Ändringar i förmynderskapslagstiftningen. Innevarande år ha genomförts betydelsefulla ändringar i förmynderskapslagstiftningen.1 De nya bestämmelserna, som skola träda i kraft den 1 januari 1941, röra närmast omyndigs värdehandlingar och penningmedel. Däremot innehålla de icke mycket nytt om sådana tillgångar som fast egendom och tomträtt.
Till de viktigaste skyddsbestämmelserna för omyndigs egendom höra som bekant föreskrifterna om att värdehandlingar skola deponeras hos bank. Skyldighet att verkställa sådan deposition föreligger, då värdet överstiger 2,000 kr., och i denna del har den nya lagen ej medfört någon ändring.
Deposition hos bank kan beträffande statens obligationer och sådana som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank ersättas av inskrivning i vederbörande skuldbok med visst närmare angivet förbehåll. Denna säkerhetsform har i nya lagen tillerkänts ökad användning. Den kan alltså anlitas även i fråga om obligationer utfärdade av andra inrättningar, såframt Konungen meddelar bestämmelser därom.
Även om skyldighet att verkställa deposition hos bank ej föreligger skall vidare förmyndaren vara pliktig att inskriva omyndig tillhörig obligation i vederbörande skuldbok, om obligationen utfärdats av staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller annan inrättning som Konungen bestämmer, dock ej såframt obligationen är nedsatt hos bank. Överförmyndaren kan emellertid medgiva undantag från inskrivningsskyldigheten t. ex. för pantsättning.
I syfte att hindra, att egendom som tillfaller omyndig skall passera förmyndarens händer, har för vissa särskilda fall stadgats skyldighet för tredje man att nedsätta eller inbetala omyndig tillkommande värdehandlingar eller penningmedel direkt hos bank, alltså utan förmedling av förmyndaren.
Det ena fallet är, att omyndig äger att av dödsbo utfå värdehandling eller penningmedel på grund av giftorätt, arv eller testamenteeller såsom underhåll enligt lagen om arv. Om dödsboet förvaltas av boutredningsman enligt 1933 års lag om boutredning och arvskifte eller av testamentsexekutör, skall det nämligen åligga boutredningsmannen eller testamentsexekutorn att nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank. Genom nedsättning av värdehandlingen inträder automatiskt förmynderskapsförvaring och genom inbetalning av penning-
medlen bliva dessa spärrade, såvida det ej allenast är fråga om avkastning. Undantag har medgivits, om värdet av det som skall utgivasär ringa. Även överförmyndaren kan medgiva undantag. Det andra fallet, då omyndigs egendom skall obligatoriskt redovisas till bank, avser försäkringsbelopp, som han äger att utfå av någon som driver försäkringsrörelse här i landet. Skyldighet att inbetala beloppet tillbank föreligger dock ej i fråga om pension eller livränta eller försäkringsbelopp som den omyndige till äventyrs äger att själv förvalta, ej heller om beloppet är ringa eller överförmyndaren medger undantag. Slutligen kan överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva omyndig tillkommande värdehandling eller penningar föreskriva, att detta skall fullgöras hos bank.
Vid sidan av dessa bestämmelser om obligatorisk nedsättning eller inbetalning hos bank har införts stadgande om rätt att även i andra fall fullgöra förpliktelse till omyndig på sådant sätt. I motiven uttalas, att man väntar sig att bl. a. bankerna skola begagna denna möjlighet att skydda den omyndige. Om bankerna införa en allmän praxis av denna innebörd, lär det icke av förmyndarna komma att uppfattas som något otillbörligt att de ej själva få mottaga egendomen.
Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningmedel hos bank enligt nu nämnda bestämmelser skall ofördröjligen underrätta förmyndaren.
En annan skyddsbestämmelse som må nämnas i detta sammanhangär given med tanke på att en person som omyndigförklaras kan själv ha lämnat handlingar i öppet förvar hos bank. I så fall skall egendomen automatiskt av banken tagas i förmynderskapsförvar. Det innebär, att förmyndaren ej kan utbekomma egendomen utan överförmyndarens samtycke. Med tanke särskilt på omyndigförklarade har även stadgats, att förmyndare skall avgiva föreskrivna förteckningar över omyndigs egendom under edlig förpliktelse. Edgång kan åläggas av rätten.
Beträffande bankens vård av nedsatta värdehandlingar ha givits åtskilliga föreskrifter som syfta till att handlingarna ej annat än i rena undantagsfall skola behöva utlämnas till förmyndaren. Om t. ex. betalning vid exekutiv auktion belöper å nedsatt värdehandling, skall det ankomma på banken att förete handlingen och uppbära betalningen. Däremot är det förmyndarens sak att bevaka myndlingens intressen vid auktionen. Om en inteckningshandling behöver företes hos inskrivningsdomaren, skall banken skicka handlingen direkt till domaren, försåvitt överförmyndaren medgivit handlingens uttagande för ändamålet. Även eljest skall banken förete handlingen, då betalningskall uppbäras eller den behöver presenteras hos myndighet.
