Brottslighetens utveckling i Finland. I det föredrag som docenten Veli Verkko höll vid kriminalistföreningens i Finland sammanträde i Helsingfors den 28 maj 1941 över ämnet »Brottslighetens utveckling i Finland med särskilt avseende fäst vid vinterkrigets inverkan» — numera tillgängligt för publicering i de nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1940—1941 —erinrade inledaren till en början om att kriminalstatistiken trots sina brist-

fälligheter i allmänhet förmår påvisa växlingarna i utvecklingsriktningen för olika slag av brott. Han uppställer frågan vad det är som betingar brottslighetens ökning och minskning. Därvid spela de individer som ha blivit brottslingar på grund av ogynnsamma anlag — Zustandsverbrecher som dek allas av den tyske kriminologen Exner — en mycket obetydlig roll i jämförelse med dem vilkas brottslighet huvudsakligen har sin rot i ogynnsamma yttre omständigheter — Gelegenheitsverbrecher. De förras antal är jämförelsevis konstant, medan antalet tillfällighetsförbrytare varierar allt efter ändringar i de yttre förhållandena. Erfarenhetsmässigt leder sålunda en kristid med åtföljande arbetslöshet till ökning i brotten mot egendom, medan våldsbrottsligheten däremot stegras under gynnsammare konjunkturer tillföljd av att alkoholläget försämras genom de större möjligheterna att åtkomma spritdrycker. Förutom genom växlingar i de ekonomiska konjunkturerna kan brottslighetsbilden också ändras genom krig och sociala oroligheter.
    Dr Verkko skildrar härefter med hjälp av ett vidlyftigt siffermaterial och talrika diagram brottslighetens utveckling i Finland, särskilt i fråga om tjuvnads- och våldsbrottsligheten. Ett av prof. Tulenheimo utarbetat diagram utvisar att utvecklingsriktningen är densamma för kurvorna betr. tjuvnadsbrotten och spannmålspriserna under åren 1878—1898. Under tiden därefter fram till våra dagar är däremot kongruensen mellan rågprisens och tjuvnadsbrottens växlingar slut. Dock ha dessa brott ökat väsentligt under den ekonomiska misären efter förra världskriget och under den kris som inträffade vid 1930-talets början. Beträffande våldsbrotten visas genom diagram avseende tiden från år 1843 att i fråga om de mest karakteristiska bland dessa brott, brotten mot liv, större fluktuationer kunnat konstateras först under innevarande århundrade. Uppenbarligen sammanhänga dessa växlingar med förändringar i miljöförhållandena: den starka stegringen i antalet brott mot liv under perioden 1905—1913 betingades av storstrejken och den oro, som stod i samband med den, de låga talen under världskriget åter av, att det var mycket svårt att erhålla alkohol. Den oerhörda stegringen efter världskriget berodde huvudsakligen på det otillfredsställande alkoholläget och vid sidan därav på medborgarkrigets efterverkningar. Den kännbara minskning i antalet brott mot liv som gör sig gällande från år 1933 har betingats av att läget förbättrades efter det alkohollagstiftningen ändrades och förhållandena över huvud stabiliserades.

    Betr. inverkningarna på brottsligheten av vinterkriget 1939—1940 föreligga ännu icke fullständiga statistiska uppgifter. Av statistiken över de brottsom kommit till polisens kännedom kunna dock vissa betydelsefulla slutsatser dragas. I motsats till vad som var fallet efter inbördeskriget 1918, somvar ägnat att åstadkomma söndring mellan olika folkklasser, har antalet våldsbrott icke ökats efter vinterkriget, som var en enhällig kamp mot en yttrefiende och verkade helande på förhållandet mellan de olika folkklasserna; en bidragande orsak torde även vara att alkoholläget har förbättrats. Däremot har en kraftig stegring inträtt för tjuvnadsbrotten och vissa därmed besläktade brottsgrupper, dock ej för bedrägeri- och förskingringsbrotten. Ökningen i tjuvnadsbrotten faller huvudsakligen på de lindrigaste brotts-

typerna. Den starka stegringen synes icke vara betingad av någon allmän ekonomisk kris utan vara en direkt följd av kriget, som — liksom det visade sig efter förra världskriget — minskat respekten för äganderätten. Dessutom torde den ökade tjuvnadsbrottsligheten böra ställas i samband med de våldsamma miljöförändringar som inträtt genom att stora befolkningsgrupper plötsligt överflyttats från sina till Ryssland avträdda urgamla bosättningsområden och måst lämna sin egendom efter sig. Emellertid är de förflyttades andel i tjuvnadsbrottsligheten — att döma av en del omständigheter — inte så stor som deras tunga erfarenheter kunde giva anledning befara.

 

T. L.