38 LITTERATURNOTISER.Fångvården åren 1938 —1940. Av Kungl. Fångvårdsstyrelsen. Sveriges officiella statistik. Sthm 1941. Norstedt. 65 s.
    När fångvårdsstyrelsens statistik nu utgivits i en för de tre sista åren gemensam publikation, ha samtidigt vissa förändringar vidtagits i statistikens uppställning och innehåll. Tack vare tillkomsten av centrala fångregistret hardet blivit möjligt att redovisa de olika grupperna å fångvårdsanstalt intagna mera överskådligt och med angivande av flera ur kriminologisk synpunkt intressanta individualuppgifter.
    Antalet å samtliga fångvårdsanstalter — däri inbegripet Stockholms stadsrannsakningsfängelse — nyintagna personer har nedgått från 16,202 år 1931 till 8,896 år 1938, 5,404 år 1939 och 6,548 år 1940. Den till 59.6 % uppgående minskningen av antalet nyintagningar beror främst på det sjunkande antalet nyintagna bötesfångar, vilket under samma tidrymd till följd av dagsbots- och bötesverkställighetslagstiftningen nedgått med 94.7 % från 12,375 till 648.(Antalet intagna bötesfångar utgjorde d. 1 jan. 1941 endast 18.) Medelbeläggningen å samtliga anstalter har under motsvarande tid endast sjunkit med 12.8 % och utgjorde d. 1 jan. 1941 1,914 fångar av alla kategorier. Att medelbeläggningen ej sjunkit i samma mån som antalet nyintagningar har bl. a. samband med att bötesfångarna i regel endast varit intagna mycket kort tid och att antalet intagna med längre tider stigit genom ikraftträdandet av lagen om ungdomsfängelse och den mera vidsträckta tillämpningen av lagen om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare.
    I fångvårdsstatistiken fördelas de intagna numera på 12 kategorier: häktade för brott, häktade för lösdriveri, häktade i och för undersökning, strafffångar, fängelsefångar, bötesfångar, förvarade, internerade, tvångsarbetare, dömda till ungdomsfängelse, straffriförklarade och övriga intagna. Beträffande varje kategori lämnas specialredovisningar, särskilt avseende år 1940. Av speciellt intresse äro uppgifterna om undersökningsfallen samt straff och fängelsefångarna.
    Antalet nykomna häktade undersökningsfall har stigit från 347 år 1938 till 389 år 1940. I en särskild tablå har antalet avgivna utlåtanden rörande häktades sinnesbeskaffenhet ställts i relation till hela antalet för brott och lösdriveri häktade under samma år. Av uppställningen framgår att medan antalet läkarutlåtanden år 1931 uppgick till 143 eller 4.8 % av hela antalet häktade, var motsvarande siffra för 1940 379 eller 20 % av samtliga häktade. För åren 1938—1940 redovisas jämväl de resultat till vilka undersökningsläkarna kommit. Av de år 1940 undersökta 379 fallen hade 201 hänförts under 5:5 strafflagen, 128 under 5:6 och 50 ansetts fullt tillräkneliga.
    Antalet nykomna straffångar utgjorde under åren 1938, 1939 och 1940 resp. 1,135, 1,107 och 1,307. Antalet nykomna straffångar under år 1939 är det lägsta som förekommit under åren 1900—1940. För fängelsefdngarna utgjorde motsvarande siffror 1,913 år 1938, 2,271 år 1939 och 2,674 år 1940. Underde senaste 10 åren har antalet nyintagna fängelsefångar stigit med 263 %; stegringen avser huvudsakligen personer dömda för rattfylleri och militära brott. Beträffande de år 1940 nykomna straffångarna och fängelsefångarna lämnas en serie intressanta individualuppgifter med fördelning efter brottens art, de intagnas strafftid, börd, bildningsgrad, ålder, familjeförhållanden, födelse- och kyrkobokföringsort samt föregående asocialitet och yrke. Här skall

LITTERATURNOTISER. 39endast citeras några få uppgifter. Av straffångarna hade 6.7 % dömts förvåldsbrott, 78.5 % för vinningsbrott och 14.8 % för andra brott. Av 2,669 fängelsefångar hade 1,108 dömts för brott mot lagen om straff för vissa brott vid förande av motorfordon och 861 för krigslagsbrott. För det stora flertalet straffångar — 648 — understeg strafftiden 6 månader och endast 252 hade en strafftid om 1 år eller mera. I fråga om ålder befunno sig de flesta nykomna — 745 straffångar och 1,587 fängelsefångar — i åldersgrupperna mellan 21 och 35 år. Av särskilt intresse är att endast 6 straffångar och 5 fängelsefångar voro under 18 år. Det synes alltså antagligt att det icke obetydliga antal sakfällda psykiskt abnorma som måste finnas bland 15—18 åringarna tillförts tvångsuppfostringsklientelet i den mån de icke erhållit villkorlig dom. Beträffande födelse- och hemorten märkes att medan endast 25.1 % av straffångarna voro födda i landets tre största städer, hade 48.3 % av dem sin hemort därstädes vid intagningen å anstalt; motsvarande siffror för fängelsefångarna voro 15.2 resp. 25.1 %. Med hänsyn till tidigare asocialitet voro 48.4 % av straffångarna anstaltsbehandlade recidivister, 18.5 % andra recidivister (på grund av villkorlig dom, förvandlingsstraff för böter eller varning för lösdriveri) och endast 33.1 % icke-recidivister. Motsvarande siffror för fängelsefångarna voro 20.7 %, 12.7 % och 66.6 %; det större antalet förut ostraffade fängelsefångar beror sannolikt på att rattfylleristerna vanligen äro förstagångsförbrytare.
    Den återstående delen av statistiken upptages av redogörelser för klienteletsvård och behandling, fångvårdens ekonomiska förhållanden och straffregistrets verksamhet.

T. L.