Juristernas studiekostnader. Sveriges Yngre Juristers Förening har till årets abiturienter sänt ut en broschyr, benämnd »Studiekostnader och framtidsutsikter på juristbanan» (Sthm 1941). Broschyren avser att giva dem, som reflektera på juristbanan, uppgifter om kostnaden för utbildningen och om möjligheten att efter avslutad utbildning erhålla en anställning, som kan ge valuta för nämnda kostnad.
    I den utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden, som år 1936 avgavs av SVEN WICKSELL och TAGE LARSSON (SOU 1936:34), återfinnas uppgifter om den totala studiekostnaden för juris kandidatexamen. För studerande, som icke bo i hemmet, angives denna kostnad till omkring 10,800 kr. i Lund, 11,700 kr. i Uppsala och 10,700 kr. i Stockholm. Dessa uppgifter, som avse förhållandena år 1930 och bygga på deklarationer avgivna av de studerande, måste emellertid enligt utredningsmännens mening tagas med stor försiktighet på grund av olika felkällor, som icke kunnat elimineras.
     Förf. av den föreliggande broschyren har beräknat studiekostnaden på en annan väg. Han utgår från en efter förhållandena i Stockholm beräknad normal budget för en juris studerande, som under 8 månader av året har att vistas på studieorten men återstående 4 månader kan bo fritt i sitt på annan ort belägna hem. Budgeten får under dessa förutsättningar följande utseende:

Hyra för ett möblerat rum pr mån. 65: — ......................................................520: —
2 mål mat pr dag samt te eller kaffe pr mån. 100: —.................................... 800: —Avgifter och litteratur..................................................................................... 370: —Anskaffning och underhåll av kläder............................................................. 200: —Övriga personliga utg., resor m. m. pr mån. 20: —........................................160: —

S:a 2,050:—

 

KNUT RODHE. 851    Det tillägges att de två sista posterna äro mycket knappt tilltagna. Efter första studieåret antagas omkostnaderna öka med 50 kr. årligen.
    För att få fram den totala studiekostnaden utgår förf. från att den angivna summan skall täckas genom lån, för vilket en vid studietidens början tagen och sedermera utökad livförsäkring lägges såsom säkerhet. Med en ränta av 5 % och en studietid av 5 1/2 år blir resultatet att den nyexaminerade juristen är belastad med en skuld på omkring 15,000 kronor.
    Härtill kommer emellertid i de flesta fall tingstjänstgöringen, under vilken den unge juristen endast delvis får sina levnadskostnader jämte räntor och försäkringspremier täckta av lön. Förf. anser att skuldökningen under tingsmeriteringen kan beräknas uppgå till över 5,000 kr. eller, därest förmånen av fri bostad erhålles, till nära 4,000 kr. Totala skuldbeloppet vid tingsmeriteringens slut — då vederbörande normalt är 28 år gammal — skulle sålunda vara över 20,000 kr. Amorteras 1,500 kr. per år är skulden vid en räntefot av 5 % slutamorterad efter 22 år — vid 50 års ålder! Det är emellertid enligt förf. endast i undantagsfall, som amorteringarna kunna påbörjas så tidigt.
    Härefter lämnas en översikt över utsikterna efter tingsmeriteringen. Framställningen innehåller i denna del knappast några nyheter för SvJT:s läsare. Såsom slutomdöme uttalas, att framtidsutsikterna på de juridiska arbetsområdena te sig mörka:

 

    »Samma tendens kan märkas överallt: lång utbildningstid, maskerad arbetslöshet i form av arbete utan lön eller mot underbetalning, osäker tillvaro. Den tryggade ställningen uppnås först i den övre medelåldern. Någon ljusning synes icke vara att vänta. Snarare torde krisläget här liksom inom den övriga arbetsmarknaden komma att medföra ytterligare svårigheter. Särskilt kan i detta hänseende framhållas, att den ordinarie juridiska arbetsmarknaden kommer att få upptaga ett stort antal jurister från den nuvarande krisförvaltningen, när denna en gång avvecklas

 

    Det är anmärkningsvärt att den totala studiekostnaden fram till juris kandidatexamen sålunda uppskattas nära 50 % högre än i den tidigare omtalade utredningen. Detta är så mycket mer påfallande, som den nyss nämnda utgiftssumman 2,050 kr. understiger de belopp, vartill årskostnaden år 1930 uppgavs för en juris studerande i Uppsala och Stockholm (resp. 2,235 och 2,350 kr., för Lund däremot 1,800 kr.). Förklaringen är att broschyren utgår från en budget, som icke innehåller posterna räntor och försäkringspremier, men därefter beräknar totala studiekostnaden med tillägg av dessa båda poster under förutsättning att studierna helt finansieras genom lån. De äldre beloppen däremot utgöra genomsnittsvärden för hela årskostnaden för alla studerande, av vilka en stor del icke voro skuldsatta alls (41, 52 och 74 % av deklaranterna i resp. Lund, Uppsala och Stockholm) och hälften av de skuldsatta hade skulder, som icke eller blott obetydligt överstego 1/3 av den genomsnittliga studiekostnaden; i dessa belopp ingå alltså endast i mindre utsträckning räntor. Ur ekonomisk synpunkt förefaller det vara mest korrekt att, såsom skett i broschyren, alltid räkna med åtminstone räntor på studiekostnaden, oavsett om den studerande konsumerar eget eller upplånat kapital. Även den, som varit lycklig nog att kunna studera på eget kapital (eller kapital som utan återbetalningsskyldighet skänkts av anhörig).

 

852 JURISTERNAS STUDIEKOSTNADER.måste ju säga sig att studietiden inneburit en ekonomisk förlust, om han icke efter avslutade studier kan utöver skälig försörjning få tillbaka det nedlagda kapitalet jämte därå beräknad ränta.
    Broschyrens uppgifter om studiekostnaden för en jurist äro därjämte mera verklighetstrogna än de äldre därigenom att nettokostnaden för tingsmeriteringen uttryckligen upptagits vid sidan av kostnaden för juris kandidatexamen.

Knut Rodhe.