OM KAUSAL BEHANDLING AV

SEXUALBROTT.

 

AV

 

PROFESSOR  OLOF KINBERG.

 

Genom en uppmärksammad nu pågående rättegång har vi brutalt påmints om en kategori människor som visserligen då och då skymtar i pressens brottsreportage, men som likväl i det hela lever utanför den allmänna uppmärksamhetens blickfält och om vilkas skumma förehavanden flertalet medborgare vet föga besked. Det är de individer som förgriper sig sexuellt på minderåriga. I det fall rättegången avser kostade angreppet en liten snäll och trevlig 10-årig flicka livet och blottade därigenom på ett hemskt sätt dunkla krafter i vårt samhälle. När gärningen, såsom här, leder till offrets död kan den kriminalpsykologiskt vara av olika slag: sadistiskt lustmord; oavsiktligt dödande under offrets motstånd vid våldsamt tilltvingat könsumgänge; dödande för att undvika angivelse och lagförande. Inblick häri kan vinnas endast genom bekännelse av den som begått gärningen, då undersökning av offrets kropp inte alltid lämnar säkra upplysningar.
    Under inflytande av denna skrämmande händelse skärptes för tillfället polisens vaksamhet ifråga om individer med ett misstänkt intresse för minderåriga flickor. I närheten av Stockholm lyckades man sålunda någon vecka efter dådet mot den lilla flickan infånga en lastbilschaufför som i något hundratal fall gjort sig skyldig till lindrigare sexuella övergrepp mot småflickor. Ungefär samtidigt dömdes i Stockholm en man för liknande brott medan i en landsortsstad inte mindre än 10 personer vid ett och samma tillfälle dömdes till korta frihetsstraff för brott mot minderåriga flickor.
    En sådan anhopning av likartade brott synes utgöra en anledning att något belysa företeelsen kriminalpsykologiskt.
    Sexuella angrepp på minderåriga kan vara av mycket olika slag. Lyckligtvis endast sällan är det fråga om sadistiska handlingar. En och annan gång har angreppet formen av våldtäkt och kan då på olika psykologiska vägar sluta med dråp. Vanligen förekommer inte grövre våld. I regel varierar den sexuella handlingen mellan exhibitionism, coitusförsök och genomfört coitus. Icke sällan har den homosexuell karaktär, men döms ju då enligt svensk lag icke efter de paragrafer som avser otukt mot minderårig.

 

    För sunda och normala människor synes det tämligen självfallet att personer som beter sig så underligt som dessa sexualbrottslingar inte är normala. Erfarenheten visar också att denna förhandsuppfattning är riktig. Av 80 personer som under årens lopp varit undersökta på Rättspsykiatriska kliniken i samband med sexualbrott mot minderåriga befanns nämligen inte mindre än 66 (82.5 %) förete sådana psykiska rubbningar eller vara så djupt undermåliga att de ansågs böra intagas på hospital, 11 (13.8 %) var på annat sätt abnorma och i lindrigare grader sinnesslöa; endast 3 (3.8 %) ansågs fria från grövre psykiska rubbningar.
    Med avseende på åldersfördelningen utgöres dessa sexualbrottslingar av två huvudgrupper: en yngre varibland många som inte nått 20-årsåldern och en bestående av gamla människor. Medelåldern är däremot mera glest representerad. Detta sammanhänger med att dessa brottslingar i det hela utgöres antingen av unga sinnesslöa, imbecilla eller på annat sätt undermåliga, eller också av åldringar med psykiska förändringar på grund av åderförkalkning eller senil hjärnskrumpning.
    Kriminalpsykologiskt är båda grupperna besläktade. Såväl de yngre som de äldre har nämligen en viss skygghet för att närma sig fullvuxna kvinnor i sexuellt syfte. I fråga om de unga imbecilla sammanhänger detta med deras intellektuella underlägsenhet som gör att de är blyga och tafatta. De är rädda för vuxna kvinnor, rädda för att bli utsatta för skoj och drift och vågar därför inte närma sig dem. Däremot sällskapar de gärna med barn som de står på en mera jämbördig själslig nivå med. Under umgänge med dem faller de lätt offer för plötsliga impulser till sexuella närmanden.
    Hos de åldriga sexualbrottslingarna finner man en liknande psykologisk mekanism. Mycket ofta har könsdriften under åratal varit slocknad för att sedan, under inflytande av senila hjärnförändringar, åter vakna. Trots en på detta sätt sjukligt stegrad libido är de ofta impotenta. Detta gör att en normal sexualfunktion är utesluten. Genom sin svaghet och hjälplöshet närmar de sig barnets nivå och trivs bra med barn. Talesättet »bli barn på nytt» har ju en reell psykologisk bakgrund. En vacker dag får en sådan åldring en sexuell impuls under samvaro med ett barn. Han följer denna impuls och möter ofta knappast något egentligt motstånd, beroende på barnets ovetskap om vad saken gäller och dess förtroendefulla inställning till den snälla, gamla farbrodern.
    Vid denna form av sexualbrottslighet är det jämförelsevis sällan fråga om en verkligt förvänd driftsinriktning med inställning på biologiskt omogna objekt. Valet av föremål är framför allt betingat av det minsta motståndets lag. När en dylik sexualbrottsling ett antal gånger tillfredsställt sin drift på detta sätt kan det emellertid inträda en viss baning och fixering av driftens riktning. Psykologiskt viktigt är att det i regel inte från början är drifturspåring som gett anledning till brottsligheten.
    Föreställningen att hos dessa, liksom hos andra sexualbrottslingar, driften regelbundet skulle vara särskilt stark är långt ifrån riktig. Tvärt-

