LITTERATUR.

 

Widmark, ERIK M. PAlkoholblodprovet. Sambandet mellan alkoholförtäring och promillevärdena i blodet. Tabeller för beräkningen. Lund 1941. Gleerup. Liten 8:o. 35 s. Kr. 2.00.

 

    Årets nya lagstiftning mot rattfylleri har som bekant i vissa fall anknutit straffbarheten enbart till förefintligheten av i lagen angiven alkoholkoncentration i bilförarens blod (se nedan s. 827). Med denna lagstiftning erhåller tydligen blodprovet en ofantligt ökad betydelse. Hittills har domaren väl med användande av tillgängliga tabeller sökt bilda sig en ungefärlig föreställning om vilken alkoholkoncentration den tilltalade kan ha haft vid motorfordonets framförande. Men den siffra man rört sig med har vanligen varit den som själva blodprovet utvisade, oberoende av den tid som må hava förflutit från fordonets framförande till blodprovets tagande. Hädanefter blir det eller rättare, alltsedan den 1 juli i år, då den nya lagen trädde i kraft, har det varit — en plikt för domaren att i varje rattfyllerimål, där icke bevisningen om att den tilltalade var så påverkad av starka drycker, att det kan antagas att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet, är klar, söka utröna hans alkoholkoncentration vid tiden för fordonets framförande. För detta ändamål lämna prof. Widmarks tabeller i den lilla broschyr, vars titel läses här ovan, en värdefull ledning.
    Ändå viktigare än för domaren är broschyrens upplysningar för bilföraren. Förf. räknar tydligen också med att hans tabeller i första hand skall begagnas av bilförare som vill se hur mycket de vågar dricka utan att riskera ett blodprov med 0.8 eller däröver. Dessa måste för att kunna begagna tabellerna hålla reda på sin kroppsvikt utan kläder och den tid som förlupit sedan förtäringen började. De upplysas om att dryckers utspädning ingenting betyder; det avgörande är antalet gram alkohol som förtärts. Icke heller spelar muskelarbete, frisk luft, varma eller kalla bad någon roll, lik-

 

LITTERATURNOTISER. 799som icke heller vänjning vid alkoholförtäring. Tillförlitliga värden erhålles tidigast 11/2 timme efter spritförtäringens avslutande. Födointagande samtidigt med sprit minskar promillevärdena något; men man gör klokast i att bortse härifrån, varigenom man får en viss garanti för att blodprovet ej skall visa högre promille än man beräknat med utgångspunkt från den intagna alkoholmängden och den tid som förflutit från alkoholkonsumtionens början.
    Med dessa upplysningar i minnet kan bilföraren av tabellerna lära, att han riskerar att hava mera än 0.8 promille i blodet 2 timmar efter alkoholkonsumtionens början, såvida han

därest han väger 60 kg, intagit nämnvärt mera alkohol än 30 gram,
därest han väger 70-80 kg, intagit nämnvärt mera alkohol än 40 gram
därest han väger 90-100 kg, intagit nämnvärt mera alkohol än 50 gram

 

    Han lär sig också att två snapsar om 5 cl. motsvarar 32 gram och är det högsta den som väger 60 kg. bör våga sig på; att mera än en kvarting punsch (161/2 cl.) motsvarande 33 gram icke heller är tillrådligt för den som väger 60 kg.; att någon av dessa kvantiteter med tillägg av en halva öl (10 gram) kan leda till straff för den som väger 70 kg.; att den som väger 60 kan bli fast för fyra halvor pilsner, den som väger 70—80 för fem halvor och den som väger 90—100 kg. för sex halvor; att en snaps, ett (mindre) glas pilsner, ett glas lättvin och två glas hetvin blir tillhopa 43 gram och alltså för mycket för den som väger 70 kg. eller därunder; att denne icke heller bör dricka en snaps, en pilsner och en konjak, då detta kvantum innehåller 42 gram; att en halva punsch (66 gram) ej är tillrådligt att dricka ens för den som väger 100 kg. o. s. v.
    Han kan vidare inhämta, att han efter intagande av nedan angivna antal gram alkohol ej kan vara säker på att ej ha 0.8 promille i blodet förrän efter nedan angivna antal timmar räknat från alkoholförtäringens början:

  Antal timmar vid en vikt av

gram alkohol70 kg80 kg90 kg
50532
60754
701076

    En person som förtärt sin restaurantranson 15 cl. starksprit utan vin eller öl (= 48 gr.) — om han i stället för en grogg om 5 cl. druckit två lättgroggar om 21/2 cl. gör ingen skillnad — kan alltså draga den slutsatsen att han icke bör sätta sig vid ratten förrän närmare 5 timmar förflutit från förtäringens början, om han väger 70 kg.; förrän 3 timmar förflutit, om han väger 80 kg.; och förrän 2 timmar förflutit, om han väger 90 kg. Har han jämte spritransonen druckit en halva öl, blir motsvarande tider 7, 5 och 4 timmar; och om han druckit två halvor öl, 10, 7 och 6 timmar. Det är ovisst om allmänheten haft klart för sig den betydande effekten av en halva öl vid sidan om starkspriten. F. ö. är ölet effektfullt nog utan sprit. Fem halvor öl ger sålunda 2 gr. mera alkohol (50 gr.) än hela spritransonen (jfr SvJT 1941 s. 588).
    Den bilförare som icke vill undvara sprit kan på detta sätt allt efter sin vikt tämligen lätt fastställa de maximikvantiteter han kan våga förtära. Mera invecklade bli räkneoperationerna för domaren. Denne måste för att kunna

 

800 LITTERATURNOTISER.bedöma alkoholkoncentrationen vid tiden för bilens framförande veta 1) när alkoholkonsumtionen började, helst även när den slutade, 2) när föraren satt vid ratten, 3) när blodprovet togs. Med kännedom om dessa data kan domaren av tabellerna inhämta, att om en man om 70 kg. kört bil 2—3 timmar efter alkoholkonsumtionens början och vid blodprov en timme senare befunnits hava 0.66 ‰, han under bilkörningen sannolikast haft 0.96—0.81 ‰ eller alltså mera än de i lagens 1 § 2 mom. omförmälda 0.8 ‰. Hade han i stället när blodprovet togs 4 timmar efter konsumtionens början 1.29 ‰, så vet domaren av tabellen, att föraren, när han två timmar tidigare satte sig vid ratten, sannolikast hade 1.59 ‰ eller alltså mera än de i 1 mom. omförmälda 1.5 ‰. Skulle blodprov icke ha tagits men det är upplyst att föraren om 80 kg. konsumerat två snapsar, en halva öl, en konjak och två groggar, så vet domaren av Widmarks tabeller, att denna konsumtion fem timmar efter det den börjat medför en maximikoncentration av 1.44 och sannolikast 0.90 ‰. Då domaren emellertid även måste räkna med den möjliga minimikoncentrationen, kan de angivna sannolikhetsberäkningarna ej utan särskild sakkunnig utredning läggas till grund för fällande utslag i sådana gränsfall som de nu anförda.
    Detta är några vid ett hastigt bläddrande i Widmarks tabeller på måfå tagna exempel och gjorda sammanställningar, som den intresserade läsaren lämpligen bör jämföra med tabellerna. Man kan ha anledning antaga att den med berömvärd snabbhet tillhandahållna lilla broschyren blir en verklig bokhandelssuccé.

Kjs.