LITTERATURNOTISER. 489H.-K. RÖNBLOM. Tryckfriheten i Sverige. Sthm 1940. Natur och Kultur. 175 s. Kr. 2.25.
KNUT PETERSSON. Tryckfriheten. Sthm 1941. Bonnier. 64 s. Kr. 1.25. — Verdandis småskrifter nr 434.

 

    Ifrågavarande båda skrifter, som äro författade av statsvetenskapligt kunniga journalister, behandla de tryckfrihetsrättsliga spörsmålen främst ur politisk synpunkt och ha därför stort aktuellt intresse.
    RÖNBLOMSbok utgör en välskriven och lättläst populär kommentar till tryckfrihetsförordningen, kryddad med historiska parenteser och exempel ur praxis. Av intresse är bl. a. kapitlet om de »tre väktarna» av tryckfriheten: justitieministern, justitiekanslern och justitieombudsmannen. Författaren kommer till den slutsatsen, att »enligt lagen ställa sig de tre höga funktionärernas uppgifter så: justitieministern övervakare, justitiekanslern åklagare, justitieombudsmannen vårdare. I verkligheten gäller justitieministern för att vara åklagare, justitiekanslern för att vara hans biträde och justitieombudsmannen räknar ingen människa med.» Författarens framställning av transportförbudslagen lider av vissa överdrifter. Hans uppgift att regeringen mot tryckfrihetsnämndens avstyrkande utfärdat transportförbud för periodisk skrift är icke riktig.
    KNUT PETERSSONS skrift är mest av polemisk natur. Författaren ser i tryckfrihetsförordningen huvudsakligen ett skydd för det fria ordet men vill dock ej gå så långt att detta skydd skall gälla även landsförrädisk förkunnelse i tryckt skrift. Han anför i denna del, att den svenska tryckfrihetsrätten lika litet kan åberopas såsom ett skydd för landsförrädiska stämplingar som den kan åberopas såsom ett skydd för andra förbrytelser, och jämför därmed det fall, att en bedragare begagnar sig av en tryckt annons för att nå sitt mål. Tyvärr är nog detta resonemang ej hållbart. I tryckfrihetsförordningens brottskatalog förekommer bl. a. uppmaning till brott och försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Sålunda måste t. ex. en uppmaning till uppror i tryckt skrift bedömas enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser. En annan sak är att de som stå bakom dylika skriverier kunna dömas till ansvar enligt strafflagen för andra former av förberedelse till landsförräderi samt att en eventuell upplösning av ett samhällsfientligt parti naturligen kommer att medföra vissa konsekvenser i fråga om tidningsutgivning för partiets räkning.

O.G. T.

 

ADOLF SCHÖNKE. Zwangsvollstreckungsrecht. Eine systematische Darstellung. Berlin 1940. R. v. Decker's Verlag (G. Schenck). 267 s.

 

    Professorn vid universitetet i Freiburg i. Br. Adolf Schönke har efter publicerandet av sin framställning av den reformerade tyska civilprocessrätten (anmäld i SvJT 1938 s. 667) övergått till att behandla exekutionsrätten i dess genom de senare årens lagstiftning förändrade skick. Som resultat härav föreligger nu det arbete, vars titel ovan angivits. Detsamma innehåller en överskådlig och lättläst framställning av specialexekutionen enligt gällande tysk rätt, alltså det rättsområde som hos oss regleras av utsökningslagen. Konkursrätten har däremot lämnats å sido, ehuru förf. upptager konkursen

 

490 LITTERATURNOTISER.såsom en art av exekution (Gesamtvollstreckung i motsats till Einzelvollstreckung). Arbetets värde förhöjes genom rikliga uppgifter om nyare praxis och litteraturhänvisningar. Även meddelanden om främmande länders lagstiftning och litteratur lämnas.1
    Av särskilt intresse är framställningen av rättsutvecklingen under tiden från år 1933. Lagstiftaren har enligt vad förf. uppgiver företagit mera ingripande ändringar i exekutionsrätten än i fråga om det judiciella förfarandet. I syfte att modifiera exekutionsreglerna har ett flertal författningar utfärdats, av vilka den viktigaste synes vara lagen den 13 december 1934 »zur Verhütung missbräuchlicher Ausnutzung von Vollstreckungsmöglichkeiten». Även justitieförvaltningen har utövat inverkan på exekutionsrättens gestaltning genom administrativa föreskrifter av betydande räckvidd. Praxis har också under de senaste åren i avsevärd mån verkat rättsskapande på exekutionsrättens område. Strävandena till reform av exekutionsrätten hava framför allt tagit sikte på att vidga domarens2 befogenheter (Aktivierung des Richters) och giva honom möjlighet att i rättstillämpningen skilja mellan gäldenärer, som förtjäna särskilt skydd, och andra gäldenärer (schutzwürdige und nicht schutzwürdige Schuldner). Den lojale (gutwillig) gäldenären kan av domaren få anstånd med betalning och erhålla andra förmåner, såsom uppskov med realisation av utmätt gods och befrielse från att avlägga utmätningsed. Rätten att undantaga egendom från exekution har vidgats. En generalklausul till gäldenärens skydd (allgemeine Härteklausul) har införts. Exekutiva åtgärder kunna hävas, uppskjutas eller helt underlåtas, om borgenärens förfarande mot gäldenären innebär en hårdhet, som är groft stötande för sund folklig känsla (eine gesundem Volksempfinden gröblich widersprechende Härte darstellt). Domaren har härvidlag som eljest att handla under hänsynstagande till gäldenärens person samt ekonomisk nödvändighet och ändamålsenlighet. Han får icke som tidigare inskränka sig till en formell ledning av förfarandet utan skall såsom parternas ledare och rådgivare (Fiihrer und Berater der Beteiligten) verka för ett i ekonomiskt hänseende praktiskt och rättvist genomförande av detsamma. Även har han att sörja för största möjliga snabbhet i proceduren.
    Exekutionsrättens omdaning är icke avslutad med de sedan år 1933 vidtagna ändringarna. En delegation för civil rättsskipning inom Akademie für Deutsches Recht är sysselsatt med förarbeten till en mera genomgripande reform av exekutionsrätten och står härvid i nära kontakt med Reichsjustizministerium. Man vill skapa ett mera effektivt och praktiskt förfarande än det hittills använda. Reglerna om förhållandet mellan domare och parter skola underkastas ny prövning. Den grundsats, som i detta hänseende bör vara ledande, uttryckes av en i arbetet citerad författare med följande ord: »Dabei ist zu beachten, dass nicht so sehr die bürokratische Bevormundung mit ihrer Minderung der Verantwortung des einzelnen, als vielmehr die auf breitester Basis einsetzende Durchdringung aller am Zwangsvollstreckungsverfahren Beteiligten mit dem Geiste nationalsozialistischer Rechtsauffassung das Problem an der Wurzel fassen wird.»

Å. H.

 

    1 En antydan om vanskligheten av dylika meddelanden giver uppgiften s. 15, att WREDES och FORSMANS arbeten över den finländska utsökningsrätten föreligga »in finnischer Sprache».
    2 Som bekant äro i Tyskland domstolarna exekutiva myndigheter.