 

25—417004. Svensk Juristtidning 1941.

 

om är den icke sällan försvagad. Däremot kan begäret uppkomma mycket plötsligt och hastigt nå en stor intensitet. Denna plötslighet och styrka hos impulsen, i förening med den undermåliga själsliga utrustningen, leder nu på ett reflexartat sätt, utan att överläggning hinner komma till stånd, till handling.¹
    Av ovan anförda lilla statistik framgår att dessa sexualbrottslingar nästan genomgående är på olika sätt psykiskt abnorma eller sjuka. Jämte de två huvudgrupperna, imbecilla och åldersförsvagade, finner man bland dem en hel provkarta på psykopater och neurotiker, sinnessjuka (schizophrena) o. s. v. Det är härav utan vidare klart att vanlig straffbehandling i dessa fall har mycket ringa utsikter att leda till något resultat. En del av dessa människor behöver permanent anstaltsvård, särskilt de ålderdomsslöa och de djupt imbecilla. Ifråga om psykopaterna skulle en direkt på brottslighetens orsak riktad terapi vara på sin plats. Enligt sakens natur bör en dylik terapi vända sig mot själva könsdriften. Den sedan några år hos oss existerande steriliseringslagen är för detta ändamål oanvändbar eftersom sterilisering icke utsläcker könsdriften utan t. o. m. kan framkalla en stegring. En rationell behandling måste därför bestå i fullständig eller partiell kastrering.

    Danmark är sannolikt det första land som infört lagstiftning om kastrering. Detta skedde år 1929. Enligt den reviderade lagen av den 1 juli 1935 kan kastrering verkställas — sedan Retslægeraadet (närmast motsvarande vår medicinalstyrelse i rättsmedicinska frågor) avgivit yttrande och justitieministern därefter givit sitt samtycke — i sådana fall där någon könsdrift utsätter honom för att begå brott och sålunda betyder en fara för samhället eller medför betydande psykiska lidanden för honom själv eller försämrar hans sociala situation. Innan dylikt samtycke lämnas måste en anhållan åtföljd av läkarbetyg föreligga. Är sökanden själsligt normal kan han själv anhålla om kastration. Är han sinnesslö eller på annat sätt psykiskt abnorm kan han själv, med tillstyrkan av målsman, göra ansökan. Är han oförmögen att förstå ingreppets innebörd kan ansökan göras av målsman ensam. Är han intagen på statsanstalt kan dennas ledning göra ansökan. I intet av dessa fall beslutes av domstol eller annan offentlig myndighet att kastration skall ske, det lämnas endast medgivande att kastration må ske.
    Numera kan, enligt 1935 års lag (4 §), kastrering verkställas även tvångsmässigt efter beslut av domstol. För dessa fall gäller att vederbörande skall ha uppnått myndig ålder och gjort sig skyldig till vissa brott under sådana omständigheter att han måste betraktas såsom en farlig brottsling, att det finns uppenbar risk för nya allvarliga sexualbrott, medan utsikt saknas att han genom straff skall kunna avhållas från dylika brott. De brott lagen omnämner är våldtäkt och försök till våldtäkt, könsumgänge under lagstridigt tvång, otukt med sinnessjuk

