Förslag till ungersk civillagbok. Redan under Stephan den helige († 1038) samlades de ungerska lagarna i en Corpus iuris Hungarici. År 1514 tillkom därefter en enhetlig och fullständig kodifikation av den ungerska privaträtten, Opus tripartitum iuris consuetudinarii inclyti regni Hungariæ. Detta var en sammanställning av sedvanerättsliga regler, verkställd av en privatman, STEPHAN WERBÖCZY, och aldrig antagen såsom lag men i praxis tillerkänd lagliknande auktoritet. En allmän civillag tillkom först efter misslyckandet av den ungerska frihetskampen 1848—49, då den österrikiska Allgemeines Bürgerliches Gesetzbuch blev införd. Det dröjde emellertid ej länge förrän denna upphävdes, varefter sedvanerätten blev dominerande. Efter långvariga förarbeten offentliggjordes 1900 ett förslag till en civillagbok. Detta blev icke antaget. I stället framlades ett andra förslag 1913, och detta följdes av nya förslag 1914 och 1915. Ett femte förslag framlades för parlamentet 1928 (se SvJT 1928 s. 598). Icke heller detta har antagits och lär icke heller komma att antagas inom närmaste tiden. Det har emellertid 1940 gjorts tillgängligt för utlänningar genom en officiell tysk översättning och tilldrager sig därför nu uppmärksamhet.
    Det föreliggande förslaget skiljer sig avsevärt från det närmast föregående till såväl form som innehåll. Det fjärde förslaget var väsentligen utformat efter då, 1915, moderna riktlinjer inom europeisk rättsvetenskap. Det femte förslaget är däremot i princip folkligt och ger uttryck åt den nedärvda sedvanerättsliga ungerska privaträtten. Förslaget har därför, ehuru det icke upphöjts till lag, stor praktisk betydelse såsom en kodifikation av den tillämpade sedvanerätten, om det än icke, såsom Tripartitum på sin tid, helt behärskar rättstillämpningen.
    Förslaget inledes med vissa bestämmelser av allmän räckvidd. I § 2 stadgas sålunda, att lagen icke må åberopas till missbruk av rättighet. Vid utläggning och användning av lagbuden skall enligt § 5 icke blott ordalydelsen utan även regelns grundtankar och ändamål efter lagstiftarens avsikt vara vägledande. I § 6 stadgas, att där lagen tiger, domstolen skall avgöra fallet i den inhemska rättens anda under beaktande av allmänna rättsgrundsatser och rättsvetenskapens resultat.
    I fortsättningen är förslaget, som innehåller 2,171 paragrafer, uppdelat i fyra huvudavdelningar, nämligen person- och familjerätt, sakrätt, obligationsrätt och arvsrätt.

I. S.