Italiens nya civillag. I Italien pågår ett vitt syftande rättsligt omgestaltningsarbete, som i betydande mån antingen redan förändrat eller är i färd med att förändra civil-, straff- och processrätten. Detta arbete har tillika inriktats på att låta det nya innehållet taga form i stora systematiska lagverk. De sista åren ha avsevärda resultat nåtts, särskilt beträffande civilrätten (inbegripet handels- och arbetsrätt m. m.), under energisk ledning av justitieministern greve GRANDI, tidigare känd bl. a. som diplomat.
    Grandis ledande synpunkt i fråga om den fascistiska rättsreformen överhuvud torde kunna antydas genom att återgiva ett yttrande av honom: »En revolution och en regim, som icke förstå att låta den egna ideologiens kraft komma till uttryck i ett juridiskt system, nå ingen varaktighet i historien.»1 Från italienskt håll har man i starka ordalag framhävt detta nygestaltande fascistiska kodifikationsarbetes räckvidd och betydelse.2 I en artikel för tysk juridisk publik om »Natur und Merkmale der fascistischen Kodifikation»3 av presidenten för kassationsdomstolen i Rom dr SALVATORE MESSINA heter det sålunda: »Es ist nicht möglich, auch nicht in summarischster Form, in wenigen Zeilen die Hauptleitlinien dieser gigantischen Reformanzugeben, für welche wir, was die Weitläufigkeit, die Gleichartigkeitund Gleichzeitigkeit der Konstruktion betrifft, in der Geschichte vonkeiner Gesetzgebung der Welt Präzedenzfälle finden können.» M. framhäver dock vissa grundprinciper, vilka enligt hans mening bilda det stora verkets mest karakteristiska element och angiva dess viktigaste drag »als Modell einer totalitären juristischen Ordnung». Dessa grundprinciper äro följande: a) strängt nationell karaktär hos reformen, under beaktande av vad Grandi kallat juridisk autarki (»das heisst: absolute Rücksicht auf die römisch-italische Überlieferung, Entwicklungnach den klarsten Orientierungen des nationalen Genies und weise Anpassung an die verbürgten Erfordernisse seiner gegenwärtigen Ausdrucksweise in den Kreisen des politischen, sozialen, wirtschaftlichen, moralischen und religiösen Lebens»); b) bejakande av statens totalitärsupremati gentemot egoistiska intressen; c) energiskt och handlingskraftigt försvar av de individuella intressena och initiativen, i den mån dessa överensstämma med statens högre intresse eller sakna intresse för staten; d) statens uppbyggnad på korporativ grund; e) höjande av arbetet till dess verkliga värdighet och faktiska funktion; f)

 

1 Zeitschrift der Akademie für Deutsches Recht (ZADR) 1941 s. 285.

2 Grandis tal av den 31 jan. 1940, »Tradizione e Rivoluzione nei Codici Mussoliniani», har tyvärr icke varit tillgängligt vid utarbetande av denna redogörelse. Det omnämnes av G. LUTHER i Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht (ZAIP) XIII (1940─41) s. 639.

