Lagstiftningsfrågor vid 1941 års riksdag. Den följande redogörelsen omfattar såväl vårsessionen (10 jan.—1 juli) som höstsessionen (20 okt.—30 dec.) av 1941 års lagtima riksdag. Redogörelsen gör icke anspråk på att vara uttömmande; beträffande av lagutskott behandlade ärenden hänvisas till de fullständigare förteckningarna under rubriken »Från riksdagen» i SvJT 1941 s. 426, 512, 569, 839 och 934 samt detta häfte s. 62.
Privaträtt. De tidigare mycket ofullständiga bestämmelserna om motverkande av vattenförorening ha undergått en omfattande revision, vilken grundats å förslag som framlagts av sakkunniga år 1939 (SOU 1939:40). Revisionen innebär en fullständig omarbetning av 8 kap. vattenlagen och dessutom ha vissa följdändringar vidtagits i 2, 3, 9—11 och 13 kap. nämnda lag (SFS nr 614). I samband därmed har utfärdats en särskild lag d. 20 juni 1941 (nr 615) om tillsyn övervattendrag, sjöar och andra vattenområden, varjämte ändringar genomförts i 13 och 63 §§ stadsplanelagen, 5 kap. 8 a § lagen om fastighetsbildning i stad och 19 kap. 1 § jorddelningslagen ävensom i åtskilliga paragrafer i hälsovårdsstadgan (SFS nr 616—618 och 655). De nya bestämmelserna ha trätt i kraft d. 1 jan. 1942. Efter riksdagens hörande har vidare utfärdats förordning om kontroll av vattenledningsvatten (SFS nr 654), varmed åsyftas att åstadkomma en fortlöpande kontroll med avseende å beskaffenheten hos såväl råvattnet som det i vattenledningarna tillhandahållna vattnet. Kontrollen skall äga rum genom att prov å vattnet med vissa mellanrum underkastas undersökning ur såväl fysikalisk-kemisk som bakteriologisk synpunkt. Även denna författning har trätt i kraft d. 1 jan. 1942.
Genom lag d. 16 maj 1941 om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m. (SFS nr 243), vilken gäller t. o. m. d. 30 juni 1942, har beretts möjlighet för arrendator att, i enlighet med anvisningar av livsmedelskommissionen eller efter dess bemyndigande av de lokala kristidsmyndigheterna, bortföra stråfoder från den arrenderade fastigheten utan hinder av vad i arrendeavtalet eller eljest finnes stadgat angående förbud mot sådant bortförande ävensom avvika från odlingsplan som fastställts i arrendeavtalet.
I expropriationslagen har 75 § ändrats i syfte att möjliggöra ett tidigare besittningstagande vid expropriation för försvarsändamål (SFS nr 882). Genom ändringar i 48, 89 och 91 §§ expropriationslagen samt 1 § och 2 § 1 mom. lagen d. 27 juni 1902, innefattande vissa be-
stämmelser om elektriska anläggningar, har vidgad expropriationsrätt för elektriska ledningar medgivits, i samband varmed vissa förenklingar i förfarandet genomförts (SFS nr 959 och 958). — Efter hemställan av andra lagutskottet i utlåtande nr 17 har riksdagen i anledning av åtskilliga motioner hos K. M:t anhållit om skyndsam utredning och förslag angående en provisorisk lagstiftning mot vanhävd med giltighet tills vidare under nu rådande krisförhållanden (jfr SvJT 1941 s. 883).
Genom lag d. 21 nov. 1941 (SFS nr 881) ha meddelats särskilda bestämmelser beträffande dödande av värdehandlingar under krig och därmed jämförliga förhållanden. Denna lag omfattar — i motsats till 1927 års lag om dödande av förkommen handling — även obligationer. Vidare ha i den nya lagen upptagits bestämmelser som möjliggöra att utan avvaktan på dödningsärendes utgång avkastning får lyftas å värdehandling som kan antagas ha förstörts eller förkommit. Lagen skall träda i tillämpning först efter förordnande av K. M:t.
