Juristen (København) innehåller 1940 ett relativt stort antal rättshistoriskt och biografiskt betonade uppsatser. Av dessa ha åtskilliga flutit ur Højesteretspræsident TROELS G. JØRGENSENS flitiga penna. I h. 1 lämnar han »en juridisk Karakteristik» av Anders Sandøe Ørsted. Nära anknytning till denne har också en annan av hans uppsatser, betitlad »Sagen om Orla Lehmanns Tale paa Falster» (h. 23). Lehmann, som hade ställts till ansvar för ett politiskt tal, hade till sitt försvar hållit ett längre anförande inför Højesteret, och detta Lehmanns försvarstal gjordes i en tidskrift till föremål för en utförlig anmälan, som visserligen var anonym men som tillskrivits Ørsted. I h. 43 belyser Jørgensen några »Træk af Retsudviklingen fra Ørsted til vore Dage», varvid han bl. a. (å s. 744 f.) bemöter den Hägerströmska skolans kritik av uppfattningen om rätten såsom ett uttryck för vilja. — Även Arkivar HARALD JØRGENSEN sysselsätter sig med Orla Lehmann och i någon mån jämväl med Ørsted. Han har i h. 36 under rubriken »Domstol contra Centraladministration» behandlat »det retslige Efterspil til Orla Lehmanns Ridehustale 1845». Redogörelsen för processen intresserar mindre ur juridisk synpunkt än såsom en fängslande skildring av en anmärkningsvärd episod i kampen mellan det enväldiga kungadömet och den liberala oppositionen. Landsretssagfører ERIK WESTERBY fortsätter (h. 5) den i föregående årgång påbörjade skildringen av det danska sakförarväsendets historia, i det han lämnar en utförlig och livlig redogörelse för »Prokuratorforordningen af 1638 og Tiden nærmest derefter». I h. 7 skriver fg. Sekretær i Justitsministeriet TAGE HOLMBOE JENSEN om »Nogle Hovedtræk af Udviklingen inden for dansk Strafferet i det 18. Aarhundrede vedrørende Benaadningspraksis og Strafudmaaling», och i h. 17 ger Sorenskriver ERIK BONNEVIE en »Oversigt over nogle Hovedtræk af Ejendomsrettens Udvikling paa Færøerne». Bland de ytterligare biografiska bidragen äro att anteckna några hyllningsord av Dr. jur. C. POPP-MADSEN med anledning av Vinding Kruses 60-årsdag (h. 26—29).
    Intressanta äro några bidrag, som falla inom straffrätten eller dess hjälpvetenskaper. Juristens redaktör, Landsretssagfører ERIK REITZEL-NIELSEN, har i h. 4 anmält en propagandaskrift, betitlad »Dødsstraffen» och författad av en man, som är ordförande i »Landssammenslutningen for Dødsstraffens Genindførelse i Danmark». Anmälan har uppkallat Dr. POPP-MADSEN, som försett den anmälda boken med ett förord, till ett genmäle i h. 7. — En omfattande och intresseväckande uppsats om »Kriminologiens fundamentale Problemer» har mag. art. KARL O. CHRISTIANSEN publicerat i h. 19. Efter en inledande framställning om kriminologiens uppgifter och dess avgränsande från närstående vetenskaper redogör förf. för de resultat, som hittills nåtts

 

