Ny fransk skilsmässolag. Genom lag d. 2 april 1941 rörande skilsmässa och skillnad till säng och säte ha hittills gällande bestämmelser om skilsmässa i Code civil ändrats. Enligt den nya lagen är make berättigad att begära äktenskapets upplösning
    1. på grund av äktenskapsbrott av den andre maken;
    2. om den andre maken dömts till urbota (»afflictive») och vanärande straff, i vilket fall skilsmässodom omedelbart kan avkunnas; samt
    3. på grund av misshandel, övervåld eller grova kränkningar från den andre makens sida, då upprepat åsidosättande av äktenskapets plikter resulterat i så djup och varaktig misshällighet mellan makarna, att fortsatt äktenskapligt samliv omöjliggjorts.
    Begäran om skilsmässa får ej upptagas till behandling förrän tre år efter äktenskapets ingående. Till skillnad till säng och säte kan dock dömas under denna tid. Innan stämningsansökan beviljas, kan domaren ålägga parterna ett uppskov, som ej bör överskrida ett år. Detta uppskov kan för-

 

längas, dock ej längre än två år, räknat från stämningsansökningen. Sammanlagt fem år kunna sålunda förflyta efter äktenskapets ingående innan skilsmässoförfarande får inledas.
    I lagen stadgas vidare fängelsestraff och böter för den som genom annons eller på annat sätt erbjuder sina tjänster för att underlätta inledandet eller fullföljandet av skilsmässa.
    Justitieministern har i sin radiokommentar till lagen framhållit, att denna endast toge hänsyn till statens väl, utgående från grundsatsen, att familjens skydd vore viktigare än individens. Förut gällande lag hade lämnat alltför stort svängrum för domstolarnas tolerans och lämnat möjligheten öppen för skilsmässa enbart på grund av överenskommelse utan uppgivande av bestämda orsaker. »Amerikanska skilsmässor» skulle hädanefter icke kunna förekomma i Frankrike.

S. E.