 

    ¹ Jfr beträffande könsdriftens fysiologi och patologi O. KINBERG, Sexualfunktionens psykologi och Om sexualförbrytare i Sex läkare om sexualproblemet (av J. Almkvist, O. Kinberg, N. Antoni m. fl.. Sthlm 1934) samt O. KINBERG, Basic Problems of Criminology, Copenhagen 1935, pp. 271-90. 

eller sinnessvag kvinna, könsumgänge under missbruk av någons värnlösa belägenhet eller oförmåga att förstå handlingens innebörd, otukt med minderårig, sedlighetssårande handling samt otukt mot naturen (homosexualitet). En viktig nyhet i den danska lagen av 1935 är att alla steriliserade och kastrerade skall underkasta sig efterundersökning enligt regler som fastställes av justitieministern.
    Viktigare än dessa lagparagrafer är emellertid de kriminalpolitiska resultaten av deras tillämpning. Härom har nyligen ordföranden i det danska Retslægeraadet, professorn i rättsmedicin, KNUD SAND publicerat ett synnerligen intressant och upplysande arbete.¹
    Av detta framgår att under de 10 år som kastration varit tillåten som behandlingsmetod vid sexualbrott i Danmark, dylik operation utförts inte mindre än 190 gånger. I intet fall har detta skett tvångsmässigt enligt domstolsbeslut. Av dessa 190 var 93 sinnesslöa i olika grader eller intellektuellt efterblivna, 57 psykopater, 4 sinnessjuka, 2 epileptiker och 34 sexuellt abnorma utan att förete andra säkra tecken till psykisk rubbning. I flertalet fall, 71, utgjorde brottet homosexuella handlingar med minderåriga pojkar, 30 personer hade begått sexuella övergrepp mot minderåriga flickor, 20 våldtäkt, 17 exhibitionism, 24 hade visat abnorm könsdrift utan att begå brott, resten hade begått varjehanda direkt eller indirekt sexuella brott. Beträffande brottets svårhetsgrad kunde konstateras att de sinnesslöa var farligast.
    Den efterundersökning som hittills utförts på det 10-åriga materialet visar att några väsentliga ogynnsamma själsliga verkningar icke förekommit såsom följd av operationen. Tvärtom framhålles att den för flertalet medfört synnerliga fördelar med hänsyn till »deras själsliga jämvikt, lugn och trygghet».
    Av synnerlig betydelse är också att könsdriften i flertalet fall (85 %) helt utslocknar.
    Som flera av de opererade ännu befinner sig på anstalt har det kriminalterapeutiska resultatet kunnat prövas endast i 143 fall. Återfall i sexualbrott har förekommit endast i 1 (!) fall (recidiv av homosexualitet).
    De sociala resultaten är också påfallande goda i det att 60 % av de från olika kriminalanstalter utskrivna kunnat klara sig helt på egen hand och 15 % med partiellt understöd. Det är också att märka att flertalet av dessa brottslingar på grund av den starka recidivtendensen hos ifrågavarande brottsformer hade måst hållas internerade för alltid om de icke genom kastrationen blivit befriade från orsaken till sin brottslighet. Professor Sand avslutar sin utmärkta redogörelse för kastrationen såsom kriminalterapeutikum med orden: »Den legala kastrationen kan tills vidare anses såsom den bästa sociala åtgärden för behandling av samhällsfarliga sexualförbrytare och abnormt sexuella över huvud taget, såsom mest human mot individen och kriminalterapeutiskt och socialt mest effektiv.»

 

    ¹ KNUD SAND. Den legale Kastration. Nordisk Medicin 1940, nr 16, 19 och 23, samt Nordisk Tidsskrift for Strafferet 1939 s. 283. 

