GÖSTA EBERSTEIN. Om skydd för individualiteten, den personliga och den ekonomiska. Sthm 1940. Norstedt. 154 s. Kr. 6.00.

 

    Prof. EBERSTEIN har alltsedan gradualavhandlingen 1909 med särskild kärlek ägnat sig åt immaterialrätten. Hans författarskap härutinnan har varit av stor betydelse, ej minst genom att påverka rättspraxis, som på detta rättsområde får söka finna sig till rätta på grundval av en delvis ofullständig, föråldrad eller splittrad lagstiftning. Prof. Eberstein har städse hävdat, att hänsynen till individen och vad han presterat bör vara den dominerande, när det gäller att söka grunden till det immateriella rättsskyddet och bedöma dess utformning. Titeln på det nu föreliggande arbetet står i samklang med denna åskådning och den har väl särskilt valts för att markera avståndstagande från de för närvarande mäktiga tendenserna att nedvärdera individualitetens betydelse. Men förf. understryker själv i förordet, att arbetet endast avser en detalj i individualitetsskyddet, nämligen skyddet av deunder immaterialrätten fallande individualiseringsmedlen.
    Arbetet innehåller fem fristående uppsatser, av vilka tre, nämligen »Om rätt till namn», »Materiell firma- och namnrätt i svensk praxis» samt »Om medgivande att använda namn, firma och varumärke», tidigare varit publicerade,

den förstnämnda i SvJT 1929. Det är glädjande, att dessa värdefulla alster av förf:s penna sålunda blivit samlade, och man hade gärna sett, att även andra av förf:s immaterialrättsliga tidskriftsartiklar från senare år fått ingå i samlingen. Men det blir av naturliga skäl de två helt nya uppsatserna, som tilldraga sig störst intresse, och dessa upptaga också huvudparten av volymen.
    »Om individualitetsskyddets natur och individualiseringsmedlen» heter den första av dessa uppsatser. Förf. gör där gällande, att skydd för individualiseringsmedel i vårt land trängt och alltjämt tränger fram till erkännande på sedvanerättslig väg samt att rätt till individualiseringsmedel i princip uppkommer genom begagnandet. Han anser därför, att man i praxis icke behöver draga sig för att giva rättsskydd för individualiseringsmedel utan stöd av direkta lagbestämmelser och att man endast i den mån så oundgängligen följer av gällande lagstiftning bör låta ett individualiseringsmedels registrering få utslagsgivande betydelse. Dessa åsikter har förf. hävdat sedan lång tid tillbaka, och det är helt i enlighet med hans intentioner, när under senare år i praxis erkänts en materiell firmarätt oberoende av registrering samt talerätten vid kollision mellan registrerad firma och äldre firma- eller varumärkesrätt sträckts utöver ordalydelsen i gällande firmabestämmelser ävensom när den enligt vår varumärkeslag rådande registreringsprincipen jämkats genom hänsynstagande, först i praxis och sedan genom lagstiftning, till varumärkes inarbetande. I den nu aktuella uppsatsen går förf. från sina utgångspunkter igenom olika slag av individualiseringsmedel och får då tillfälle att komma in på åtskilliga aktuella tvistefrågor. Han hävdar bl. a., att inarbetade firmaförkortningar böra skyddas, även om de utgöras av en bokstavskombination utan ordkaraktär. Såsom exempel nämnes »K.F.» (förkortning av Kooperativa förbundet, förening u. p. a.). Just denna fråga har nyligen varit föremål för Högsta Domstolens prövning (dom d. 19 dec. 1941),och därvid har med hänsyn till inarbetandet av denna bokstavskombination meddelats förbud mot användande av en firma och upphävts registrering av ett varumärke, innehållande samma beteckning. Huruvida praxis skall följa förf. också däri, att varumärkesregistrering av en inarbetad sådan bokstavskombination medgives (även när det icke gäller s. k. konventionsmärke), återstår att se. Med hänsyn till det direkta förbudet mot sådan registrering i 4 § 1) varumärkeslagen synes detta ganska djärvt, och även för förf:s åsikt, att varuutstyrslar kunna skyddas enligt gällande rätt, är man benägen att sätta ett frågetecken. Men övervägande synas förf:s ståndpunkter starkt motiverade, och materiellt tillfredsställande äro hans resultat över hela linjen.
    Den andra av de nya uppsatserna behandlar »Ensamrättens omfattning vid varumärke och firma». För den, som i det dagliga arbetet ofta har att göra med frågan, när varumärken skola anses avse »varor av samma eller liknande slag» (4 § sista stycket varumärkeslagen), är det glädjande, att detta spörsmål blivit upptaget till teoretisk behandling. Förf. ger i samband härmed även en intressant utläggning av motsvarande problem inom firmarätten, och han går också in på andra viktiga firmarättsliga frågor, särskilt om betydelsen av senare utvidgning av rörelse, varigenom liknande firmor komma att kollidera, samt i vad mån i firma ingående verksamhetsord eller

geografiska ord kunna giva densamma särprägel. Även härvidlag hävdar han begagnandets, inarbetandets, övervägande betydelse.

Å. v. Z.