Förslag om grundlagsändring till skydd för vissa medborgerliga rättigheter. De sakkunniga, som vid årsskiftet 1938/39 tillkallades inom justitiedepartementet med prof. Herbert Tingsten såsom ordförande för att utreda frågan om införande i regeringsformen av principer av fundamental vikt för det fortbestående svenska samhället (se SvJT 1939 s. 111), ha nu avgivit sitt betänkande (SOU 1941: 20). Enligt de sakkunniga är det uppenbart, att vissa grundsatser, som kunna betecknas såsom uttryck för svenska medborgare tillkommande fri- och rättigheter, icke i sin helhet äro innefattade i § 16 RF sådan denna f. n. lyder. Vissa principer, t. ex. rörande förenings- och församlingsfrihet, äro icke alls nämnda i paragrafen. Härtill kommer, att § 16, eller i varje fall delar av denna paragraf, enligt de sakkunnigas åsikt är riktad blott mot regeringsmakten och sålunda icke begränsar möjligheten av en av Konung och riksdag samfällt beslutad lagstiftning i strid med de i paragrafen uppställda normerna. För ett generellt stadfästande av de i vårt land erkända fri- och rättigheterna kräves därför enligt de sakkunnigas mening ett tillägg till grundlagens nuvarande bestämmelser. De sakkunniga föreslå, att gällande lydelse av § 16 RF i det väsentliga behålles oförändrad men att paragrafen utökas med tre nya moment av följande lydelse:

    »2:o. Svensk medborgare är tillförsäkrad religionsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet.
    Medborgarna äga förty fritt bekänna och utöva sin religion, fritt yttra sin mening i ord, bild eller på annat sätt samt sammankomma och sammansluta sig för allmänna eller enskilda syften; därvid skola iakttagas de föreskrifter, varom stadgas i av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag; dock att beträffande tryckfrihet gäller vad i § 86 stadgas.
    3:o. Svensk medborgares personliga frihet ävensom frihet i utövande av näring eller yrke må inskränkas endast med stöd av lag som stiftats av Konungen och riksdagen samfällt.
    Svensk medborgares egendom är tryggad. Staten äger endast mot skälig ersättning förfoga över och expropriera egendom; härom stadgas i sådan lag.

 

    Svensk medborgares rätt att av det allmänna vid behov erhålla hjälp och skydd vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet och arbetslöshet bestämmes genom sådan lag.
    4:o. Ej må någon dömas av annan domstol än den, varunder han rätteligen hörer och lyder.
    Ej må någon straffas för gärning som ej är belagd med straff i lag som gällt vid gärningens utövande; ej heller må för gärning utdömas strängare straff än däri stadgas.
    Envar svensk medborgare skall oförkränkt äga befordra meddelanden genom brev, telegraf, telefon eller annat allmänt sådant samfärdsmedel. Inskränkning häri må endast ske genom av Konungen och riksdagen samfälltstiftad lag.»
    Till betänkandet finnas såsom bilagor fogade utredningar av jur. och fil. kand. Sune Holm angående tillkomsten och innebörden av § 16 RF samt av fil. kand. Jörgen Westerståhl angående frågan om domstolarnas judiciella lagprövningsrätt i Sverige.

I. S.