Har kapitalbelopp av banken uppburits å omyndigs värdehandling, skall det insättas å spärrad räkning. Rapportskyldighet har ålagts banken i flera fall.
I fråga om försäljning och pantsättning av nedsatt värdehandling ha också nya bestämmelser meddelats. Gives tillstånd tillförsäljning, skall det åligga banken att, om överförmyndaren ej be-
stämmer något annat, utlämna handlingen direkt till köparen och själv uppbära betalningen. Tillstånd till pantsättning medför ej rätt attuttaga handlingen utan att överförmyndaren särskilt medgivit det, och sådant medgivande får lämnas allenast om pantsättning ej utan avsevärd olägenhet kan ske medan handlingen är nedsatt i bankens förvar.
I övrigt äger överförmyndaren enligt nya lagen vid tillstånd till åtgärd med avseende å nedsatt värdehandling foga de villkor han finner erforderliga.
Beträffande omyndigs banktillgodohavanden är regeln som bekant nu, att omyndigs medel som innestå hos bank må uttagas utan överförmyndarens samtycke ända tills förmyndaren hos banken begärt förbehåll om spärr. Den nya lagens ståndpunkt är den rakt motsatta. Omyndigs medel skola vara underkastade spärr, därest ej förbehåll om frihet därifrån gäller. Regeln skall dock ej tillämpas å ränta som stått inne kortare tid än ett år. Vidare kan vid insättning av medel som behövas för den omyndiges underhåll eller vården av hans egendom göras förbehåll om att uttag må ske utan överförmyndarens samtycke. Det förutsättes, att i praktiken förbehåll göres på det sättet att för den omyndige tages en särskild räkning med villkor att uttag därå må ske utan överförmyndarens samtycke, varefter allt som insättes påräkningen tills vidare blir ospärrat.
Möjligheten att alltjämt sätta in penningar på ospärrad räkning kan eventuellt bliva föremål för missbruk. I så fall kan enligt nya lagen överförmyndaren förordna, att spärrning skall äga rum.
I fråga om bankräkningar som tillkommit före den nya lagens ikraftträdande stadgas, att de räkningar som vid tiden för ikraftträdandet äro spärrade skola förbliva under spärr, om ej överförmyndaren medgiver undantag. Ospärrade räkningar åter skola förbliva öppna till dess överförmyndaren annorlunda förordnar.
Även i fråga om verkan av att omyndigs medel äro under spärr ha införts vissa nya regler i lagen. Om överförmyndaren lämnar tillstånd att medlen få användas för inköp av värdehandlingar, skall sålunda banken ej få utbetala medlen annat än mot det att banken tar värdehandlingarna i förvar eller får bevis om att nedsättning ägt rum hos annan bank eller att inskrivning ägt rum i skuldbok. Skola medlen enligt överförmyndarens tillstånd utlånas, skall banken mottaga fordringsbeviset i förvar, varmed givetvis bör följa eventuell säkerhet. Skola medlen användas till köp av fast egendom eller av tomträtt, skall banken utbetala dem direkt tillsäljaren. I övrigt äger överförmyndaren uppställa de villkor för uttag som kunna erfordras.
Av de nya reglerna följer bl. a., att omplacering av omyndigs medel kan ombesörjas av bank utan att egendomen behöver passera förmyndarens händer.
Bland övriga regler i nya lagen böra framhållas vissa särskilda bestämmelser som allenast gälla dödsbon. Om omyndig är ensam delägare i dödsbo, skall redan på boutredningsstadiet gälla vad i förmyn-
derskapslagen stadgas om förvaltning av omyndigs egendom, såframt egendomen förvaltas av förmyndaren. Detta innebär bl. a. att banktillgodohavanden äro spärrade, om ej annat förbehåll är gällande, och att försäkringsbelopp skall av försäkringsgivaren inbetalas till bank och insättas å spärrad räkning. De regler som nu nämnts skola också gälla, där underåriga syskon med gemensam förmyndare äro ensamma delägare i oskiftat bo.
För att skydda omyndigs rätt i andra dödsbon, har överförmyndaren fått befogenhet att påfordra, att dödsbo avträdes till förvaltning av boutredningsman. Härigenom vinnes bl. a. garanti, att den omyndiges lott enligt den bestämmelse som tidigare nämnts inbetalas till bank.
Viss lättnad i fråga om skyldighet att inskriva förmynderskap hosrätten har införts. Indrivning erfordras sålunda ej enbart på den grund att egendom tillfaller omyndig genom upptagande av lån. Även i övrigt ha åtskilliga jämkningar vidtagits.
De nya reglerna skola i tillämpliga delar gälla även i fråga om godmanskap.
Innan. bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1941 torde vissa administrativa tillämpningsföreskrifter komma att meddelas.
Gösta Walin.