Auktorisation av advokater i spionerimål m. m. Olägenheten av att det svenska rättegångsväsendet saknar ett av offentlig
myndighet auktoriserat advokatstånd med de kompetenskrav och behörighetsregler för medlemmarna, som följa med en dylik ordning, har ånyo gjort sig påmind. Under den tid som förflutit sedan krigsutbrottet ha domstolarna tillförts en kategori mål, som praktiskt taget icke förekommit inom svensk rättsskipning sedan förra världskriget — nämligen mål rörande spioneri, sabotage och annan statsfientlig verksamhet —och i vilka biträdesfrågan måste ägnas en viss uppmärksamhet.
    Det är naturligen ett bestämt önskemål att de personer, som inom rättegångsväsendet taga befattning med mål av angivet slag, äro särskilt lämpade för denna uppgift. Detta bör gälla i fråga om såväl domstolensledamöter och åklagarna som advokaterna. Av betydelse är därvid att vederbörande äger icke endast juridisk skicklighet utan även inblick i angivna, för samhället mycket allvarliga former av kriminalitet. Dessa önskemål kunna i viss utsträckning tillgodoses såvitt angår domarna genom att målen bindas vid bestämda avdelningar i rådhusrätterna och divisioner i hovrätterna; hovrätternas arbetsordningar ha nyligen ändrats i enlighet härmed (SFS 1941:422—424). Även beträffande åklagarna kan en motsvarande anordning göras — och har också gjorts —

 

förutom att dessa befattningshavare kunna genomgå en förberedande specialutbildning. Utan att man behöver närmare utveckla saken kan det fastslås, att i fråga om rättegångsbiträdena ställa sig förhållandena helt annorlunda.
    En synpunkt från vilken det icke kan bortses är, att de jurister varom här är fråga liksom deras medarbetare på kanslier och kontor äga full förståelse för kravet på en absolut tystnadsplikt rörande vad som genom dessa rättegångar bringas till deras kännedom. I det övervägande antalet av dessa mål beröras militära förhållanden av hemlig natur, såsom förbandens organisation, utrustning och gruppering, graden av landets militära beredskap m. m. Genom indiskretioner — avsiktliga eller av förbiseende — i samband med handläggningen av ett spioneri- eller förräderimål kunna vittgående skador tillfogas riksförsvaret. Detta har uppmärksammats inom den högsta försvarsledningen, vars sakkunskap i allmänhet jämte dess kännedom om försvarsdispositionerna i de olika utrikespolitiska lägena ofta måste anlitas i nämnda mål.
    Då frågan om att införa ett auktoriserat advokatstånd i samband med rättegångsreformen får anses ställd på framtiden, har ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben i skrivelse till K. M:t d. 16 aug. 1941 hemställt om en provisorisk reglering av rätten att vara rättegångsombud och rättegångsbiträde i mål om ansvar enligt 8 kap. SL, 10 kap. SLK och lagen om straff för sabotage. Enligt ett inom försvarsstaben utarbetat lagförslag i ämnet skall rätten att inneha sådant uppdrag vara beroende av att vederbörande avlagt juridisk examen och erhållit särskilt behörighetstillstånd av K. M:t. Över ansökan om att erhålla sådant tillstånd skola enligt förslaget yttranden inhämtas av högsta domstolen, hovrätten i den domkrets där sökanden är bosatt samt styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Auktorisationen skall gälla för viss tid eller tillsvidare. När skäl föreligger därtill, skall den omedelbart kunna återkallas av K. M:t. Enligt förslaget skall författningen ha karaktär av beredskapslag och gälla allenast ett år i taget.
    Det kan naturligtvis vara föremål för olika meningar huruvida en auktorisation av detta slag lämpligen bör meddelas av administrativ eller judiciell myndighet; att lägga avgörandet hos advokatsamfundets styrelse torde för närvarande knappast vara möjligt. För att den erforderliga överblicken av dessa ärenden skall vinnas, har man stannat vid den föreslagna anordningen, vilken ansetts innebära goda garantier för att ovidkommande synpunkter icke skola insmyga sig vid prövningen av ansökningarna. Det torde ligga i sakens natur att — såsom i skrivelsen även framhållits — auktorisation bör meddelas, såvida icke sökanden kan anses sakna de teoretiska och praktiska förutsättningar, som enligt god yrkespraxis fordras för att kunna föra talan i mål av detta slag, eller om han brutit eller skäligen kan antagas komma att bryta mot sin tystnadsplikt såsom advokat, uppsåtligt eller av vårdslöshet.

Ernst Leche.