    Som kastration icke är upptagen i svensk lagstiftning såsom en behandlingsform mot sexualbrottslighet och sålunda kan utföras endast på medicinsk indikation har vi här i landet endast ringa erfarenhet rörande dess individuella, sociala och kriminalpolitiska resultat. Min egen erfarenhet från de få fall jag personligen haft att göra med överensstämmer emellertid helt med den danska erfarenheten.
    Ett par av dessa fall är på grund av därmed förknippade säregna omständigheter så intressanta och ovanliga att de förtjänar ett kort omnämnande.
    Fall I. Anders, 65 år, trädgårdsmästare, ogift, tilltalad för brott mot 18: 10. I yngre år värvad. Varit en käck och hurtig karl. I sexuellt avseende alldeles normal, omtyckt av flickor. Har ett barn utom äktenskapet. Vid 37 års ålder olycksfall under timmerkörning i skogen. Kom under ett timmerlass, fick en bäckenfraktur. Härvid avslets nervi pudendi. På grund därav impotentia coeundi, medan sexualdriften självfallet icke påverkades då könskörtlarna var oskadda. Några försök till coitus misslyckades på grund av impotensen. Därefter under många år ingen sexuell tillfredsställelse, men inte heller någon ändring av driftens riktning. Vid något tillfälle i 50-årsåldern råkade han under ett samkväm, utan sexuell avsikt, lägga armen om axlarna på en ung man. Till hans egen förvåning utlöste denna insonta beröring sexuellt begär. Från denna stund kände Anders sig dragen till unga män och sökte deras sällskap. Hans svaghet blev känd och exploaterad. Vid ett tillfälle blev han föremål för våld från några ynglingars sida. Då han anmälde dem för polisen svarade de med att anmäla honom för homosexualitet, vilket medförde åtal och undersökning av hans sinnesbeskaffenhet.
    Som hans sexuella abnormitet utgjorde en följd av ett fysiskt sjukdomstillstånd blev han straffriförklarad. Redan under observationstiden hade han, på egen begäran och för att undkomma de lidanden hans könsdrift medförde, blivit kastrerad (operationen utfördes å Serafimerlasarettet).

    Uppkomstsättet vid denna sexuella inversion torde varit unikt. Ovanligt är också att en inversio kommer till stånd hos en person som i sexuellt avseende varit fullständigt normal och hos vilken sexualdriften icke genom ett liderligt och lastbart levnadssätt uppodlats till en sjukligt stegrad funktionsberedskap. Fallets vidare utveckling är tyvärr icke känd. Med största sannolikhet torde dock kunna antagas att fullständig asexualitet inträtt och därmed också bortfall av de icke synnerligen starka homosexuella tendenserna.
    Fall II. Petter, 35 år gammal, ogift, predikant, tilltalad för brott mot 18: 10 och 13. Petter är född utom äktenskapet. Fadern var en liderlig och supig man, son till husbonden på den gård där modern var tjänarinna. Modern har alltid varit kärv och inbunden samt, liksom en syster med vilken hon sammanflyttade strax efter Petters födelse, mycket starkt religiös. Båda systrarna depressiva och grubblande; åtminstone mostern tidvis sinnessjuk. Såsom det första abnorma draget i Petters utveckling finner man pubertas praecox. Redan vid 10 års ålder började hans genitalia antaga viril karaktär och vid 12 års ålder var han fullt könsmogen med utpräglade sekundära könskaraktärer.

 