3 ZADR 1941 s. 285 f.

ÅKE MALMSTRÖM. 269erkännande, skydd och »Aufwertung» av den privata äganderätten och arvsrätten; g) skydd för »die ethnische Wesenheit und die Reinheit der Rasse der Nation»; h) materiellt, moraliskt, juridiskt och socialt skydd för familjen; i) elasticitet hos rättsordningen, »die derartbeschaffen ist, dass sie mit Hilfe der normativen Fähigkeiten, die den Korporationen im unveränderlichen Bild der formellen Gesetze zugewiesen sind, ohne Schwierigkeiten den ständigen Veränderungender wirtschaftlichen Erfordernisse zu folgen imstande ist»; samt slutligen k) lättillgänglighet, snabbhet och statlig kontroll beträffande rättegångsväsendet, som icke mer får bygga på uppfattningen av processen som en duell mellan privata stridande.
    De viktigaste resultaten av detta fascistiska lagstiftningsarbete äro, såvitt tillgängliga källor utvisa, följande: strafflagen och straffprocessordningen, båda av 1930 (jfr i fråga om strafflagen SvJT 1931 s.316 ff., 568 ff. och 1941 s. 869 f. samt rörande straffprocessordningen SvJT 1933 s. 169 f.), den nya civilprocessordningen av den 28 okt. 1940, avsedd att träda i kraft den 21 april 1942 (jfr SvJT 1939 s.709 f., 813)1 och kompletterad av en särskild lag av den 30 jan. 1941, vidare den nu i huvudsak fullbordade nya civillagen, som strax skall beröras, samt slutligen en den 30 jan. 1941 tillkommen lag om den juridiska betydelsen av arbetsstatuten (Carta del Lavoro). Denna statut är en redan 1927 tillkommen principdeklaration, syftande till att ställa arbetet i medelpunkten för staten. Ehuru icke någon egentlig lag, kungjordes den i Gazetta ufficiale (30 april 1927) och betraktades redan från början som»documento fondamentale della rivoluzione fascista, in quanto stabilisce i doveri e i diritti di tutte le forzedella produzione».2 Enligt den nämnda lagen av 1941 förklaras Cartadel Lavoro uttryckligen ingå bland de allmänna principerna för statens rättsordning och innehålla ledande grundsatser för tolkningen och användning av lagarna.3
    Arbetet på civillagsreformen, vilket pågått ganska länge (jfr SvJT 1939 s. 812), har alltså kommit att ingå som ett led i en omfattande fascistisk omgestaltning av rättsordningen. Den hittillsvarande Codicecivile tillkom 1865 men bygger i hög grad på den franska Gode civil(Code Napoléon) av 1804. »I realiteten var det», säger en italiensk rättslärd, »fråga om en verklig och fullständig reception, ty den italienska staten övertog icke blott denna lagboks normkomplex, utan tillika också hela den levande rätten med dess anda, dess litteratur och dess rättspraxis.»4 Med tiden kom Codice civile att betraktassom åtskilligt bristfällig; bl. a. saknade den regler om en hel delföreteelser, som det moderna samhällslivet uppvisar och som tarvarättslig normering.5 Arbetet på en reform av denna Codice civile be-

 

1 Jfr SPERL, »Das Rechtsmittelsystem der neuen italienischen Zivilprozessordnung», ZADR 1941 s. 221 f. Lagen omfattar icke mindre än 831 artiklar.