I 213 och 215 §§ lagen om försäkringsrörelse ha vidtagits vissa ändringar i syfte att möjliggöra en enklare metod för beräkning av försäkringsbolags premiereserv än den nu föreskrivna (SFS nr 130). Lagen d. 4 okt. 1940 med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vidkrig har kompletterats på en del punkter, där ytterligare bestämmelser visat sig påkallade (SFS nr 195). — Prolongering har skett beträffande lagen d. 1 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m. ävensom clearinglagen d. 16 februari 1934 (SFS 1941 nr 269 och 196).
Straffrätt. För de skärpta bestämmelserna om rattfylleri och därvid företagna ändringar i bl. a. lagen om blodundersökning i brottmål samt motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan har förut redogjorts i SvJT; se årg. 1941 s. 827. I viss anslutning till den nya rattfyllerilagstiftningen har utfärdats en lag d. 13 juni 1941 (SFSn r 402) om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m., vilken lag ersätter lagen i ämnet av d. 20 juni 1924. Den nya förverkandelagen innefattar en väsentlig utvidgning av de fall då förverkande skall kunna inträda. Under det att den äldre lagen icke var tilllämplig gentemot den som — utan att vara överlastad av starka drycker såsom i 18 kap. 15 § strafflagen sägs — anhölls för rattfylleri,skall enligt den nya lagen beslagsrätt föreligga jämväl där någon med skäl misstänkes för brott som avses i 1 § av 1934 års rattfyllerilag. Med hänsyn till de ändringar, som sistnämnda lagrum undergått genom den skärpta rattfyllerilagstiftningen, innebär denna hänvisning, attb eslagsrätt föreligger t. o. m. om straffbarheten baseras enbart på överskridande av i lagen angiven blodalkoholkoncentration. Att beslagsrätt även skall förefinnas, därest rattfylleribrott bestraffas jämlikt 2 §i 1934 års lag, har ansetts följa direkt av formuleringen av sistnämnda lagrum. Beslagsrätten omfattar vid de nu angivna brotten rusdrycker, vilka av föraren medförts å färden för egen räkning eller, ehuru de medförts av passagerare, kunna antagas ha varit avsedda jämväl för
föraren. Rörande beslagsrättens handhavande ha särskilda kontrollföreskrifter givits i lagen. Den nya förverkandelagen har, liksom ändringarna i rattfyllerilagen, trätt i kraft d. 1 juli 1941.
Genom lag d. 14 nov. 1941 (SFS nr 838), vilken trätt i kraft påföljande dag, ha bestämmelserna i 25 kap. 5 § strafflagen om ämbetsmannabestickning skärpts i olika avseenden; se därom SvJT 1941 s. 933 och 936.
I anslutning till vid riksdagen slutligt antagna ändringar i tryckfrihetsförordningen, enligt vilka bötesstraff för förseelser mot tryckfrihetsförordningen i regel skola utdömas i dagsböter i stället för såsom tidigare i riksdaler och skillingar, ha vidtagits ändringar i övergångsbestämmelserna till lagen d. 24 sept. 1931 om ändring i vissa delar av strafflagen och särskilda böteslagen samma dag (SFS 1941 nr 92 och 93). Ändringarna innebära, att bötesstraff skall ådömas i dagsböter även i de fall, då tryckfrihetsförordningen i fråga om straffet allenast hänvisar till allmän eller särskild lag. Särskilda bestämmelser om ikraftträdandet ha givits i kungörelse d. 28 febr. 1941 (SFS nr 94).
Åtskilliga tidsbestämda författningar av strafflagskaraktär ha prolongerats. Sålunda har lagen d. 14 juni 1940 angående upplösning avvissa sammanslutningar m. m. och lagen d. 30 dec. 1939 angående vissa utfästelser rörande införsel och udförsel av varor m. m., den s. k. krigshandelslagen, förlänats fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1942. Förordningen d. 1 mars 1940 rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel m. m. har förlängts t. o. m. d. 31 mars 1942. 1933 års lag om förbud mot politiska uniformer har förlängts ytterligare en treårsperiod eller t. o. m. d. 30 juni 1944.
För den nya steriliseringslagen (SFS nr 282) har tidigare redogjortsi SvJT, se årg. 1941 s. 563. I anslutning till den nya lagen har en ändring vidtagits i 2 § lagen om avbrytande av havandeskap (se SFS nr 283).
