Förslag om straff för försök till brott. Inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga (prof. R. Bergendal och hovrättsassessorn L. G. Ohlsson) föreslå i ett till justitieministern avlämnat betänkande om ändrad lagstiftning angående straff för försök till brott (SOU 1940:19) en utvidgning av antalet försöksbestämmelser i strafflagen. Utöver vid brott, som redan äro straffbelagda på försöksstadiet, skall sålunda enligt förslaget straff följa exempelvis å försök till dråp (14:3), svår misshandel (14:10), allmänfarlig förgiftning (14:19), åtskilliga fall av frihetsberövande (15:5—8 m. fl.), otukt med minderårig kvinna (18:7), skadegörelse å järnvägm. m. (19:11). I fråga om förmögenhetsbrotten upptager förslaget inga nya försöksbestämmelser, då frågan om behovet därav fallit inom straffrättskommitténs arbetsuppgifter. Särskilda straffskalor för försök skola enligt förslaget icke förekomma; enligt en allmän bestämmelse, som föreslås till införande i 3 kap., skall straffet för försök sättas i relation till straffskalan för det fullbordade brottet på så sätt, att straffet sättes under vad som bort följa om brottet blivit fullbordat. Denna allmänna bestämmelse innehåller vidare generella regler om villkoren för att straffbart försök skall anses föreligga. Härvid föreslås, att där någon påbörjat utförandet av visst brott, utan att detta till fullbordan kommit, han skall straffas för försök, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Med försök att utföra brottet likställes försök att genom anstiftan av annan få delta till stånd. Liksom i allmänhet enligt gällande rätt skall enligt förslaget försöksstraff icke inträda vid s. k. frivilligt tillbakaträdande.

L. O.

    Förslag ang. krigsförsäkring av viss lösegendom. Den 11 juli 1940 har betänkande med förslag angående krigsförsäkring av viss lös egendom (SOU 1940:18) avgivits av särskilt tillkallade utredningsmän (se SvJT 1940 s. 548).
    Förslaget innebär, att jämväl sådan egendom, som icke omfattas av redan gällande lagstiftning på området, skall vara föremål för statlig krigsförsäkring. I anslutning härtill avser förslaget all inom riket befintlig lös egendom med undantag av dels varulager samt maskiner och andra produktiva inventarier inom jordbruk, trädgårdsskötsel, industri och hantverk ävensom jordbruks- och trädgårdsalster samt skogsprodukter i viss utsträckning, vilken egendom jämlikt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning obligatoriskt skall vara krigsförsäkrad, dels handelsfartyg och vissa fiskefartyg jämte tillbehör ävensom luftfartyg, å vilka enligt lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m. statengenom krigsförsäkringsnämnden meddelar transportförsäkring mot krigsrisk, dels ock ytterligare viss egendom av mindre betydelse. Den föreslagna krigsförsäkringen skall grundas på förefintligheten av vanlig brandförsäkring eller, i vissa fall, sjöförsäkring på det sättet, att den försäkrade egendomen automatiskt tillföres krigsförsäkringen, såvida icke försäkringsta-

garen före ett eventuellt krigsutbrott till vederbörande försäkringsbolag anmäler, att han vill stå utanför sistnämnda försäkring.
    Avgiften för krigsförsäkringen är maximerad till två eller, under vissa omständigheter, tre procent av brand- eller sjöförsäkringsbeloppet för egendomen. Därest denna avgift visar sig otillräcklig, få skadeersättningarna i erforderlig utsträckning reduceras. Avgifterna skola uppbäras efter krigetsslut i rater om i regel en halv procent per halvår. Även skaderegleringen skall i stort sett äga rum efter kriget.
    Enligt förslaget skall ersättning för krigsskada i princip bestämmas till belopp, som skolat utgå, därest ersättningen varit grundad på det för egendomen gällande brand- eller sjöförsäkringsavtalet. Från denna huvudregel stadgas emellertid vissa undantag. I detta hänseende gäller bl.a., att högsta krigsförsäkringsbeloppet för personlig lös egendom, som är avsedd att förvaras på en och samma plats, skall vara 50,000 kr.
    Såsom förut berörts skall den föreslagna krigsförsäkringen meddelas av staten. Verksamheten skall omhänderhavas av den i lagen om krigsskadeersättning omförmälda statens krigsskadenämnd. Jämväl i övrigt skall försäkringen i organisatoriskt hänseende följa de regler som meddelats i nämnda lag. De bestämmelser, som avse den ifrågasatta krigsförsäkringen, hava även ansetts ur lagteknisk synpunkt lämpligen böra såsom ett nytt kapitel infogas i lagen.
    Slutligen må här anmärkas, att enligt nämnda lag även fastigheter skola vara föremål för obligatorisk statlig krigsförsäkring.

Sven Edling.