Ugeskrift for Retsvæsen (1940 h. 39—52). I diskussionen mellan Vinding Kruse och Alf Ross om rättskällorna (SvJT 1940 s. 713) har uppträtt en tertius interveniens, Sekretær P. M. SACHS (h. 46). Han vill i likhet med Ross taga ämnet deskriptivt, ej normativt; men beskrivningen bör uppmärksamma att domaren i sin prövning bestämmes icke blott av en strävan att åt det föreliggande konfliktfallet ge den bästa möjliga »konkreta» lösning, utan också av hänsyn både till de verkningar i framtiden som hans dom kan få »i handlingsbestemmende, sikkerhedsskabende eller retssagsbesparende Retning» — verkningar som äro »i det hele sikkert de grundlæggende i Retsmaskineriets Funktion» — och till de förväntningar på en lösning i viss riktning som ingivits medborgarna av tidigare domar. Frågan om prejudikat och om den lagbundenhet som råder vid deras användning är sålunda, säger förf., en av de centrala i läran om rättskällorna, och han utvecklar närmare vad som blir att beakta vid en undersökning av dessa enligt den »funktionella» metod han rekommenderar. — De regler, som i dansk rätt motsvara vår GB:s 6 kap. 4 och 5 §§ och där, vad fastighet angår, särskilt knutits till förbehållet att den »tjener til Familiens Bolig», tolkar Overretssagf. BYRDAL som ett uttryck för att vardera maken har en av den andres godtycke oavhängig rätt »til at blive i Boligen og til at bruge Møbler og Inventar». Med denna rätt finner han det vara illa förenligt att, såsom det i hans praktik hänt, en hustru som av mannen utestängts från den gemensamma bostaden icke fått bifall till sin i exekutiv väg framställda begäran att bliva återinsatt

 

i hemmet (h. 40). — I en uppsats Om Selskabskreditorernes Anmeldelsesret i ansvarlige Interessenters private Konkursboer (h. 52) behandlar Sagf. H. O. JENSEN en fråga som i dansk lagstiftning är lämnad öppen. Det svar han ger avviker från det som hos oss är lagfästat (19 § i 1895 års bolagslag) och av Sindballe ansetts böra godtagas även för dansk rätt. — Landretssagf. BENTZEN, vars intresse för det danska lantbrukets sanering icke är SvJT:s läsare okänt (1940 s. 715), belyser i h. 48 huvudpunkterna i ett av honom framlagt förslag till Lov om Akkord for Landbrugere. Från den allmänna lagstiftningen om tvångsackord skiljer sig förslaget väsentligen däri, att det gäller blott sådan uppgörelse som syftar till driftens fortsättande, att prioriterade kreditorer icke få stå utanför uppgörelsen och att rätten förty är mindre bunden av ett flertalsbeslut än om det framgått ur en omröstning mellan likställda, samt att den värdering, som rätten vid sin prövning har att taga hänsyn till och som vissa år framåt måste tjäna till ett ovillkorligt rättesnöre för alla offentliga kreditinstitut, skall vara allenast »en saa godt som muligt udregnet Oversigt over, hvad en duelig og paapasselig Driftsleder skal kunne faa ud af Bedriften til Afdrag og Forrentning af Gæld». — Ett färskt rättsfall har föranlett Dommerfuldm. v. EYBEN att undersöka i vad mån det kan vara tillåtligt att när tilltalad är sinnessjuk procedera i hans frånvaro, ett ämne varom Retsplejeloven icke innehåller någon uttrycklig föreskrift. Enligt § 847 kan förhandlas i tilltalads frånvaro, om det anses utom tvivel att han kommer att bli frikänd. Förf. betonar att ett frikännande ej kan anses föreligga om väl ej straff men annan påföljd ådömes, t. ex. intagning å sinnessjukhus. Såsom undantagsfall, i vilka ett brottmål bör kunna fortgå ehuru sinnessjuk svarande ej är tillstädes, nämner förf. att den sinnessjuke är farlig eller utan all förståelse av vad som försiggår, eller att hans närvaro skulle kränka domstolens värdighet eller störa förhandlingarna eller lända till betydlig försämring i hans tillstånd (h. 40). — Om anordningen med särskilt klientkonto, av Sveriges Advokatsamfund sanktionerad sedan några år tillbaka (se dess tidskr. 1940 s. 203) och för medlemmarna av Danmarks Sagførersamfund obligatorisk fr. o. m. 1942 års början, skriver Landsretssagf. PRYTZ (h. 50). I motsats till en tidigare framställd åsikt (SvJT 1940 s. 717) förmenar han att klienternas separationsrätt i advokatens konkurs är redan enligt gällande rätt otvivelaktig. Av den officiella ställning advokaten enligt Retsplejeloven intager anser han följa att pengar, som inbetalts för en klients räkning, icke ens medan de ligga i advokatens kassa kunna tagas i anspråk av dennes enskilda borgenärer; sådana pengar synas förf. vara att likställa med en ämbetsmans tjänstekassa. — En Lov om Arbejdsforhold av d. 14 sept. 1940, som dock upphör att gälla redan d. 1 nov. i år, innehåller ett allmänt förbud mot arbetsinställelser och skapar vissa nya organ med uppgift att fastslå arbetsvillkoren när parterna ej i godo enas därom. För denna lag redogör KNUD ILLUM ganska utförligt i h. 42. — Nämnas må även att POUL JOHS. JØRGENSEN skrivit en intressant och lovordande granskning av Stig Juuls rättshistoriska doktorsavhandling Fællig og Hovedlod (h. 44).

B. W.