i fråga om några av kriminologiens mera centrala problem. Han stöder sig därvid i avsevärd grad på ett nyligen utkommet verk av Münchenkriminologen Franz Exner, betitlat »Kriminalbiologie in ihren Grundzugen», ett arbete, som Christiansen anser verkligen motsvara reklamen för detsamma, enligt vilken boken betecknas som ett standardverk inom kriminologien. På ett flertal punkter gör Christiansen jämförelser mellan Exners resultat samt åsikter, som förfäktats av Olof Kinberg i dennes stora verk »Basic Problems of Criminology». — I h. 45 skriver Chefen for Kobenhavns Fængsler VIGGO WAAGENSENom »Straf eller Forvaring». Han berör därvid svårigheterna att i praktiken upprätthålla någon skillnad mellan sådant frihetsberövande som utgör straff och sådant som allenast innefattar internering. I anslutning till sina betraktelser härutinnan framför förf. några förslag till interneringsinstitutets reformering. — Under rubriken »Det uløselige Problem» tager K. K. STEINCKE (i h. 47) ånyo upp den för några år sedan debatterade abortfrågan. Hans som alltid välskrivna framställning har föranletts av en i Köpenhamn uppförd teaterpjäs och innefattar en redogörelse för de principiella synpunkter, som ligga till grund för den danska lagen på området.
    Tidskriften inrymmer jämväl några processrättsliga uppsatser, och även på detta område har Højesteretspræsident TROELS G. JØRGENSEN lämnat bidrag. I »Nogle Bemærkninger om Forsvaret i Straffesager» (i h. 4) vänder han sig mot en enligt hans mening stundom förefintlig brist på objektivitet i försvaret — sådan objektivitet anser han böra krävas av försvararen i dennes egenskap av ett organ för »Statens offentlige Retshaandhævelse». Förf. berör också frågan om försvararens ställning till rättsliga problem i mål, vari jury medverkar. Han framhåller i detta hänseende, att då »Retsbelæringen henlægges til Retsformanden, hvis Lovfortolkning kan gøres til Genstand for højere Rets Prøvelse», lagen därmed angivit, »at det är denne Vej, Forsvareren har at gaa, saafremt han ønsker en anden Lovfortolkning lagt til Grund, og at han ikke — vidende om Rettens modstaaende Opfattelse — bor docere sin Teori for Lægfolket». Förf:ns uttalanden ha mött gensägelser av Landsretssagfører JACOB SALOMON (i h. 6). Självfallet, menar Salomon, får en försvarare icke föra en ohederlig process. Men det är enligt Salomon »fuldt berettiget, naar en Forsvarer er ude efter, hvad man populært kalder 'at klare Frisag' for en Tiltalt, om hvis Skyld han ikke føler sig overbevist, selv om baade Anklagemyndigheden og den eller de juridiske Dommere anser Tiltalte for skyldig». — Angående Landsdommer HELGE HOFFS artikel i h. 8: »Er Ændringer i Reglerne om Domsmandssager paakrævede?» se nedan s. 432. — Landsdommer J. L. FROST skriver i h. 11 »Lidt om engelsk Retspleje», en i förhållande till framställningens såväl omfång som innehåll mycket anspråkslös titel. Uppsatsen ger en utomordentligt god översikt icke blott över själva rättegångsväsendet i England utan även över sådana frågor som den engelska rättens källor och juristutbildningen i landet. — I h. 12 anmäler Fuldmægtig hos Statsadvokaterne THORKILD ROEPSTORFF tredje häftet av STEPHAN HURWITZ' arbete »Den danske Strafferetspleje». — Byretsdommer JØRGEN BERTHELSEN är förf. till en i h. 21 intagen uppsats med titeln »De Motorsagkyndiges Erklæringer i Retssager». Uppsatsen har fått sin prägel därav, att den återger en föreläsning vid en för motorsakkunnige hållen kurs. Den ger till övervägande delen råd åt motorsakkunnige beträffande sättet att

 

avfatta utlåtanden. Av mera juridiskt intresse äro några anmärkningar angående praxis i bilmål vid Köpenhamns Byret. Förf. omtalar bl. a. förefintligheten av en viss tendens att vid sammanstötningar lägga skulden å bägge parterna. Anmälaren har ibland tyckt sig spåra alldeles samma tendens hos svenska domare, medan åter andra sådana givit uttryck åt en motsatt tendens. Berthelsen, med vilken anmälaren för sin del vill instämma, beklagar den förstnämnda tendensen och yttrar: »Ved Færdselssager afgør man — ligesom i andre Sager — kun den foreliggende Sag, men de enkelte Domme kan ikke undgaa at gaa ind i et samlet Hele, hvoraf de daglige Færdselsregler udledes. Naar Domstolene i for vidt Omfang giver begge Parter i et Sammenstød Skylden for dette, forflygtiges Ansvaret, og de bærende Grundprincipper tilsløres. Men af Hensyn til Færdselssikkerheden vilde det heldigste være i saa vidt Omfang som muligt kun at straffe den, der har gjort sig skyldig i den færdselsmæssig set afgørende Fejl og saa vidt muligt lade den anden gaa fri for Ansvar.»
    I h. 15 har Dommer A. P. LARSEN skrivit några läsvärda sidor »Om at tænke juridisk». Slutligen må här nämnas ett par av årgångens mera omfångsrika uppsatser, av vilka den ena är av folkrättsligt och den andra av finansrättsligt innehåll. I h. 13 finnes sålunda intagen en uppsats — eller det kan kanske rättare sägas mindre avhandling — med titeln »Folkeretlig Anerkendelse af Stater, Regeringer og Oprørere». Förf. är fg. Sekretær i Udenriksministeriet FRITS P. THUGE-HANSEN. Den finansrättsliga uppsatsen (i h. 15) är författad av Fuldmægtig ved Frederiksbergs Skattedirektorat CARL JOHAN PETERSEN och har rubriken »Ligningsloven af 22. December 1939 m. m., herunder lidt om Skatteloves tilbagevirkende Kraft».

N. D—n.