GÖSTA WALIN.Nya bestämmelser om förmynderskap m. m. Sthm 1941.
Norstedt. 123 s. Kr. 2.75.
År 1940 genomfördes en del ändringar i lagstiftningen om förmynderskap, vilka avsågo att, utan omläggning av den svenska förmynderskapsrätten, åstadkomma en skärpning av kontrollen över förvaltningen av omyndigas egendom. De beslutade lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1941. Hovrättsrådet Gösta Walin har nu utgivit en redogörelse för de nya bestämmelsernas innebörd, närmast avsedd till tjänst åt dem som i första hand beröras av de ändrade reglerna, såsom förmyndare, överförmyndare, banker och boutredningsmän.
Då de gällande kontrollföreskrifterna bilda ett system som är ganska svårt att överblicka, kommer säkerligen den föreliggande redogörelsen att visa sig vara av stort värde för det dagliga handhavandet av de omyndigas ekonomiska angelägenheter. För handbokens praktiska användning torde det också vara mycket lyckligt att lagreglerna setts så att säga ur de närmast berördas egen synvinkel och icke behandlats från teoretiska utgångspunkter. En serie frågor rörande lagens tillämpning ha uppställts och belysts på ett förtjänstfullt sätt. På ett par punkter hade måhända en något fylligare framställning varit önskvärd. Det synes emellertid vara enbart till fördel att framställningen icke tynges av en argumentering, som icke är nödig för uppnående av redogörelsens syfte.
C. S.
Förslag beträffande åtgärder för åvägabringande av större enhetlighet i de nordiska ländernas kriminal- och fångvårdsstatistik, avgivet av en av delegerade för de nordiska kriminalistföreningarna tillsatt subkommitté. Sthm 1941. 74 s. Kr. 2.50. — Särtryck av Nordisk Kriminalistisk Årsbok 1940-1941.
Delegerade för de nordiska kriminalistföreningarna tillsatte vid sammanträde i Stockholm den 25 november 1938 en kommitté för utredning av frågan om åtgärder för åvägabringande av större enhetlighet i de nordiska ländernas kriminal- och fångvårdsstatistik. I kommittén invaldes, från Danmark: prof. Oluf H. Krabbe och fuldmægtig H. P. Mogensen; från Finland: överdirektör A. P. Arvelo och byråchefen dr Veli Verkko; från Norge: fengselsdirektør Hartvig Nissen och kriminalchef Reidar Sveen; från Sverige: överdirektör Hardy Göransson och byråchefen dr G. O. Grönlund. En subkommitté, bestående av hrr Verkko, ordf., Grönlund, Mogensen och Sveen,
skulle utarbeta ett första utkast till åtgärder. (SvJT 1938 s. 726.) Nämnda utkast har nu offentliggjorts under ovan angivna titel.
Den nordiska kriminalstatistiken bör enligt förslagsställarnas mening uppfylla vissa minimifordringar, vilka sammanfattningsvis kunna i huvudsak angivas på följande sätt. Redogörelser böra lämnas dels för antalet brott och förseelser med utförlig specifikation efter beskaffenheten, dels för brottslingarna. Till grund för statistiken böra läggas uppgifter i första hand från domstolarna samt vidare från polis och fångvård. Såsom redan skett i Finland bör sålunda i de övriga nordiska länderna införas en trefaldig statistik över brottsligheten, nämligen domstolsstatistik, polisstatistik och fångstatistik. För Sveriges vidkommande bleve polisstatistiken, så vitt angår riket i dess helhet, en nyhet. Nämnas må, att ett av statistiska centralbyrån utarbetat förslag till åklagare- och polisstatistik för vårt land framlagts för Kungl. Maj:t redan år 1931. Kommitterade anse vidare, att kalenderåret regelmässigt bör utgöra redogörelseperiod samt att resultatet av statistiken bör offentliggöras åtminstone vartannat år. De kriminalstatistiska publikationerna böra inledningsvis upptaga för förståelsen av statistiken nödiga beskrivningar över de tillämpade statistiska metoderna, kortfattade översikter över gällande straffrätt och straffprocessrätt, befolkningsförhållanden och särskilda på brottsligheten under de olika perioderna inverkande faktorer, varjämte böra lämnas bibliografiska uppgifter av intresse för förevarande forskningsområde. Såsom ytterligare önskemål ha kommitterade anfört, att i statistiken åtminstone tid efter annan intagas sådana jämförande tablåer rörande brottsligheten i de olika nordiska länderna, vilka redan förekomma i den finska statistiken. Slutligen rekommenderas, att särskild uppmärksamhet måtte ägnas statistiken över återfall i brott.
Vid utformandet av sitt förslag ha kommitterade tagit hänsyn till det betänkande som år 1936 avgivits av en av internationella statistiska institutet och internationella straffrättskommissionen tillsatt kommission, den s. k. blandade kommissionen (Bulletin de l'institut international de statistique, Tome XXIX 3ème livraison). Erinras bör i detta sammanhang om en av dr Verkko författad uppsats »Större enhetlighet i kriminalstatistiken i olika länder» i De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1937 s. 287.
Otvivelaktigt vore det av stort värde, därest de i det här anmälda arbetet framlagda förslagen kunde förverkligas. Den omständigheten att de nordiska kriminalistföreningarna framträtt såsom bärare av önskemålet om en vidgad och fördjupad kriminalstatistik inger förhoppning om, att statsmakterna särskilt i vårt land skola mera än hittills skett beakta detta önskemål.
Sverker Groth.