Den sexuella brådmogenheten framträdde även i den psykologiska utvecklingen. Redan vid 9-10 års ålder gjorde han coitusförsök med jämnåriga flickor. Något verkligt coitus förekom inte, inte heller orgasm eller ejaculatio. Av viss psykologisk betydelse är att hans coitusförsök med en av flickorna upptäcktes och hade till följd att flickans far hotade honom med stryk för den händelse försöket upprepades. Detta gjorde ett starkt intryck på den i andra avseenden timide gossen, men hindrade inte att han med andra flickor gjorde nya coitusförsök, vilka emellertid alla misslyckades. Könsdriften var också abnormt livlig. Han var ständigt upptagen av sexuella tankar och längtan efter de sensationer som könsdriftens tillfredsställande medför. Efter fullbordad pubertet blev han emellertid mera försagd och blyg inför det andra könet, vilket väsentligen berodde på att han genom sitt föga manliga uppträdande väckte löje och ringaktning hos jämnåriga flickor och därför kände sig tillbakastött, ehuru hans könslängtan alltjämt gick i denna riktning. Redan tidigt hade han fått en viss sexuell upplysning av drängar på de gårdar dit han som gosse brukade åtfölja modern som hade tillfälligt arbete hos traktens lantbrukare. Drängarna lärde honom också snart den masturbatoriska metoden att tillfredsställa könsdriften. Vid 12 års ålder fick han höra talas om en person som var känd i trakten för att ha coitus med djur. Denna upplysning gjorde starkt intryck på honom och sysselsatte hans fantasi. Han var särskilt nyfiken att få erfara orgasmsensationen vid coitus med djur. Detta ledde till ett försök med en kviga, vilket skaffade honom en starkt lustbetonad orgasm. Därmed var gärdet uppgivet och han fortsatte nu att genom tidelag skaffa sig tillfredsställelse.
    Även när han blev äldre var moderns och mosterns rigorösa puritanism ett hinder för honom att närma sig unga kvinnor i erotiskt syfte. Sällskapandet med flickor skulle ha gett anledning till prat och tillrättavisningar från moderns sida. När han längre fram funderade på att gifta sig för att därmed få sitt könsliv ordnat på normalt sätt avhölls han av andra betänkligheter. Han hade nämligen för sin utbildning till predikant erhållit bistånd av vissa äldre kvinnor. För dessa tedde sig det ogifta tillståndet såsom omgivet med en viss helighet. Tanken på deras ogillande för den händelse han skulle ingå äktenskap blev för honom ett viktigt skäl att slå bort tankarna på giftermål. Från extramaritala heterosexuella förbindelser avhöll honom fruktan för det skvaller som skulle uppstå om sådant bleve bekant. Samvaron med jämnåriga pojkar däremot tilldrog sig ingen uppmärksamhet. Sedan han blivit invigd i masturbationens mysterier dröjer det inte länge innan han kom in på homosexuella vägar, i början genom att pojkarna masturberade i varandras sällskap, sedan genom mutuell masturbation och enstaka pederastiska försök. Trots sin omogenhet, timiditet och mamsellaktighet är han företagsam på det sexuella området, och snart har hans sexualitet alltmera fixerat sig på de homosexuella banorna. Jämsides härmed fortsätter han emellerid att skaffa sig sexuell tillfredsställelse genom tidelag och utvidgar efter hand sina erfarenheter till att omfatta även hästar, svin, hundar och höns. I denna mångsidighet ligger säkerligen en önskan att pröva nya metoder för att finna nya njutningar. Samma mångsidighet visar sig också på det homosexuella området där förutom mutuell masturbation förekommer även coitus inter

 

