Ny spansk lagstiftning om brott mot statens säkerhet. I Spanien gäller, sedan 1928 års strafflag (se därom SvJT 1930 s. 188) blivit satt ur kraft, den gamla strafflagen av år 1870, omarbetad d. 27 okt. 1932. Den nuvarande spanska regeringen har satt såsom en huvuduppgift att låta utarbeta en helt ny strafflag, uppbyggd på den nya regimens grundprinciper och i överensstämmelse med spanska juridiska traditioner. I avvaktan härpå ha emellertid för rikets säkerhet menliga brott reglerats i en särskild lag av d. 29 mars 1941. I företalet till denna heter det, att den ofullständighet, varmed nuvarande strafflag inskrider mot för statens prestige och säkerhet menliga brott, frambringat en djupgående omarbetning, vid vilken särskild uppmärksamhet ägnats åt sådana brott, som till sina allmänna och sociala verkningar befunnits skadliga för den nya staten. Första kapitlet omfattar brott mot statens inre eller yttre säkerhet samt mot regeringen. I andra kapitlet regleras brott mot statschefens person. Övriga kapitel behandla åtskilliga andra brott i den mån de äro av betydelse för rikets säkerhet, exempelvis strejker och vägran att följa av regeringen utfärdade export- och importföreskrifter. Straffsatserna ha undergått en betydlig skärpning och nya brottskategorier ha införts.

N. B.

 

    Italienska strafflagen tio år. Med anledning av att tio år förflutit sedan den fascistiska strafflagen av år 1930 tillkom, har justitieministern greve GRANDI förelagt Mussolini en redogörelse vilken offentliggjorts i hela den italienska pressen den 26 mars 1940 (se även Zeitschrift für die gesamte Strafrechtswissenschaft 1940 s. 250). Enligt redogörelsen äro två grundsatser särskilt utmärkande för den fascistiska straffrättsreformen: dels en skärpning av straffen, bl. a. framträdande i återinförande av dödsstraffet, dels en anpassning av straffen efter gärningsmannens person med ändamål att om möjligt återföra honom till ett ordnat liv, en tendens som särskilt kommit till uttryck i införande av skyddsåtgärder och anordnande av särskilda ungdomsdomstolar. Det upplyses, att under tiden fr. o. m. 1931 t. o. m. 1938 de italienska domstolarna utdömt 16,662 frihetsstraff om mer än fem års längd. Antalet avkunnade dödsdomar uppgår för samma tid till 81, av vilka dock endast 39 verkställts. Ett bevis på framgången för den fascistiska

 

870 FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.kriminalpolitiken ser redogörelsen särskilt i en stark tillbakagång av konstaterat vanemässig brottslighet och av antalet dömda minderåriga.
    Greve Grandi är emellertid av den uppfattningen, att det viktigaste problemet i italiensk straffrätt ännu är olöst. Det erfordras enligt honom en genomgripande reform av de italienska straffanstalterna, vilkas brister han skildrar i grälla färger. De flesta f. n. använda straffanstalter härröra från tiden före Italiens enande. Flertalet utgöres därför ännu i dag av gamla kloster, fästningar, övergivna slott och liknande otillfredsställande byggnader utan ljus, utan organisationsmöjligheter för arbete och utbildning och ofta också utan ens primitiva hygieniska anordningar. Ministern anser det vara den fascistiska kriminalpolitikens angelägnaste uppgift att genomföra en grundlig reform på detta område. Han har därför förelagt Mussolini ett omfattande reformprogram, vars utförande beräknas kräva åtta år. För Rom planeras byggande av en fängelsestad, vilken utom moderna och förebildliga straff- och säkerhetsanstalter också skall innehålla ett komplex av institut för studium av straffverkställighetsfrågor. I sin helhet lär det italienska nybyggnadsprogrammet vara den mest omfattande plan på fängelseväsendets område som någonsin framlagts från ansvarigt håll.

I. S.