»Hälaren är så god som stjälaren». Den vid årets riksdag framlagd ak. prop. om ändringar i strafflagen har i enlighet med straffrättskommitténs förslag angående förmögenhetsbrotten berikat svenska språket med ett flertal nya brottsbeteckningar. Inom de fyra huvudgrupperna av förmögenhetsbrott, tillgrepps-, bedrägeri-, förskingrings- och gäldenärsbrotten, delas till en början de viktigaste brotten i kategorier efter sin grovhet. Sålunda delas stöld, bedrägeri och förskingring var för sig i ett lindrigt, ett medelsvårt och ett grovt brott. Stöldbrottets tre grader är: snatteri, stöld och grov stöld, den sistnämnda motsvarande de tidigare kända kvalificeradefallen inbrottsstöld, fickstöld etc. samt — då återfall ej kan föranleda annan skärpning än tillämpning av straffskalan för närmast högre brottsgrad —i viss mån även andra, tredje, fjärde resan stöld etc. Bedrägeribrottet sönderfaller på samma sätt i bedrägligt beteende, bedrägeri och grovt bedrägeri samt förskingringsbrottet i undandräkt, förskingring och grov förskingring.Bland gäldenärsbrotten märkes efter något avvikande indelningsgrund vårdslöshet mot borgenärer, oredlighet mot borgenärer och grov oredlighetmot borgenärer.
    Härutöver förekommer i de olika kapitlen följande brottsbenämningar: i tillgreppskapitlet rån, bodräkt, egenmäktigt förfarande och olovlig kraftavledning; i bedrägerikapitlet utpressning, ocker, häleri, oredligt förfarande, svindleri (närmast motsvarande vad som brukar kallas »bedrägeri mot allmänheten») och ockerpantning (att såsom påtryckningsmedel vid krav mottaga falsk handling, check ulan täckning e. d.); i förskingringskapitlet trolöshet mot huvudman, behörighetsmissbruk, olovligt förfogande, olovligt brukande och fyndförseelse (underlåtenhet att tillkännage vad man hittat eller av misstag fått i besittning); samt i kapitlet om gäldenärsbrott mannamån mot borgenärer (att gynna en borgenär på de övrigas bekostnad) och bokföringsbrott.
    Ett verkligt fynd är benämningen häleri. Detta fula ord om en ful sak— tjuvgömmeri och därmed besläktade brottsfall — har grävts fram ur den gammalsvenska ordskatten och lever ännu kvar dialektiskt, liksom det i danskt och norskt lagspråk — Hæleri, resp. heleri — utgör beteckningen just för tjuvgömmeri. Det kommer utan tvivel — på grund av företeelsens vanlighet och ordets expressiva beskaffenhet — att mycket snart vinna burskap inom svenska språket och att förstås av en allmänhet, som kanske

158 NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.står tveksam inför innebörden av den redan i nu gällande lag använda gamla brottsbeteckningen för tillgrepp inom familjen, bodräkt. Sannolikt slår det nya ordet häleri lika fort igenom som »hamstring». Det har segrat i konkurrensen med den av en hörd myndighet föreslagna brottsbeteckningen »olovlig befattning med brottsgods». Ordet häleri bör kompletteras medverbet »häla» och subjektet »hälare». En hälare är sålunda den som köper upp tjuvgods fastän han förstår att det olovligen tillgripits eller eljest tager olovlig befattning med vad som frånhänts någon genom brott. Och den som på detta eller annat sätt bereder sig vinning av någons brottsliga förvärv eller gör gällande en genom brott tillkommen fordran, han hälar. Ordspråket i rubriken här ovan »hälaren är så god som stjälaren» återfinnes i Östergrens ordbok och lär ännu brukas i södra Sverige.

 

Kjs.