HARDY GÖRANSSON. 849Fängelsebesökare. Idén är närmast av engelskt ursprung. Elisabeth Fry började på 1820-talet besöka kvinnliga fångar i London. Hennes exempel vann efterföljd, men under ett århundrade var besökssystemet inskränkt till kvinnofängelserna. De gynnsamma erfarenheterna därifrån föranledde att samma anordning år 1922 infördes även vid mansfängelserna.
    I Sverige började besökssystemet prövas på 1890-talet, sannolikt under påverkan västerifrån men närmast för att lösa vissa praktiska vårdproblem, som aktualiserats av lagen den 29 juli 1892 angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum. Då cellstraffet genom denna lag utsträcktes till tre år, ökades antalet i enrum förvarade fångar så hastigt, att cellfångarna ej kunde erhålla besök av fängelsets tjänstemän, särskilt präst och lärare, »så ofta som önskligt och nödigt vore». År 1893 utfärdade fångvårdsstyrelsen bestämmelser rörande denna frivilliga religiösa verksamhet vid centralfängelset å Långholmen. Verksamheten fick bedrivas endast av män och avsåg enskilda samtal i religiösa och sedliga frågor med i cell eller å sjukhus förvarad fånge. Under de närmaste åren därefter utsträcktes medgivandet till att gälla även vissa fängelser i landsorten. Ordalagen i styrelsens berättelser efter år 1906 tyda på att besökarnas verksamhet hade börjat mattas av, och efterår 1916 nämnes intet mer därom. Vid den tiden hade också den gamla lagstiftningen om cellstraffet fått vika för 1916 års verkställighetslag med dess betydande uppmjukningar av bestämmelserna rörande vistelsen i enrum.
    I England däremot har besöksinstitutionen befunnit sig i ständig utveckling. Antalet besökare uppgick år 1936 till över 600, samtliga utan någon ersättning, och deras insats i fängelsernas uppfostringsarbete betecknades som oumbärlig.
    Under sådana förhållanden har fångvårdsstyrelsen velat ånyo pröva besökssystemets värde och förutsättningar inom svensk fångvård och utsåg i mars i år tre personer att tills vidare under sex månader tjänstgöra såsom fängelsebesökare vid det för män avsedda centralfängelset å Härlanda.
    Enligt de bestämmelser för verksamheten, som fångvårdsstyrelsen meddelat, äger fängelsedirektören ensam bestämma, vilka intagna som få mottaga besök; han må emellertid dessförinnan lämpligen rådgöra med pastor, lärare, socialassistent och representant för bevakningspersonalen. Vid urvalet skall särskilt avseende fästas vid den intagnes mottaglighet för fostran och vägledning. Utesluten från besök är häktad person och åtminstone i regel fånge med kortare strafftid än tre månader. Den som icke vill mottaga fängelsebesökare, behöver heller icke göra det.
    Besöken böra äga rum om möjligt en gång i veckan och minst var fjortonde dag på tider, som lämpa sig med hänsyn till fängelsets dagordning och arbetsdrift. Detta betyder, att besöken i regel förläggas till lördagseftermiddagen eller söndagen. De försiggå antingen i den intagnes rum eller i särskilt besöksrum. Besökaren är skyldig iakttaga tyst-

 

850 FÄNGELSEBESÖKARE.låtenhet utåt beträffande allt som rör fängelset och de intagna. Hans samtal med fångarna äro helt konfidentiella. Enligt anvisningarna må de ej röra sig om fångvårdsanstaltens förvaltning eller tjänstemännens förhållanden.
    Det har vidare betecknats som ett önskemål, att besökaren uppehåller förbindelse med den intagne även efter hans frigivning.
    Erfarenheterna från de gångna sex månaderna ha varit gynnsamma. Varje besökare har fått tre à fyra fångar på sin lott, och besöken ha fortgått enligt den uppgjorda planen. De fångar, som fått mottaga besökare, ha på olika sätt givit uttryck åt sin tacksamhet över denna förmån.
    Försöket vid Härlandafängelset kommer att fortsättas. Erfarenheterna därifrån få bli vägledande vid bedömande av frågan om anordningen bör utsträckas även till andra fängelser. Att det med de rätta personerna som besökare kan ligga något för vårdverksamheten mycket värdefullt i detta hjälparbete, är tydligt. Enbart den omständigheten att det finns människor, som utan ersättning eller yttre tvång komma tillfängelset för att vara till hjälp, stämmer till eftertanke och respekt. Men på de personliga förutsättningarna hos besökaren beror nära nog allt.

Hardy Göransson.