Statistisk utredning rörande fri rättegång. Föremål för denna utredning (SOU 1941:21) har varit fri rättegång vid häradsrätter, rådhusrätter och polisdomstolar under tiden 1 jan. 1939—30 juni 1940. Primärmaterialet till statistiken har infordrats från domstolarna av justitiedepartementet och därefter i samråd med departementet bearbetats av förste aktuarien S. Groth i statistiska centralbyrån.
    Av utredningen framgår bl. a. följande.
    Antalet bifallna ansökningar om fri rättegång var under första halvåret av redogörelseperioden 3,750, under andra 3,482 och under tredje 2,767. Beträffande orsakerna till denna nedgång i frekvensen kan intet med bestämdhet utläsas ur undersökningen. Den starka nedgången torde icke i större omfattning vara att tillskriva någon under redogörelseperioden inträffad minskning i antalet rättegångsmål. I vissa utlåtanden från domstolarna antydes, att de av K. M:t d. 1 dec. 1939 och d. 26 jan. 1940 utfärdade cirkulären angående sparsamhet på ifrågavarande område haft till mer eller mindre direkt följden viss minskning av antalet fall, då ansökning om fri rättegång bifallits.
    Antalet genom formligt beslut avslagna ansökningar uppgår till ej fullt 300 för hela redogörelseperioden. Grunden till avslaget har i 9/10 av fallen varit, att fattigdom ej styrkts. En av orsakerna till att antalet avslagna ansökningar är så obetydligt har enligt utredningen varit det sedvanliga tillvägagångssättet i fall då fri rättegång ifrågasättes men förutsättningar för bifall icke anses föreligga. Vederbörande domhavande eller rättens ordförande brukar i dylika fall under hand lämna besked, att fri rättegång icke kan påräknas, varefter i regel ansökning icke ingives eller redan ingiven ansökning återkallas.
    Antalet civila mål och ansökningsärenden (incl. brottmål däri talan om ansvar ej förts) med fri rättegång, som av allmän underrätt avgjorts genom slutligt utslag under redogörelseperioden, utgjorde under första halvåret 2,768, under andra 2,462 och under tredje 2,264. Beträffande målens beskaffenhet må nämnas, att under första halvåret 1940 85.4 % av målen med fri rättegång vid häradsrätterna och 90.9 % av sådana mål vid rådhusrätterna fallit under rubriken »familjerättsliga förhållanden och avlidens kvar-

 

låtenskap». För de tre redovisade underavdelningarna till denna rubrik, nämligen »hemskillnad», »äktenskapsskillnad» och »underhåll åt barn utom äktenskap», voro motsvarande procenttal, i fråga om häradsrätterna resp. 20.3, 21.1 och 38.3 samt beträffande rådhusrätterna resp. 35.1, 33.3 och 16.1.Den stora frekvensskillnaden mellan land och stad i fråga om dessa grupper av mål är anmärkningsvärd. Fri rättegång har åtnjutits av kärande i 90 % av samtliga civila mål och ärenden, vari sådan förmån beviljats, avsvarande i 20 % av målen och av såväl kärande som svarande sålunda i 10 %, allt i avrundade tal. Av dessa mål ha ungefär 60 % vid rådhusrätterna och 35—40 % vid häradsrätterna tagit i anspråk endast 1 rättegångstillfälle. Härvid ha emellertid ej medräknats sådana tillfällen, vid vilka endast beslut eller utslag meddelats. Av kärandena med fri rättegång har närmare 90 % fått sin talan bifallen helt eller delvis.
    Utredningen visar även den omfattning i vilken rättegångsbiträde förordnats att hjälpa den fattiga parten. Inemot 90 % av kärandena med fri rättegång i civila mål och ärenden, vilka avgjorts under den tid utredningen avser, hade förordnat biträde. Motsvarande tal för svarandena är cirka 80 %. Av biträdena var 50 % advokat, 38 % biträde å rättshjälpsanstalt, 7 % landsfiskal eller stadsfiskal och endast 2.4 % icke rättsbildad sakförare. Biträde å rättshjälpsanstalt hade vid häradsrätterna förordnats i endast 11 % av fallen men vid rådhusrätterna i icke mindre än 61 %. Beträffande områden, för vilka rättshjälpsanstalt funnits inrättad, hade 73 %av biträdena i mål med fri rättegång hämtats från sådan anstalt. Relativa antalet vinnande kärandeparter med fri rättegång är större bland dem som vid sin sida haft förordnat biträde än bland dem som icke haft sådant biträde (90.6 resp. 84.6 %).
    Vad angår de kriminella målen med fri rättegång, vilka avgjorts under redogörelseperioden, må nämnas, att antalet tilltalade med fri rättegång utgjort 882 och antalet målsägande med sådan förmån 197. Av de tilltalade voro 394 åtalade för förseelser mot trafikförfattningarna samt resp. 138, 130 och 100 för brott mot 22, 20 och 14 kap. SL. 83 % av de tilltalade sakfälldes. De flesta målsägandena med fri rättegång funnos i trafikmål (119) samt i mål om brott mot 14 och 16 kap. SL (resp. 59 och 27). Till mer än 80 % ha tilltalade och målsägande med fri rättegång haft förordnat rättegångsbiträde. Biträdet har i närmare 90 % av dessa fall varit advokat.
    Statsverkets utgifter för den fria rättegången i de under redogörelseperioden avgjorda civila och kriminella målen utgjorde under första halvåret 1939 307,051 kr. (258,369 kr. i civila och 48,682 kr. i kriminella mål) samt under första halvåret 1940 226,679 kr. (195,664 kr. resp. 31,015 kr). Nedgången är sålunda betydande. Minskningen utgjorde i procent, för de civila målen 24.3, för de kriminella målen 36.3, för häradsrätterna 28.5 och för rådhusrätterna 22.2. Den övervägande delen eller cirka 73 % av kostnaderna avser arvode och reseersättning åt rättegångsbiträde. De därnäst största posterna utgöras av expeditionslösen (14 %) och vittnesersättning (6 %). Part har ålagts ersätta statsverket förskjutna kostnader med sammanlagt 88,789 kr. under första halvåret av redogörelseperioden och med 79,654 kr. under tredjehalvåret eller, i procent av statsverkets kostnader under resp. halvår, 28.9

 

och 35.1 %. Det allmännas utgifter för varje person med fri rättegång utgjorde under första halvåret 1940 i genomsnitt 82 kr., varav 60 kr. avsett arvode och reseersättning åt biträde.
    Den verkställda utredningen synes i åtskilliga hänseenden kunna giva god ledning vid en allmän översyn av lagstiftningen om fri rättegång. En sådan översyn torde av flera skäl vara erforderlig.

G. D:son.