Förslag till ny lag om behörighet att utöva läkarkonsten. Medicinalstyrelsen har till K. M:t avgivit förslag i detta ämne (SOU 1942:22). I förhållande till gällande lag innebär förslaget huvudsakligen skärpta bestämmelser mot kvacksalveri. Den nuvarande lagen stadgar i första hand straff för lekman, som mot ersättning behandlar venerisk sjukdom, tuberkulos, kräftsjukdom eller vissa smittsamma sjukdomar av mera farlig karaktär. Enligt förslaget skall straffbudet omfatta jämväl följande sjukdomar, nämligen sockersjukdom, farlig blodsjukdom, struma med sjuklig förändring av allmäntillståndet samt sjukdom i samband med havandeskap eller förlossning. Närmast i förtydligande syfte föreskrives därjämte i förslaget, att vad som gäller om behandling av farlig sjukdom även skall ha avseende å behandling av sådan sjukdomsföreteelse, som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet är symtom till dylik sjukdom.
    I den gällande lagen stadgas vidare straff för lekman, som mot ersättning företager hypnotisk behandling eller behandling under allmän bedövning. Förslaget upptar motsvarande föreskrift beträffande psykoanalytisk behandling och behandling under lokal bedövning.
    Slutligen innehåller den nuvarande lagen ett stadgande av mera allmän innebörd, enligt vilket lekman, som yrkesmässigt utövar läkarkonsten, ådrager sig straff, där behandlingen varit av beskaffenhet att medföra fara till liv eller hälsa för den behandlade. I förslaget har, till förtydligande av detta stadgande och i enlighet med stadgandets uttolkning i praxis, uttrycklig skillnad gjorts mellan de fall, där medel eller metod, som varit av beskaffenhet att medföra fara till liv eller hälsa för den behandlade, kommit till användning, och fall, där dröjsmål med eller avbrott i behandling genom behörig utövare av läkarkonsten kunnat medföra sådan fara. För straffbarhet i dessa fall har icke ansetts böra fordras, att behandlingen skett yrkesmässigt, utan — liksom i fråga om övriga fall av kvacksalveri — allenast att behandlingen skett mot ersättning. Däremot skall enligt förslaget i samtliga fall av kvacksalveri, vilka regelmässigt belagts endast med dagsböter, fängelse i högst ett år kunna ådömas, där behandlingen skett yrkesmässigt. Sådan höjning av straffet skall dessutom kunna ske, där behandlingen gällt sinnessjuk, sinnesslö eller någon, som ej fyllt 18 år.
    För närvarande kan straff ej ådömas i fall någon obehörigen ger sig utför läkare. I förslaget stadgas straff för lekman, vilken betecknar sig som läkare eller på annat sätt ger sig ut för att äga behörighet till läkarkonstens utövande. Likaså kan enligt förslaget straff ådömas, om lekman — exempelvis i annons — för allmänheten bekantgör, att han åtager sig behandling avsjuka.

 

O. H.

 

    Snabbare handläggning av stadsplane- och tomtindelningsärendenm. m. Stadsplaneutredningen 1942 (ordf. statssekreteraren Knut Elliot, sekr. hovrättsassessorn Allan Nordenstam, se SvJT 1942 s. 94) har till justitieministern överlämnat ett första betänkande (SOU 1942:27), som innehåller förslag, syftande till att åstadkomma en smidigare och snabbare behandling av stadsplane- och tomtindelningsärenden m. m. Den rådande bostadsbristen har ansetts motivera, att en reform i sådan riktning sker utan att resultatet

av utredningsarbetet i övrigt avvaktas. Förslaget innebär icke någon förändring av stadsplanelagstiftningens grundlinjer. Det har aktualiserats av krisläget och avser allenast att som ett provisorium — i avbidan på att utredningens arbete slutföres — åvägabringa de partiella förbättringar som utredningen funnit möjliga att genomföra inom ramen för grunderna i nuvarande lag.
    I fråga om behandlingen av stadsplaneärenden innebär stadsplaneutredningens förslag bl. a., att byggnadsnämnd under vissa förutsättningar skall kunna antaga stadsplan i stället för stadsfullmäktige. Byggnadsnämnds eller stadsfullmäktiges beslut att antaga stadsplan skall icke få överklagas. Länsstyrelsernas rätt att meddela fastställelse å stadsplaneändringar föreslås på visst sätt utökad, och rätten att anföra besvär mot fastställelsebesluten begränsas. Även beträffande tomtindelningsärenden föreslås vissa inskränkningar i rätten att överklaga beslut om antagande av tomtindelning eller fastställelse därav.
    Utom behandlingen av stadsplane- och tomtindelningsärenden avser stadsplaneutredningens förslag även andra frågor, i främsta rummet rörande rätten att medgiva undantag från olika slag av byggnadsförbud. I känslan av att under vissa förhållanden extraordinära åtgärder kunna bli nödvändiga, ombyggnadsverksamheten skall hållas uppe i tillräcklig omfattning, har utredningen ansett ett särskilt dispensförfarande bör införas för det fall att inomviss ort råder stark bostadsbrist och nybyggnadsbehovet ej kan med anlitande av den vanliga ordningen tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. I dylikt fall skall enligt utredningens förslag KB kunna medgiva sådana undantag från stadsplan m. m. som äro oundgängligen nödvändiga. Reglerna härom ha upptagits i ett förslag till en särskild lag med begränsad giltighetstid.

 

A. N.