2 Enciclopedia Italiana, artikeln Carta (s. 206, 207).

3 Jfr utom Messinas uppsats även G. LUTHER i ZAIP XIII s. 640, 641.

4 Prof. LORF.NZO MOSSA i Reehtsvergleichendes Handwörterbuch für das Zivilund Handelsrecht I s. 97.

5 Jfr MOSSAS skildring av lagens brister i nyss anf. arb. s. 98.

270 ÅKE MALMSTRÖM.drevs tidigare delvis under kontakt med franska jurister (jfr SvJT 1918 s. 385 f.), särskilt beträffande obligationsrätten. Av allt att döma syftade man från början till en ganska moderat, i många stycken huvudsakligen juridiskt-tekniskt betonad översyn. Sedermera har emellertid arbetet kommit att klart inriktas på en principiell nyordning. En tysk kännare söker i den omständigheten, att Codice civile kom till genom reception av fransk rätt, en av orsakerna till att den fascistiske lagstiftaren måste drivas till en reform av denna lag, som »auf restloser innerer Anerkennung der liberté, fraternité et égalité beruhte». Under förarbetena till den nedan nämnda första boken av den nya civillagen betonades också av dåvarande justitieministern SOLMI, att lagstiftningsarbetets mål var att avlägsna de föråldrade individualistiska tankegångarna i den gamla Codice civile och ersätta dem med regler, som motsvarade den fascistiska världsåskådningen, varvid även sådana bestämmelser, vilkas text icke ändrades, borde tolkas i den nya andan.1
    I Tyskland har som bekant den nationalsocialistiska åskådningen lett till mer eller mindre häftiga utfall mot den romerska rätten, sådan den förts vidare i tyskt rättsliv. Dylika antiromerskrättsliga manifestationer tyckas däremot icke åtfölja det italienska reformarbetet. Man tycker sig snarare spåra en viss betoning av de juridiska traditionslinjerna från romarrätten och en viss idealisering av dennas väsen 2naturligt nog, kanske man kan tillfoga med hänsyn till fascismens medvetna anknytning till romerska traditioner i allmänhet och romerska imperietankar. Något utförligare material för en undersökning på denna punkt har dock tyvärr icke varit tillgängligt.
    Den nya civillagen, som är ett mycket omfattande lagverk, fördelas i sex böcker, var och en behandlande ett större huvudområde.Den har tänkts såsom en nationell lag av grundläggande betydelse, som på basis av den redan nämnda Carta del Lavoro skall reglera denenskildes liv och knyta honom samman med den styrda samhällsekonomien och det korporativa systemet. Man har därför icke stannat inom ramen för den gamla civillagen utan i det nya verket inrymt även handels- och arbetsrätt, vissa korporativa principer m. m. Jämfört med förut betyder detta bl. a., att handelsrätten mister den ställning som självständigt rättsområde, som den tidigare hade på grund av att den reglerades av en särskild handelslagbok, skild från civillagen. Enligt en av de italienska auktoriteterna på området, prof. COSTAMAGNA, var den s. k. handelsrätten såsom självständigt, från varje annan rättsdisciplin skilt fack den typiska frukten av den kapitalistiskt-industriella utvecklingsfas i den moderna civilisationen, som nu (enligt C.) uppenbarligen går mot sitt slut.4 GRANDI har i detta

 

1 ZAlP XII (1938─39). s. 886. Citatet hämtat från ZAIP XIII s. 638.

2 Jfr G. LUTHER i ZAIP XIII s. 639 med ritat från GRANDI.

3 Jfr om civillagsreformen i allmänhet G. LUTHERS redan ett par gånger åberopade redogörelse Die Neugestaltung des italienischen Privat- und Wirtschaftsrechts» i ZAIP XIII s. 638 ff. (med hänvisningar till det officiella italienskamaterialet). ─ Se även not i slutet av denna artikel.

4 ZADR 1941 s. 326.

ITALIENS NYA CIVILLAG. 271avseende uttalat, att de historiska grunder, som hittills rättfärdigat den självständiga existensen av en handelslagbok, måste anses ha förlorat sin giltighet. Den yrkesegenart, som bildade handelsrättens utgångspunkt, är enligt G., sedan fascismen totalitärt har infogat det nationella ekonomiska livet i den korporativa ordningen, icke längre något speciellt kännemärke för denna rättsdisciplin.1 Den omsvängning, som medförde utvidgning av programmet för Codice civile även till handelsrätt, arbetsrätt m. m., synes emellertid icke ha inträffat förrän 1940.2En redan förut citerad tysk iakttagare ger följande perspektiv på detta vittsyftande program: »Der Gedanke, dem aufblühenden römischen Imperium ein gewaltiges überragendes Gesetzeswerk zu geben, dürftehierbei von Einfluss gewesen sein. Die von GRANDI immer wiederbetonte starke Verbundenheit von Politik und Recht zeitigt hier einegemeinsame Linie: das Streben nach Grossem sowohl in der Politikals auch im Recht.»3
    Det framgår icke klart av tillgängliga källor, om något yttre samband kommer att bestå mellan Carta del Lavoro och den nya Codice civile. Den i sak grundläggande betydelsen av Carta del Lavoro har redan framhållits. Den nya civillagens första bok innehåller person och familjerätten. Vissa i samband därmed tillkomna »disposizionisull' applicazione delle leggi in generale» avhandla bl. a. en del internationellt privaträttsliga frågor. Ett utkast till första boken (och de inledande bestämmelserna) förelåg redan 1930 (jfr SvJT 1932 s. 492 f.,1933 s. 582 ff.).4 Sedermera framlades överarbetade förslag, motiv m. m., och i sitt slutgiltiga skick trädde detta parti av lagverket jämlikt dekret av den 12 dec. 1938 i kraft den 1 juli 1939.5 Ur innehållet skall här blott påpekas ett allmänt stadgande, som förutsätter att tillhörigheten till främmande ras kan föra till inskränkning i rättskapaciteten (jfr även SvJT 1939 s. 708 f.).
    Andra boken omfattar reglerna om succession på grund av dödsfall samt gåvoreglerna. Enligt dekret av den 26 okt. 1939 har denna bokträtt i kraft den 21 april 1940. Den anses icke uppvisa några större, mera principiella nyheter; dock har en förbättrad arvsrättslig ställning genomförts för efterlevande make och för barn utom äktenskap.
    Tredje boken behandlar sakrätten. Ett förslag till densamma av 1937 har omnämnts i SvJT 1939 s. 812 f. Den slutgiltiga texten har helt nyligen trätt i kraft (28 okt. 1941). Icke minst genom bundenheten vid principerna i Carta del Lavoro anses på sakrättens område den nya lagen ha brutit med ett tidigare individualistiskt ägande-

