Landsfiskals- och stadsfiskalsreformen. Arbetet på en reform av distriktsåklagarorganisationen, vilket flera gånger förut berörts i denna tidskrift (1939 s. 504, 698 ff. och 806 f. samt 1940 s. 548 ff.) har innevarande år tagit ännu ett steg framåt. 1940 års principbeslut (se SvJT 1940 s. 548 ff.) lämnade frågan om omorganisationens ikraftträ-

 

1 Anmäld ovan s. 798.

 

BENGT LASSEN. 831dande öppen. I en till årets riksdag avlämnad proposition (nr 225), vilken i huvudsak bifallits av riksdagen, har ikraftträdandet fastställts till den 1 oktober 1941.
    Antalet landsfiskalsdistrikt, nu 490, vilket i principbeslutet fastställts till 409, skall minskas till 408, men antalet landsfiskalstjänster blir ändå 409, beroende på att i ett distrikt, Karlskoga, funnits böra anställas två landsfiskaler, av vilka den ene skall vara polischef och allmän åklagare och den andre utmätningsman. Man kan säga att den gamla planen på landsfiskalstjänsternas tudelning (landsfiskal och häradsfogde, se SOU 1930: 31 och 1935: 57) här förverkligats i ett speciellt fall. Ett sextiotal städer skola när reformen helt genomförts ingå i landsfiskalsdistrikt, men drygt hälften av dessa måste dock t. v. lämnas utanför i avvaktan på att stadsfiskalstjänsterna skola bli vakanta. Östhammar, Öregrund, Enköping, Trosa, Strängnäs, Mjölby, Skänninge, Nässjö, Gränna, Ljungby, Borgholm, Hässleholm, Ängelholm, Eslöv, Höganäs, Strömstad, Marstrand, Karlskoga, Arboga, Avesta, Hedemora, Säter, Ludvika, Sollefteå, Piteå och Haparanda bli emellertid redan från och med den 1 oktober 1941 av med sina stadsfiskaler; landsfiskal är därefter allmän åklagare i dessa städer. Bollnäs och Kumla, som bli städer vid nästa årsskifte (1/1 1942), komma att från början ingå i landsfiskalsdistrikt och komma således icke att få stadsfiskal. Några av de nu nämnda städerna komma emellertid ej att helt ingå i landsfiskalsdistrikt, eftersom särskild utmätningsman fortfarande t. v. kommer att finnas där. Elva köpingsåklagartjänster komma att försvinna med september månads utgång och på köpingsåklagarna ankommande göromål skola överflyttas på vederbörande landsfiskal.
    I principbeslutet lämnades den frågan öppen, huruvida distriktsåklagarnas teoretiska fackutbildning skulle förläggas till statens polisskola eller till särskild utbildningsavdelning vid juridisk fakultet. Sedan frågan varit föremål för förnyad utredning, förordade K. M:t i årets proposition en plan, enligt vilken den teoretiska utbildningen i polistjänst skulle förläggas till polisskolan och den juridiska undervisningen (inklusive undervisningen i kameralkunskap) till Stockholms högskola. Undervisningen vid högskolan, som skulle föregå undervisningen vid polisskolan, skulle omfatta fyra terminer och skulle i vissa delar ansluta sig till den ordinarie undervisningen där. Distriktsåklagaraspiranterna skulle sålunda deltaga i den ordinarie, varje hösttermin givna propedeutiska kursen i civilrätt, straffrätt och processrätt samt deltaga i samma undervisning i förvaltningsrätt som studerandena till juris kandidatexamen. I fråga om privaträtten skulle man begagna den ordinarie kursen för statsvetenskaplig-juridisk examen. Särskild undervisning för distriktsåklagaraspiranterna skulle anordnas i, förutom kameralkunskap, ämnena statsrätt, finansrätt, straffrätt och processrätt. I de båda sistnämnda ämnena skulle kunskapsfordringarna i huvudsak motsvara fordringarna för juris kandidatexamen. Sedan aspiranten undergått godkänd tentamen i samtliga ämnen vid högskolan, skulle distriktsåklagarexamen avläggas. Undervisningen vid polisskolan skulle utfor-

 

832 LANDSFISKALS- OCH STADSFISKALSREFORMEN.mas i huvudsaklig överensstämmelse med undervisningen vid de polischefskurser som hållits där. Mot denna plan, som emellertid förutsattes behöva jämkas i vissa detaljer, hade riksdagen inga erinringar. Man torde emellertid icke kunna räkna med att undervisningen kan igångsättas före hösten 1943.
    En fråga som jämväl lämnades öppen i principbeslutet var den om övergången till den nya landsfiskalsorganisationen. Då det har ansetts av stor vikt att landsfiskalstjänsterna så snart som möjligt bliva besatta med personer som uppfylla de nya, skärpta kompetensvillkoren, ha ganska radikala åtgärder vidtagits för en gallring inom landsfiskalskåren och en föryngring av denna. Pensionsåldern har — med omedelbar verkan från den 1 oktober 1941 — sänkts med två år till 63 år, ungefär trettio befattningshavare över 58 år ha fått förtidspension och likaledes ett trettiotal ordinarie landsfiskaler har överförts på indragnings- eller övergångsstat. Härigenom har det också kunnat undvikas att den betydande distriktsindragningen medfört stockning i befordringsgången. Tvärtom torde en viss brist på kvalificerade aspiranter till landsfiskalsassistenttjänsterna komma att visa sig under den närmaste tiden. Juris kandidater som genomgått polischefskurs eller kriminalteknisk kurs torde därför ha ganska stora utsikter att i konkurrens med övriga aspiranter erhålla assistentbefattning (lönegrad Eo 14, efter sex år uppflyttning i Eo 17).
    Ett med löneregleringen för landsfiskalerna sammanhängande spörsmål beröres omedelbart här nedan.

Bengt Lassen.