Den norska prisregleringslagstiftningen. I Tidsskrift for Rettsvitenskap (1941, häfte 4) har kand. jur. JENS CHR. HAUGE lämnat en intressant översikt av den norska prisregleringslagstiftningen.
Efter att hava erinrat om att man i Norge sedan åtskilliga år tillbaka haft en viss priskontroll — vars rättsliga grundval var den s. k. »Trustloven» av år 1926 — framhåller förf., att prisregleringens utformning alltid måste bliva beroende av vederbörande lands försörjningsförhållanden samt dess import och exportmöjligheter eller med andra ord landets ekonomiska förhållanden överhuvud taget. Den extraordinära prisregleringen under detta världskrig kan därför för Norges vidkommande uppdelas i två tydligt åtskilda skeden: det första skedet varade så länge landet var neutralt, det andra började den 9 april 1940.
Såsom utmärkande för det första skedet anger förf. det intima samarbetet mellan prismyndigheterna och näringsorganisationerna samt näringslivets ganska vidsträckta självstyrelse i prisrättsligt hänseende. Detta självstyre etablerades på så sätt att den omedelbara uppsikten över prisutvecklingen anförtroddes åt offentliga prisutskott, i vilka näringslivets representanter intogo en dominerande ställning. Det bör emellertid framhållas att, även om förf. sålunda finner prisregleringen under det första skedet förhållandevis mild, de utfärdade författningsbestämmelserna likväl inneburo mycket starka ingrepp i näringslivets frihet. Sålunda utfärdades redan samma dag världskriget utbröt en provisorisk författning med förbud mot höjning av de priser, som voro vanliga den 31 augusti 1939. Denna provisoriska författning ersattes redan den 22 september 1939 med en ny provisorisk författning, enligt vilken justitiedepartementet anförtroddes den centrala ledningen av priskontrollen. Departementet erhöll genom författningen en allmän fullmakt att reglera och kontrollera priser, förtjänster, omsättning m. m. Departementets befogenheter delegerades emellertid omedelbart å trustkontrollkontoret, i vad angick mindre viktiga ärenden samt ärenden, som voro av mycket brådskande natur. Enligt förf. kom detta i praktiken att innebära, att trustkontrollkontoret avgjorde alla ärenden, som icke voro särskilt viktiga eller hade politisk betydelse.
Den norska prispolitikens mål under det senare skedet, d. v. s. tiden fr. o. m. den 9 april 1940, anges av förf. vara att stabilisera lönerna och atthårdhänt bromsa prisstegringen genom nedskärning av vinster och utjämning av priser, så långt detta överhuvud är förenligt med intresset att upp-