spridas. I fråga om sådant förbud är ej föreskrivet att höra tryckfrihetskommittén. Lagens straffbestämmelser upptaga dagsböter och fängelse.
I sitt utlåtande (nr 28) över propositionen har konstitutionsutskottet föreslagit, att bestämmelser av det anförda innehållet om riksdagensmedverkan till att en med stöd av § 6 tryckfrihetsförordningen utfärdad lag träder i tillämpning måtte införas i tryckfrihetsförordningen samtatt för sådant beslut av riksdagen, som här avses, skall erfordras att minst tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren instämt i beslutet. I den föreslagna särskilda lagen skulle införas motsvarande bestämmelse om dylik majoritet. Denna lag, som skulle träda i kraft den dag Konungen med riksdagen bestämmer, skulle endast äga giltighet under ett år från nämnda dag.
Med de av konstitutionsutskottet förordade ändringarna blevo de i propositionen framlagda förslagen till grundlagsändringar och tillägg till tryckfrihetsförordningen av riksdagen antagna såsom vilande och antog riksdagen den särskilda lagen under förutsättning att nyssnämnda förslag slutligen godkändes.
Herved af Trolle.