Fångvården vid 1941 års riksdag. Det ansträngda statsfinansiella läget och tidsförhållandena i övrigt ha satt sin prägel på K. M:ts propositioner till 1941 års riksdag även i vad det gäller anslag till fångvården. Riksdagen har bifallit de framlagda förslagen.
Den nya lagen om villkorlig dom kan icke sättas i kraft under budgetåret 1941/42, och även de därmed sammanhängande organisatoriska anordningarna, bl. a. skyddskonsulentverksamheten, få anstå. Samma öde har drabbat 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt.
I en tidigare artikel1 har redogörelse lämnats för anstalten å Hall. Något ytterligare utbyggande kan för närvarande icke komma ifråga, och säkerhetsanstalt i lagens mening blir anstalten först när den nya lagen träder i kraft. Till dess fungerar den såsom vårdanstalt för förminskat tillräkneliga och såsom interneringsanstalt för återfallsförbrytare. Anstalten övertogs av fångvården den 1 juli 1940 och har därefter successivt belagts. Den 1 juli 1941 uppgick antalet förvarade till 58 och antalet internerade till 22. För att i möjligaste mån koncentrera vården av dessa två kategorier av intagna, har interneringsanstalten i Karlstad nedlagts från och med den 1 juli 1941. Anstalten i Norrköping är numera mottagningsanstalt och disciplinanstalt för både förvarade och internerade.
Den till Hall förlagda sinnessjukavdelningen började beläggas vid ingången av detta år. Antalet intagna, vilka utgöras av sinnessjuka fångar, straffriförklarade och för undersökning av sinnesbeskaffenheten intagna häktade, utgjorde den 1 juli 61. Meningen är att Jönköpingsfängelset skall upphöra såsom sinnessjukavdelning, i den mån övriga fångvårdens sinnessjukavdelningar, främst avdelningen å Hall, kunna omhändertaga dess klientel.
I organisationen av anstalter för verkställighet av ungdomsfängelse har ingen ändring vidtagits. I propositionen framhölls emellertid, att det starkt ökade antalet kvinnor som ådömts ungdomsfängelse kan göra ännu en ungdomsanstalt behövlig. Antalet omhändertagna kvinnliga ungdomsfängelseelever uppgick den 1 juli till 25.
Besparingssträvandena ha syftat till att i möjlig mån sammanföra fångarna till de större anstalterna, varigenom de mindre anstalternas organisation