Processrätt. Genom ändringar i 16 kap. 10 § och 30 kap. 11 § rättegångsbalken samt 212 och 228 §§ utsökningslagen, vilka ändringar trätt i kraft d. 30 okt. 1941 (SFS nr 813 och 814), har möjlighetenatt föra talan mot underrätts och hovrätts beslut under rättegången utvidgats. Särskild talan får sålunda föras mot beslut som innebär, att yrkande om kvarstad, beslag, skingringsförbud eller därmed jämförlig handräckningsåtgärd ogillas eller att dylik åtgärd häves.
Till följd av de nya grundlagsreglerna om ansvarighet för innehållet i skrifter som tryckts utom riket ha ändringar och kompletteringar vidtagits i forumreglerna i 1 § av lagen d. 9 april 1937 med vissa bestämmelser om rättegången i trgckfrihetsmål (se SFS 1941 nr 95). Beträffande sådan utom riket på svenska språket tryckt skrift, å vilken huvuddistributören finnes angiven, skall dennes boningsort vara bestämmande för forumfrågan. För annan utom riket tryckt skrift skall den ort där skriften anträffas vara avgörande.
I lagen d. 23 okt. 1914 om krigsdomstolar och rättegången därstä-
des ha bestämmelserna om fullföljd av talan mot fältkrigsrätts utslag ändrats. Besvärstiden har sålunda, enligt den nya lydelsen av 65 § tredje stycket, förlängts till 15 dagar, och vidare har part medgivits rätt att ingiva besvären antingen till vederbörande befälhavare eller direkt till krigsöverdomstolen. I anslutning därtill har en jämkning av 67 § vidtagits beträffande styrkande av laga förfall. Ändringarna ha trätt i kraft d. 1 aug. 1941 (SFS nr 421).
Lagen d. 26 april 1940 med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. har förlänats fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1942. Enahanda förlängning harskett beträffande lagen d. 9 jan. 1940 om vissa tvångsmedel vidkrig eller krigsfara m. m. (SFS nr 157). I samband med prolongeringen av sistnämnda lag ha vissa ändringar i lagen vidtagits. Rätten att avlyssna telefonsamtal har sålunda kompletterats med rätt att från telefonanstalt erhålla uppgift å utväxlade eller beställda samtal. Beträffande rätten att taga i förvar person, som misstänkes för att utöva, förbereda eller främja sådan verksamhet mot vilken lagen riktar sig, stadgades tidigare bl. a., att om den misstänkte ej inom trettio dagar från första dagen av kvarhållandet förklarats häktad, han skulle frigivas, såvida ej JK medgåve, att han finge hållas i förvar under viss ytterligare tid, högst trettio dagar. Erfarenheterna av lagens tilllämpning ha emellertid givit vid handen, att polismyndigheterna i allmänhet inom väsentligt kortare tid än trettio dagar kunna taga ställning till frågan, huruvida den kvarhållne bör frigivas eller häktas. På grund härav ha de nyssnämnda bestämmelserna om tiden för kvarhållandet ändrats därhän, att den tid kvarhållande må ske utan medgivande av JK förkortats till femton dagar samt att JK skall äga giva tillstånd till fortsatt kvarhållande under högst femton dagar varje gång sådant tillstånd hos honom begäres; den förut bestämda längsta tiden för kvarhållande, sextio dagar, har emellertid bibehållits. Deangivna lagändringarna ha trätt i kraft d. 1 april 1941. Att märka är,att lagen d. 14 okt. 1939 om särskilda tvångsmedel vid utredning rörande brott som avses i 8 eller 19 kap. strafflagen m. m., vars giltighetstid utgick d. 31 mars 1941, icke blivit prolongerad. Denna lag har under nuvarande förhållanden icke ansetts erforderlig, då 1940 års tvångsmedelslag innefattar mera vittgående befogenheter.
I 58 och 147 §§ konkurslagen samt i en ny paragraf i lagen, betecknad 148 a §, ha upptagits bestämmelser om huru skall förfaras med konkursmedel som icke lyftas. En särskild preskriptionsbestämmelse har givits beträffande borgenärs rätt till betalning av konkursboet. Preskriptionstiden har för vanliga fall bestämts till två år, räknat från det förslag till slututdelning eller beslut i anledning av klander mot förslaget vunnit laga kraft. Medel som genom preskription bliva disponibla skola i första hand ställas till konkursförvaltarens förfogande för utdelning till andra borgenärer. De nya bestämmelserna ha trätti kraft d. 1 juli 1941 (SFS nr 142).
