E. SJÖHOLM. Lagstiftningen om polisväsendet m. m. Sthm 1941. Norstedt. 634 s. Kr. 8.75.
    Tidsförhållandena ha gjort, att det svenska polisväsendet, som i flera årtionden levat i statslivets skugga, numera tilltvingat sig en ökad uppmärksamhet. I ett flertal författningar ha statsmakterna givit reglerande bestämmelser i syfte att undanröja de största olägenheterna av att vårtlands polisväsende till sin huvudsakliga del är beroende av det kommunala självstyret.
    Dessa polisförfattningar — och ett stort antal andra författningar som därmed äga samband — har landsfogde SJÖHOLM sammanfört och kommenterat även som belyst genom rättsfall på ett mycket förtjänstfullt sätt i den föreliggande handboken. Dess praktiska användbarhet har klart framstått för anmälaren under ett i dagarna avslutat organisationsarbete på det polisiära området. Handboken kan därför anbefallas för alla dem som i sin tjänst ha att taga befattning med polisfrågor.
    Genom den utblick som författaren givit över det svenska polisväsendets utveckling från äldre tider fram till nuvarande organisation har boken även stort intresse för den som vill få en uppfattning om den viktiga gren av svensk administration som polisväsendet utgör.

E. L-e.

 

CYRIL BURT. Den unge brottslingen. Övers. från engelskan av rektor ANNA SÖRENSEN. Sthm 1941. Natur och kultur. 419 s. Kr. 8.75.
    Första upplagan av den engelske psykologiprofessorn CYRIL BURTS berömda bok om unga brottslingar och deras behandling utkom 1925, tredje upplagan 1938. Föreliggande förtjänstfullt utförda svenska översättning bygger på tredje upplagan. Kriminologiska arbeten föråldras snabbt, och att genom mindre ändringar i nya upplagor ge dessa en modernare prägel är en vansklig uppgift. Den fortskridande vetenskapliga utvecklingen gör att hela problemställningen blir annorlunda och fordrar en annan systematisk uppläggning. Åtskilligt skulle i dessa stycken kunna anmärkas om Cyril Burts bok. Den har emellertid en förtjänst som räddar den från den negativa kritiken: genom sina levande och utförliga beskrivningar av en rad mer eller mindre typiska fall blir boken en utomordentlig handledning i praktisk kriminalpsykologi främst för lekmannen, som just behöver fall ur livet ställda inför ögonen för att kunna rätt förstå de kriminologiska problemens innebörd och de utvägar som i praktiken stå till buds för att lösa dem, vare sig detta nu kan ske genom åtgärder av allmänsyftande karaktär eller genom individuella insatser för de enskilda människoödena. Men även den som anser sig ha tillräckliga praktiska erfarenheter måste lära sig mycket av att se huru en framstående psykolog och pedagog studerar sina fall och behandlar dem. Den främsta förtjänsten hos Burts bok torde vara den ingående uppmärksamhet som han ägnar de åtgärder vilka av honom själv eller andra socialarbetare vidtagits för att bringa de enskilda fallen till social hälsa.

 

T. E.