Fideikommisslagstiftningen. På en i II kammaren framställd fråga, huruvida riksdagen inom den närmaste tiden hade att förvänta något förslag från K. M:ts sida angående upphävande av fideikommissen i fast egendom, svarade chefen för justitiedepartementet statsrådet K. G. Westman 28 jan. 1942 följande: Det förberedande arbetet på en lagstiftning om avveckling av fideikommiss har sedan mer än ett år tillbaka avslutats inom justitiedepartementet. Detta ärende har sedan blivit vilande i avvaktan på frågan om en revision av arrendelagstiftningen, varom 1936 års arrendeutredning framlagt förslag.1 Utformningen av en ny arrendelagstiftning måste nämligen inverka på de bestämmelser, som erfordras för att reglera de talrika fidei-
kommissarrendatorernas ställning vid en avveckling av fideikommissen. Så snart nödiga utgångspunkter i detta hänseende erhållits, kommer frågan om en fideikommissreform att ånyo upptagas till övervägande.
Med anledning av ett yttrande i den följande diskussionen, att man vid fideikommissens avveckling måste se till att icke oersättliga kulturvärden gå förlorade, meddelade justitieministern, att genom vitterhetsakademiens och andra kulturella myndigheters försorg upprättats en förteckning över de fideikommiss — omkring ett tjog — vilka i fråga om byggnader eller samlingar innesluta så stora kulturvärden, att man vid fideikommissens avveckling bör tillse, att dessa kulturvärden icke bli förskingrade. I fråga om ett stort antal fideikommiss kunna sådana synpunkter som här berörts icke anföras.
Kjs.