femora, fellatio och någon gång paedicatio samt därjämte masturbation i ensamheten. Vid de solitära masturbatoriska akterna utgöres fantasiföreställningarna emellertid alltid av tankar på coitus med kvinnor, aldrig av homosexuella scener.
    Av synnerligt intresse är att hans ena testikel under en viss tid varit mycket större än den andra, för att sedan undan för undan skrumpna. Under observationen konstaterades att den ena testikeln utgjorde en endast bönstor bildning. Vid den patologisk-anatomiska undersökning som verkställdes efter kastrationen visade sig att den atrofiska testikeln nästan fullständigt saknade specifikt spermatozoproducerande epitel. På vilket sätt atrofin åstadkommits är okänt. Det är däremot känt att hyperplasier av endera eller båda testiklarna förekommer, efterföljda av skrumpning. Man antar att dylika egendomliga metamorfoser är framkallade genom rubbningar i insöndringsorganens verksamhet. Det är vidare känt att en hyperplastisk förstoring av en könskörtel kan medföra rubbningar i kroppsutvecklingen och en sjuklig stegring, eventuellt andra anomalier i könsdriften, liksom att en skrumpning av en könskörtel kan medföra en utveckling av könsdriften, ja, t. o. m. av de kroppsliga könskaraktärerna i riktning mot det motsatta könet. Jämte dessa egendomligheter i könsorganen finns hos Petter åtskilliga andra kroppsliga stigmata som står i samband med endokrina rubbningar. Så t. ex. har han en utpräglad skallighet över hjässtrakten vilken börjat redan då han var 23 år gammal. Även om den folkliga föreställningen om stark könsdrift såsom väsentlig orsak till skallighet inte är medicinskt grundad, så är det ända sedan antiken känt att skallighet inte förekommer hos personer hos vilka könsutvecklingen hindrats genom kastration eller på annat sätt (eunucker, eunuckoider). Att det finns något slags samband mellan könsfunktion och skallighet är sålunda otvivelaktigt. Vidare företer han utpräglade förändringar av händernas och fötternas hud, vilken är rynkig, oelastisk, torr, atrofisk och glansig såsom på en gubbe. Även muskulatur och underhudsfett är något atrofiskt så att fingrarnas skelettform starkt framträder alldeles som på en röntgenbild. Dessutom är fingrarna starkt anämiska såsom vid acroasphyxi (spasm i fingrarnas och tårnas artärer) eller vid sclerodactyli (skrumpning av fingrarna).
    Petter tillhör i morfologiskt avseende den leptosoma grundtypen. Han är intellektuellt väl utrustad, med god introspektiv förmåga, betydande luciditet och en ovanlig objektivitet i självbedömningen. Han gör ett öppet och uppriktigt intryck och har städse synts bemöda sig om att lämna sanningsenliga uppgifter om sin person. Någon tendens att undertrycka för honom graverande fakta eller att försköna sina motiv har inte iakttagits. Hans religiositet gör också intryck av att vara äkta, liksom också hans ånger och förkrosselse över vad han låtit komma sig till last. Hans ansiktsdrag är fint tecknade, endast munnen kontrasterar genom sina hårda, okänsliga och sinnliga drag mot ansiktet i övrigt. Över hans anlete kommer ofta det »förklarade» uttryck som man stundom finner hos religiöst exalterade, mystiska naturer. Han har allt sedan barndomen varit religiöst inriktad, vilket delvis sammanhänger med den starka religiösa påverkan han varit utsatt för alltsedan sina tidigaste år. I enlighet med den inom hans sekt rådande uppfattningen

 

har han ansett att det tillstånd av automatiskt tal som kallas »tungomålstalande» är ett särskilt nådebevis vilket utgör liksom en yttre bekräftelse på inre gemenskap med gudomen. I sina böner har han ofta utbett sig denna nåd och har stundom under bedjande i enrum eller vid religiösa sammankomster råkat i detta exstatiska tillstånd. Att hithörande företeelse från psykopatologisk synpunkt utgöres av hysteriska klyvningsfenomen är sedan länge känt. Även om hysteroid konstitution ofta innebär en dubbelbottnad, förljugen och opålitlig karaktär så behöver en manifestation av hysteriska mekanismer, framkallad genom särskilda psykologiska stimuli, ingalunda betyda dylika karaktärsdefekter. Att Petter har en allvarlig önskan att bli befriad från sin abnorma drift har under observationstiden visat sig på det mest övertygande sätt som kan tänkas, nämligen genom anhållan att bli kastrerad. Han har gjort detta med full vetskap om vad saken innebär, såsom framgår av hans skriftliga framställning härom, vilken har följande lydelse:
    »Härmed får jag vördsamt anhålla om att genom operation (kastrering) bliva befriad från min starka könsdrift. På grund av de svåra själslidanden, nervositet, abnorma böjelser och andra svårigheter den vållat mig alltsedan barndomen, så ser jag det nu så, efter moget övervägande, att detta är min enda räddning för att kunna bli en nyttig människa i livet och få leva ett lyckligt liv. Även om det som följd skulle bliva någon annan svårighet, så vill jag bära den, blott jag blir befriad från detta långa lidande som också vållat mig många andra svårigheter.»
    Med anledning härav företogs kastrering under observationstiden. På grund av de kroppsligt och själsligt utpräglat abnorma drag hos Petter, som låg till grund för hans abnorma driftyttringar, blev han straffriförklarad. Efter relativt kort vistelse å sinnesjukavdelning inom fångvården utskrevs han.

