Axel Forssman. Den 13 januari 1942 avled i Göteborg vid nyss fyllda 65 år advokaten, förutvarande ordföranden i Sveriges advokatsamfund John Axel Forssman.
Student i Stockholm 1894, juris utriusque kandidat i Uppsala 1899 blev Axel Forssman efter tingstjänstgöring och domareförordnanden i Halmstads m. fl. härads domsaga år 1904 anställd och 1912 delägare i Dr. Philip Lemans advokatbyrå i Göteborg.
År 1931 vald till vice ordförande i Sveriges advokatsamfund ledde Axel Forssman under åren 1933—37 såsom ordförande och organisator den betydande utveckling och inre konsolidering som advokatsamfundet då genomgick. Resultatet är främst nedlagt i samfundets nya stadgar, innefattande bl. a. samfundets organisation i avdelningar med geografiskt bestämda områden för deras inre verksamhet men även med bestämda uppgifter för dem inom samfundet och deras förpliktande att bidraga till förverkligandet av samfundets ändamål. Genomförandet av denna nya konstitution för samfundet ställde stora anspråk på Forssmans viljestyrka, tankeklarhet och framsynta målmedvetenhet, desslikes ett offrande utan förbehåll av tid och arbete. Men verket blev väl genomfört och därmed grunden lagd för advokatsamfundets framtida legalisering såsom organ för ett av staten i dess rättsskipning erkänt advokatstånd.
Även i sin verksamhet som en av landes främsta affärsjurister företrädde Forssman på ett värdigt sätt de bästa traditionerna inom advokatyrket och gjorde sig väl förtjänt av den tacksamhet och tillgivenhet som genom år och årtionden följde honom från klienternas sida. Då, såsom icke sällan blev fallet, stora och betydande uppgifter förelagts honom, utplånade de för honom gränsen mellan arbete och vila, och han ägnade dem hela sin utomordentliga energi, lagkunnighet och skarpsinne. Men alltid under rättens ledstjärna. Rätten var och förblev hans lidelse, och dess missgynnande eller ringaktande blev för honom alltmera ett verkligt lidande.
Att närmare skildra denne ovanliga man, hans omfattande intressen och verksamhetsområden, hans stundom stormande kraft men också hans hjärtas vekhet skulle taga utrymmet allt för starkt i anspråk. Vid hans bortgång prisades icke endast rättrådigheten och styrkan i hans vilja och skärpan i hans förstånd, utan även elden i hans känsla, hans oräddhet och generösa sinnelag. Det väsentliga i Axel Forssmans liv och gärning är i dessa ord uppenbarat. De lysa över minnet av en man som i sinnelag och osjälviskt arbete intill slutet förblev sig själv och sina ideal trogen.
S. de M.
Ernst Philip son avled i Vänersborg d. 25 november 1941. Han var född 1859, blev vice häradshövding 1886 och tjänstgjorde därefter i Svea hovrätt till 1895, då han lämnade den juridiska banan. Sedan han några år varit anställd på svensk-norska konsulatet i Washington, övertog han 1897 befattningen som svensk-norsk generalkonsul i Amsterdam. Han representerade där vårt land under sex år, varefter han återvände till hemlandet