Vägväsendets förstatligande. Av chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade utredningsmän ha den 9 april 1941 avlämnat ett principbetänkande (SOU 1941: 12) rörande frågan om ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet. De brister som vidlåda den nuvarande vägorganisationen — särskilt de höga omkostnaderna och den otillräckliga tekniska sakkunskapen hos vägstyrelserna — påkalla, enligt de sakkunniga, en ändring i nu bestående förhållanden på vägväsendets område. Skall vägtrafikens behov kunna tillgodoses för en rimlig kostnad, måste väghållningen inom hela landet bedrivas efter enhetliga, tekniskt-ekonomiskt rationella linjer. Vad man vidare vill uppnå är en jämn fördelning av väghållningsbördan över hela landet. Båda dessa syften kunna bäst vinnas, om hela den allmänna väghållningen på landet sammanföres till en organisatorisk enhet under statlig ledning. De sakkunniga ha därför föreslagit att staten skall övertaga den väghållningsskyldighet som nu åligger vägdistrikten. Den allmänna väghållningen inom de stadsliknande samhällena — köpingar och municipalsamhällen — föreslås såsom regel skola ankomma på den statliga vägorganisationen. Denna skulle även ombesörja hållandet av de viktigaste trafiklederna i sådana mycket små städer, vilka sakna förutsättningar att på ett nöjaktigt sätt handha denna uppgift. Övriga städer skola själva vara väghållare inom sina områden. Beslutanderätten i frågor om byggande av väg och om förändring av enskild väg till allmän överflyttas från länsstyrelserna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

 

    I syfte att förenkla och förbilliga expropriationsförfarandet föreslås att efter ett förstatligande av vägväsendet lagakraftägande beslut om fastställande av arbetsplan för vägföretag skall medföra omedelbar expropriationsrätt till den mark som erfordras för företaget ävensom rätt för vederbörande väghållare att utan anhängiggörande av mål om ersättningen eller ställande av borgen härför taga marken i anspråk för avsett ändamål. De sakkunniga förutsätta att den statliga vägorganisationen såsom regel skall förvärva endast nyttjanderätt (vägrätt) till behövlig mark. Om väghållare och sakägare icke kunna komma överens om ersättningen, bör denna liksom f. n. kunna fastställas antingen genom expropriationsförfarande eller i den i vägrättslagen stadgade ordningen. Beträffande vägrättslagen föreslås bland andra ändringar, att målen överflyttas från allmän underrätt till ägodelningsrätt.
    Utredningsmän ha varit f. d. generaldirektören G. Malm, ordf., generaldirektören N. Bolinder, landshövdingen A. Lidén, hovrättsrådet G. Quensel, byråchefen K. G. Hjort och riksdagsmannen, friherre A. De Geer med hovrättsrådet A. Bexelius såsom sekreterare.

A. B-s.