 

1 ZAIP XIII s. 643. Se också prof. ASQUINIS artikel »Das Handelsrecht aneiner historischen Wende» i ZADR 1941 s. 138 ff.

2 Tidigare planerades en särskild ny handelslagbok. Jfr SvJT 1927 s. 234.

3 G. LUTHER i ZAIP XIII s. 641.

4 Se även ERWIN RIEZLER i ZAIP VII (1933) s. 207 ff.

5 ZAIP XIII s. 182. Om denna del av verket se G. LUTHER i ZAIP XII s. 886 ff. Jfr samme förf:s uppsats ,Rechtsvergleichende Betrachtungen zur Personenrechtsreform», ZAIP XIII s. 371 ff. Om de i första boken ingående dödförklaringsreglerna se R. SCHMIDT, », Das neue italienische Verschollenheitsrecht», ib. s 103 ff.Jfr vidare THURMAYR, »Die Rechtsstellung des unehelichen Kindes im neuenitalienischen Zivilgesetzbuch», ZADR 1942 s. 24 f.

272 ITALIENS NYA CIVILLAG.rättsbegrepp, även om själva äganderättsdefinitionen i lagen förefaller intetsägande. Sakrätten har i lagen utvidgats i riktning mot vad tyskarna med ett svåröversatt ord kalla Wirtschaftsrecht. I densamma ingå sålunda även bestämmelser om det stora jordförbättringsverket (bonifica integrale) m. m.
    Fjärde boken innehåller obligationsrätten och skall behandlas i ett senare häfte. Enligt dekret den 30 jan. 1941 skall den träda ikraft den 21 april 1942. Femte boken, som likaledes skall träda ikraft i april detta år, bildar en Libro del Lavoro, avhandlande företag och arbete.1 När nu, såsom redan berörts, den självständiga handelslagboken försvinner, återfinner man de handelsrättsliga reglernadels i fjärde och dels i femte boken, sammanförda med övriga i dessa böcker ingående stadganden. De konkursrättsliga, växelrättsliga och sjörättsliga bestämmelserna m. m. i den tidigare handelslagboken överföras emellertid till speciallagar. Denna anordning av det handelsrättsliga stoffet verkar ju för en svensk jurist ingalunda främmande.
    Sjätte boken slutligen, som även den skall träda i kraft i april i år, inriktar sig på rättigheternas skydd i vissa avseenden och innehåller en del bestämmelser om inskrivningsväsendet, bevismedlen, pant och förmånsrätterna, vissa exekutionsformer, preskription m. m.2
 

 

Åke Malmström.