Föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer, som bildades år 1915 och vars verksamhet vilat sedan år 1930, sammanträdde d. 6 sept. 1941 till ordinarie årsmöte. Vid mötet diskuterades åtgärder för beredande av lättnader i krigsdomarnas och auditörernas arbetsbörda samt förbättring i deras avlöningsförmåner. Styrelsen avlät sedermera skrivelse i ämnet till K. M:t, vilken skrivelse föranlett proposition till innevarande års riksdag. Vidare avgav föreningens styrelse d. 15 dec. 1941 yttrande över militieombudsmannens förslag till viss ändring av fältkrigsrätternas organisation. —Styrelsen utgöres av följande personer: krigsdomaren rådman Edward Ploman, ordf., krigsdomaren häradshövding Gunnar Ramstedt, v. ordf., krigsdomaren rådman Einar Dörring, auditören Ernst Hallenberg och v. auditören assessor Allan Wirgin, sekr. och kassaförvaltare. Styrelsesuppleanter äro krigsdomaren häradshövding Torsten Gislander, v. krigsdomaren assessor Gösta Wilkens och auditören advokat Ragnar Vasser. Revisorer äro krigsdomaren assessor Bertil Kjerrman och v. krigsdomaren rådman Carl Fredrik Sandell. Revisorssuppleanter äro v. krigsdomaren advokat Joël Svedberg och v. auditören assessor Birger Brandt. Föreningen har för närvarande 66 medlemmar.

 

    Gustaf Ribbing. Söndagen den 15 mars 1942 avled i Uppsala f. d. häradshövdingen Gustaf Ribbing. Född i Stockholm 1849, blev Ribbing jur.utr. kand. 1876, vice häradshövding 1878, assessor i Svea hovrätt 1889, hovrättsråd där 1898 och häradshövding i Uppsala läns norra domsaga 1900. I sistnämnda befattning kvarstod han till 1919. Han var justitieombudsman 1897—1898 och blev juris hedersdoktor i Uppsala 1907. Han var ordförande för sakkunniga för elektriska ledningar 1898—1900 och i skiftesstadgekommittén 1906—1911 samt överförmyndare i Uppsala 1924—1932.
    Gustaf Ribbing hade redan en lång och hedrande bana bakom sig, när han vid sekelskiftet tillträdde sitt häradshövdingämbete. Ingenstädes kunde denne i flera hänseenden märklige mans hela personlighet bättre komma till sin rätt än i lantdomarens kall med verksamhetens centrum förlagt till den uppsvenska universitetsstaden. Han hade mångsidiga humanistiska intressen, vilka förde honom samman ej blott med sådana förgrundsgestalter i det dåtida Uppsala som Harald Hjärne och Nathan Söderblom utan även med den akademiska ungdomen. Dessa intressen voro förknippade med ett rikt mått av människokännedom, ett sunt praktiskt förstånd och en red-

DÖDSFALL. 381lig vilja att göra sina gåvor fruktbärande till medmänniskors bästa. Flärdfri och hänsynsfull till sitt väsen, lyssnade han gärna till andras skäl, innan han dömde. Han var fullständigt fri från formalism och tillhörde som domare den förnämliga typ, som åsyftas i den kända domarregeln: en god och beskedlig domare är bättre än god lag, ty han kan alltid laga efter lägligheten. Det är helt naturligt att en man med Ribbings egenskaper vann den trygga och betänksamma uppländska allmogens odelade förtroende.
    De talrika jurister, som haft den stora lyckan att få sin första praktiska utbildning under hans ledning, skola alltid bevara hans namn i tacksam hågkomst. Vi beundrade hans mångsidiga bildning och upphöjda karaktär, och hans sant mänskliga syn på domarens uppgift vann genklang i unga sinnen. Han hade en underbar förmåga att uppmuntra till självverksamhet, att vägleda utan att mästra. Allra starkast verkade han genom sitt föredöme. Hans omsorg om de unga notarierna begränsade sig ej till juristutbildningen; han blev vår faderlige vän och omfattade var och en av oss med varmt personligt intresse. Vi voro nära nog som barn i huset och bevara oförgätliga minnen från det lyckliga Ribbingska hemmet, där sällskapslivet hade en prägel, påminnande om Geijers Uppsala.
 

Birger Ekeberg.