Lagen d. 31 maj 1940 om förbud i vissa fall mot beviljande av
kvarstad eller skingringsförbud — vilken lag avser det fall att parterna äro medborgare i främmande stater, som äro i krig med varandra, och ingen av parterna äger hemvist här i riket — har erhållit förlängd giltighet t. o. m. d. 30 juni 1942 eller den tidigare dag Konungen bestämmer (SFS nr 201).
Beträffande landsfiskals- ocli stadsfiskalsreformen, vilken trätt i kraft d. 1 okt. 1941, hänvisas till särskild redogörelse i SvJT 1941 s. 830. I samband med löneregleringen för landsfiskalerna har deras rätt till andel i böter m. m. indragits till kronan genom lag d. 19 juli 1941 (SFS nr 660); se SvJT 1941 s. 832.
Stats- och förvaltningsrätt. Åtskilliga från föregående riksdagar vilande grundlagsändringsförslag ha slutligt antagits vid 1941 års riksdag. Ändringarna innefattas i tre kungörelser, utfärdade d. 21 febr. 1941 (SFS nr 89 och 90) samt d. 20 juni 1941 (SFS nr 444).En förteckning över de i förstnämnda två kungörelser avsedda grundlagsändringarna har intagits i SvJT 1941 s. 508; jfr 1940 s. 734—738 och 761—762. Den sistnämnda kungörelsen upptager ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen samt införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom § 6, och avser att möjliggöra införande under utomordentliga förhållanden av censur, utgivningsförbud och införselförbud beträffande tryckta skrifter, se SvJT 1940 s. 738—739. Enligt den nya paragrafen i tryckfrihetsförordningen må föreskrift om dylika ingripanden ske allenast i den ordning som stadgas i särskild lag. I anslutning därtill antogs redan vid 1940 års riksdag villkorligt en lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara. I samband med den slutliga behandlingen av grundlagsändringen antog riksdagen ett av K. M:t framlagt reviderat lagförslag i ämnet, vilket utfärdats såsom lag d. 20 juni 1941 (SFS nr 445). Däri preciseras närmare de förutsättningar, under vilka — vid krig eller krigsfara — föreskrift om censur och införselförbud beträffande tryckta skrifter samt — vid krig — om utgivningsförbud skall kunna meddelas. Vidare givas i lagen bestämmelser om den myndighet — statens granskningsmyndighet — som skall handhava censureringen. — Enligt en lag d. 21 febr. 1941 (SFS nr 97) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement, vilken lag föranletts av att bestämmelserna om departementens antal uteslutits ur grundlagarna, skola departementen bibehållas vid sitt nuvarande antal— tio — men de konsultativa statsrådens antal kunna utökas från tre till sex. — Det må nämnas, att regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen efter de genomförda ändringarna omtryckts i sin helhet i SFS, nr 677—679. — Såsom vilande har riksdagen i anledning av väckta motioner antagit ett grundlagsändringsförslag om sänkning av rösträttsåldern vid riksdagsmannaval från fyllda 23 till fyllda 21 år (KU utl. nr 13). Motsvarande sänkning av rösträttsåldern vid kommunala val ansågs kunna träda i kraft utan att tidpunktenför grundlagsförslagets genomförande avvaktades; ändringar av sådan innebörd i 11 § lagen om kommunalstyrelse på landet, 11 § lagen om
kommunalstyrelse i stad, 9 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm och 8 § kommunala vallagen ha redan utfärdats d. 13 juni 1941 (SFS nr 390—393) och träda i tillämpning under innevarande år.
Nya instruktioner för JO och MO ha antagits av riksdagen och utfärdats d. 14 mars 1941 (SFS nr 140 och 141); se därom SvJT 1941 s. 565.