    I motsats till fallet Anders finner man hurusom de abnorma dragen hos sexuallivet här kommit till stånd på basen av djupgående rubbningar i den kroppsliga utvecklingen (pubertas praecox, patologiska förändringar i den ena könskörteln, endokrina manifestationer inom andra områden av organismen). Därjämte har Petter vuxit upp under säregna psykologiska förhållanden, vilket, i kombination med hans sexuella brådmogenhet och hypersexualitet, inneburit speciella påfrestningar och i sin mån bidragit till den abnorma driftriktningen. Nästan omedelbart efter kastrationen kände han en stark lättnad, i det att den sexuella excitabiliteten snabbt avtog. Han var också under återstoden av vistelsen på kliniken synnerligen tillfredsställd med operationen och dess resultat. Några år efter utskrivningen från sinnessjukhuset skrev han ett brev vari han för mig omtalade sina vidare levnadsöden. På grund av vad som förefallit hade han måst lämna predikantbefattningen och istället kommit in på handelsbanan. Genom att sköta sig väl hade han nu kunnat etablera en egen lanthandel genom vilken han hade sin fulla försörjning. Han hade vidare ingått äktenskap (!) med en kvinna i 40-50-årsåldern, som var fullt upplyst om situationen men som tyckte om honom och gärna ville ha ett hem. Av könsdriften märkte han inte längre något, hade inga abstinenssymptom och var fullt nöjd och lycklig med sitt nya liv.

 

    När den danska lagen talar om kastration avses endast avlägsnande av båda könskörtlarna. Vid uppkomsten av ett brott har man emellertid att räkna med två grupper av orsaksmoment: de dynamiska brottsfaktorerna, d. v. s. de psykologiska krafter som verkar pådrivande i riktning mot en brottslig handling, och de statiska brottsfaktorerna, d. v. s. sådana psykologiska egenskaper eller karaktärsdrag hos individen som medför att motståndet mot en impuls till en brottslig gärning är försvagat. Det är de dynamiska och statiska brottsfaktorerna tillsammans som resulterar i brottsliga handlingar. Vid sexualbrott är den dynamiska brottsfaktorn självfallet dels psykologiska egenskaper hos individen som har med könsdriften att göra och dels miljöstimuli, sinnesintryck, vanligen visuella, men även taktila och olfaktoriska, som mobiliserar sexual-psykologiska mekanismer. Till de individuella brottsfaktorerna vid sexualbrott hör den lätthet varmed sexuella föreställningar och impulser till sexuella handlingar väckes, intensiteten i begärandet, snabbheten varmed denna intensitet når sin maximala styrka (= retningskurvans branthet), varaktigheten av den sexuella excitationen m. m. Bland de från miljön kommande dynamiska brottsfaktorerna har man att räkna med sexualobjektets fysiska och psykologiska egenskaper, den grad av motstånd mot sexualimpulsens förverkligande från sexualobjektets sida, som subjektet tror föreligga, beskaffenheten av de för handlingens utförande nödvändiga miljöomständigheterna m. m.
    Till de statiska brottsfaktorerna hör beskaffenheten av de moraliska funktionerna, särskilt det moraliska känslolivet,¹ den intellektuella utrustningen, förmågan att på förhand föreställa sig en eventuell sexualhandlings fysiologiska, psykologiska, moraliska och rättsliga följder m. m. För att en brottslig gärning under givna konkreta betingelser skall komma till stånd måste de dynamiska brottsfaktorerna vara så starka att de övervinner det motstånd som de statiska brottsfaktorerna representerar. Härav följer att styrkan av de dynamiska brottsfaktorerna inte behöver reduceras till noll för att en brottslig gärning skall utebli. Det räcker att den sänkes så långt att den inte förmår övervinna motståndet.
    Tillämpad på sexualbrotten innebär denna åskådning att det inte i varje fall är nödvändigt att minska de dynamiska brottsfaktorer som ligger i könsdriftens beskaffenhet ända till noll för att förhindra sexualbrott. Det är alldeles tillräckligt att försvaga dem så långt att de inte orkar övervinna motståndet. Enligt vad som meddelats mig av en tjänsteman i den rådfrågningsbyrå som inrättats i Stockholm av Riksförbundet för sexuell upplysning (ledningen av denna byrå torde ha den mest mångsidiga erfarenhet över sexuallivets aberrationer som någon här i landet besitter) förekommer det fall av patologiska avvikelser på detta område som kan bekämpas med partiell kastration. Genom att avlägsna hälften av det hormonproducerande körtelmaterialet kan man sålunda åstadkomma en sådan minskning av den hormonala driftkomponenten

 

