PEHR VON SETH.  Svensk jakträtt. Sthm 1940. Norstedt. 175 s. Kr. 5.50.
Ur domstolarnas praxis i mål angående jakt och hundar. 1916—1938. Del. I, II. [Stencil.] 314 s. Fol.

 

    Det brinnande intresse framlidne justitierådet PEHR VON SETH hyste för svensk jakt och svensk jakträtt har på mångfaldiga sätt dokumenterats såväl i gärning som i skrift. Sålunda kom det på hans lott att såsom ordförande i styrelsen för Svenska jägareförbundet — landets enda riksomfattande jägarorganisation med hundraåriga anor — lägga grunden för den nyordning av jaktvårdsarbetet, som var ett av syftemålen med den år 1938 ikraftträdda nya jaktlagstiftningen. Hans författningskommentar Lagen om rätt till jakt jämte tillhörande författningar, vars femte upplaga behandlar denna lagstiftning, är känd och uppskattad av både jägare och jurister (se SvJT 1940 s. 537). Olika jakträttsliga problem belyste han i tidskriftsuppsatser, sedermera samlade i det år 1936 utgivna arbetet Jakträttsliga frågor i kortare uppsatser (se SvJT 1936 s. 616).
    Vid justitierådet von Seths frånfälle sommaren 1940 förelåg ett av honom utarbetat fullständigt manuskript med titeln Svensk jakträtt. Manuskriptet utgjorde en överarbetning av de offentliga föreläsningar över ämnet Den svenska jakträtten författaren under vårterminen 1939 höll vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga fakultet. Tack vare anslag från justitierådet Edvard Cassels stiftelse och Svenska jägareförbundet kunde manuskriptet, som erhållit en sista av författaren ej medhunnen formell överarbet-

 

488 LITTERATURNOTISER.ning av professorn GÖSTA EBERSTEIN och revisionssekreteraren JOHAN NORDENFALK, befordras till trycket.
    Arbetets ena huvudavdelning omfattar jakträttens privaträttsliga del och behandlar i olika kapitel, bl. a., jakträttens begrepp, innehåll och juridiska natur, jakträttens subjekt, gränserna för jakträttsinnehavarens ensamrätt och befogenhet. Här må särskilt framhållas den uttömmande behandling, som givits instituten servitutsavtal, jaktarrende och bildande av jaktvårdsområde, det sistnämnda som bekant en av de centrala nyheterna i 1938 års lagstiftning. Under den andra huvudavdelningen, som till överrubrik har jakträttens offentligrättsliga del, genomgås bestämmelserna mot intrång i annans jakträtt, däribland de från allmänna strafflagens 24 kapitel till jaktlagen överflyttade stadgandena, de allmänna offentligrättsliga begränsningarna i de jagandes handlings- och rörelsefrihet, fridlysningsbestämmelserna m. m.
    Genom detta arbete, som alltså innehåller en fullständig redogörelse för den svenska jakträttens centrala delar, har den svenska rättsvetenskapliga litteraturen riktats med den undertecknad veterligen första mera omfattande systematiska översikten över den svenska jakträtten. Då man tager del av framställningen, präglad som den är av omfattande sakkunskap och kärlek till ämnet, känner man sig livligt övertygad om att utgivarnas i förordet uttalade förhoppning, att arbetet skall bliva till gagn vid rättsskipningen och för de juris studerande, blir infriad.
    För att i sin mån medverka härtill har styrelsen för Svenska jägareförbundet såsom gåva översänt arbetet till vissa myndigheter, däribland rikets samtliga häradsrätter och ett sextiotal rådhusrätter. Därjämte överlämnade förbundsstyrelsen till samma myndigheter en på grundval av notiser i förbundets tidskrift utarbetad rättsfallssamling, betecknad Ur domstolarnas praxis i mål angående jakt och hundar och omfattande åren 1916—1938. Samlingen innehåller i två stencilerade band om tillhopa c:a 350 sidor dylika mål, avdömda av Högsta domstolen och rikets hovrätter. Ett i slutet av andra bandet befintligt systematiskt register, upptagande de olika målen under ifrågakommande paragrafer i jaktlagen och jaktstadgan, bidrager i hög grad att göra samlingen lätt tillgänglig. Till landsfogdarna, landsfiskalerna och stadsfiskalerna överlämnades samtidigt den inledningsvis omnämnda jaktlagskommentaren.
    Svenska jägareförbundets styrelse har genom dessa gåvor gjort sig i hög grad förtjänt av de rättsskipande myndigheternas och de svenska jaktvårdarnas tacksamhet. Det må tillåtas undertecknad att här framhålla den glädje en var jaktvårdsintresserad måste känna däröver, att förbundsstyrelsens nuvarande ordförande, H. K. H. Hertigen av Västerbotten jämväl på det jakträttsliga området låter förbundet fullfölja den tradition, som hans företrädare på ordförandeposten lade grunden till och så varmt omhuldade.

 G. A. B.