dande öppen. I en till årets riksdag avlämnad proposition (nr 225), vilken i huvudsak bifallits av riksdagen, har ikraftträdandet fastställts till den 1 oktober 1941.
Antalet landsfiskalsdistrikt, nu 490, vilket i principbeslutet fastställts till 409, skall minskas till 408, men antalet landsfiskalstjänster blir ändå 409, beroende på att i ett distrikt, Karlskoga, funnits böra anställas två landsfiskaler, av vilka den ene skall vara polischef och allmän åklagare och den andre utmätningsman. Man kan säga att den gamla planen på landsfiskalstjänsternas tudelning (landsfiskal och häradsfogde, se SOU 1930: 31 och 1935: 57) här förverkligats i ett speciellt fall. Ett sextiotal städer skola när reformen helt genomförts ingå i landsfiskalsdistrikt, men drygt hälften av dessa måste dock t. v. lämnas utanför i avvaktan på att stadsfiskalstjänsterna skola bli vakanta. Östhammar, Öregrund, Enköping, Trosa, Strängnäs, Mjölby, Skänninge, Nässjö, Gränna, Ljungby, Borgholm, Hässleholm, Ängelholm, Eslöv, Höganäs, Strömstad, Marstrand, Karlskoga, Arboga, Avesta, Hedemora, Säter, Ludvika, Sollefteå, Piteå och Haparanda bli emellertid redan från och med den 1 oktober 1941 av med sina stadsfiskaler; landsfiskal är därefter allmän åklagare i dessa städer. Bollnäs och Kumla, som bli städer vid nästa årsskifte (1/1 1942), komma att från början ingå i landsfiskalsdistrikt och komma således icke att få stadsfiskal. Några av de nu nämnda städerna komma emellertid ej att helt ingå i landsfiskalsdistrikt, eftersom särskild utmätningsman fortfarande t. v. kommer att finnas där. Elva köpingsåklagartjänster komma att försvinna med september månads utgång och på köpingsåklagarna ankommande göromål skola överflyttas på vederbörande landsfiskal.
I principbeslutet lämnades den frågan öppen, huruvida distriktsåklagarnas teoretiska fackutbildning skulle förläggas till statens polisskola eller till särskild utbildningsavdelning vid juridisk fakultet. Sedan frågan varit föremål för förnyad utredning, förordade K. M:t i årets proposition en plan, enligt vilken den teoretiska utbildningen i polistjänst skulle förläggas till polisskolan och den juridiska undervisningen (inklusive undervisningen i kameralkunskap) till Stockholms högskola. Undervisningen vid högskolan, som skulle föregå undervisningen vid polisskolan, skulle omfatta fyra terminer och skulle i vissa delar ansluta sig till den ordinarie undervisningen där. Distriktsåklagaraspiranterna skulle sålunda deltaga i den ordinarie, varje hösttermin givna propedeutiska kursen i civilrätt, straffrätt och processrätt samt deltaga i samma undervisning i förvaltningsrätt som studerandena till juris kandidatexamen. I fråga om privaträtten skulle man begagna den ordinarie kursen för statsvetenskaplig-juridisk examen. Särskild undervisning för distriktsåklagaraspiranterna skulle anordnas i, förutom kameralkunskap, ämnena statsrätt, finansrätt, straffrätt och processrätt. I de båda sistnämnda ämnena skulle kunskapsfordringarna i huvudsak motsvara fordringarna för juris kandidatexamen. Sedan aspiranten undergått godkänd tentamen i samtliga ämnen vid högskolan, skulle distriktsåklagarexamen avläggas. Undervisningen vid polisskolan skulle utfor-