    ¹ Jfr O. KINBERG, La fonction morale comme phénoméne social objectif. Theoria 1940. 

att individen därigenom erhåller behövlig relativ förstärkning av sina motståndsmekanismer.
    Min egen erfarenhet på detta område är begränsad till ett enda fall, där en man med en stegrad väckbarhet av den cerebrala driftkomponenten, i samband med andra psykologiska faktorer av icke sexuell art, begått exhibitionistiska handlingar. Han hade i ungdomen haft en gonorrhoisk inflammation av ena bitestikeln, vilket plägar medföra en tilltäppning av utförsgångarna från testiklarna och därmed förstörelse av det specifika epitelet (de vävnadselement ur vilka spermatozoerna utvecklas). Detta i sin ordning har till följd att den interstitiella vävnaden, de s. k. stödjecellerna (vilka producerar det manliga sexualhormonet), förökas varigenom hormonproduktionen stegras. Härmed förändras sammansättningen av nervsystemets inre miljö på sådant sätt att en ökad sexuell reaktionsbenägenhet inträder.¹ För att bli kvitt sin abnorma drift och dess betänkliga sociala konsekvenser begärde mannen att bli kastrerad. Med utgångspunkt från ovanstående resonemang och då det fanns anledning antaga att den skadade, från fortplantningssynpunkt odugliga testikeln var den största hormonleverantören avlägsnades endast denna testikel. Effekten av detta ingrepp var en snabbt inträdande minskning i den sexuella reaktionsberedskapen.
    Självfallet kan empiriskt hållbara slutsatser inte dragas av ett enda fall. Metoden synes emellertid förtjänt av att prövas, i synnerhet som den ju inte innebär förlust av fortplantningsförmågan och inte heller någon av de risker för sjukliga sekundärförändringar som den totala kastrationen medför. Dessutom har man ju vid användandet av denna metod möjligheten att, om önskat kriminalpolitiskt resultat inte inställer sig, senare fullfölja behandlingen genom även den andra testikelns avlägsnande. Genom att på detta sätt låta den andra etappen av en kastration anstå har man sålunda inte berövat sig någon chans att genomföra en rationell behandling.

 

    Resultaten av den danska lagstiftningen mot sexualbrott, sådan denna framgår av prof. Sands förträffliga översikt, visar att Danmark på detta område av kriminalpolitiken är långt före oss och förmodligen också före alla andra länder. Genom de danska erfarenheterna över sexualbrottslingar är det också uppenbart att tidsbestämda frihetsstraff mot denna brottsform är ett förlegat och otjänligt medel. Inför de danska erfarenheterna har man vidare anledning fråga sig hur länge Sverige har råd att undvara en rationell behandling av sexualbrott. Denna fråga är så mycket mera på sin plats som vissa sexualbrott, såsom otukt med minderåriga, på vissa håll (exempelvis i vårt södra grannland) visar tendens att ökas. I betraktande härav kan det måhända räknas med att samma tendens kan komma att göra sig gällande hos oss, även om vissa särdrag i samhällsstrukturen och i folkstockens biologiska sammansättning i detta grannland till en del skulle kunna förklara företeelsen.

 

    ¹ Jfr O. KINBERG, Miljöbegreppet inom genetisk biopsykologi. Festskrift tillägnad professor Nils Stjernberg, Sthm 1940. 

    Den obenägenhet som hittills rått här i landet mot att införa kastration som behandlingsform vid sexualbrottslighet sammanhänger helt visst med den sällsamma attityd som en del av den opinionsbildande allmänheten intar till könsdriften. Å ena sidan är denna tabu och bör tillfredsställas endast under vissa sacrosankta former och helst så sällan som möjligt. Å andra sidan är också den fysiologiska förutsättningen för könsdriften tabu. Dessa i antagonistisk riktning verkande, magiska, åskådningar leder nu till den, man är frestad att säga, sadistiska paradoxen att även där könsdriften på grund av sin abnorma beskaffenhet under inga förhållanden bör få tillfredsställas, den likväl bör till varje pris bevaras. Det borde väl ändå vara begripligt att en könsdrift som endast är till lidande för subjektet och till skada för andra omöjligen kan vara ett värde som bör skyddas, utan i själva verket är ett ont som bör avlägsnas.