Sedan under våren 1941 utbildningstiden för vissa värnpliktiga provisoriskt förlängts genom en av riksdagen antagen förordning, utfärdad d. 7 mars 1941 (SFS nr 111), antogs vid riksdagens höstsessionen ny värnpliktslag, enligt vilken de värnpliktiga i allmänhet äro skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar. Den nya lagen innebär vidare, att gränsen mellan beväring och landstorm upphäves samt att värnpliktsålderns övre gräns liöjes från 46 till 47 år, och dessutom innefattar lagen en ny organisation för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen. Lagen, som trätt i kraft d. 1 jan. 1942, har föranlett vissa smärre jämkningar i andra författningar.
Inrättandet av ett centralt statligt organ, skogsstyrelsen, med uppgift att verka samlande och ledande på skilda områden inom det enskilda skogsbruket har bl. a. föranlett vissa ändringar i skogsvårdslagen och 1932 års lappmarkslag (SFS 1941 nr 348 och 349).
Beträffande beredskapslagstiftningen är att anteckna, att allmänna förfogandelagens giltighetstid förlängts ett år eller t. o. m. d. 30 juni 1942, i samband varmed 15 § i lagen ändrats (SFS nr 394). Sådan förlängning har även beslutats beträffande lagen d. 20 okt. 1939 med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar (SFS 1941 nr 425), lagen om tjänsteplikt (SFS 1941 nr 127), lagen d. 12 april 1940 om skyldighet att avverka ved till avsalu (SFS 1941 nr 185) ävensom lagen d. 21 juni 1940 om skyldighet att bortföra varuförråd och den därmed sammanhängande lagen samma dag med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen d. 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål (SFS 1941 nr 313 och 314).
1939 års maximipris- och prisregleringslagar ha sammanarbetats till en ny prisregleringslag, vilken tillika innebär åtskilliga utvidgningar av K. M:ts och de priskontrollerande organens befogenheter med avseende å priskontrollen. Den nya lagen har utfärdats d. 13 juni 1941 (SFS nr 370). Vissa ändringar ha vidtagits i 9 och 10 §§ lagen d. 22 juni 1939 om sjukhusvård vid krig eller krigsfara (SFS nr 563). Lagen d. 15 juni 1939 om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter, vilken lag upptager bestämmelser om den lokala krisförvaltningen, har undergått ändring beträffande reglerna förfördelning av kostnaderna för kommunalt kristidsförbunds verksamhet (SFS nr 927).
De i olika författningar förekommande bestämmelserna rörande planläggande och verkställande av utrymning ha sammanförts och fullständigats i en ny utrymningslag, utfärdad d. 28 juni 1941 (SFS nr 582). I
samband därmed ha vissa följdändringar vidtagits i luftskyddslagen, lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov samt förordningen d. 13 april 1940 om utrymningshjälp ävensom tillkommit en förordning om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningshjälp, och en lag med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar (SFS nr 583—587).
Genomförandet av en ransonering beträffande förbrukningen av elektrisk kraft och gas har möjliggjorts genom en särskild lag av fullmaktskaraktär (SFS nr 925). — En av riksdagen efter förslag av K. M:t antagen lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor utfärdades d. 9 april 1941 (SFS nr 205) men behövde icke sättas i tillämpning.
På den sociala lagstiftningens område är till en början att anteckna, att giltighetstiden för lagen d. 14 juni 1940 om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m. förlängtsett år (SFS nr 126). Tillämpningstiden för lagen d. 15 dec. 1939 om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän har utsträckts t. o. m. d. 30 juni 1942 (SFS nr 143). I lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer ha vidtagits vissa ändringar, varigenomde i lagen stadgade förmånerna i olika avseenden utsträckts (SFS nr 540). Genom ändring i 21 § lagen d. 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete har bestämts ett enklare anmälningsförfarande för vissa lindrigare olycksfall (SFS nr 514).
Beredskapsövning enligt värnpliktslagen har genom en ändring i semesterlagen jämställts med arbetad tid vid beräknande av semesternslängd (SFS nr 559). Enligt en särskild lag d. 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. skola de somunder år 1940 varit inkallade till tjänstgöring jämlikt 28 § mom 1 eller 36 § mom. 2 värnpliktslagen — s. k. beredskapstjänstgöring —av statsmedel erhålla viss semesterersättning.
Genom ändringar i lagstiftningen om den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen ha förmånerna från de erkända arbetslöshetskassorna ytterligare förbättrats (SFS nr 494—496). I lagarna d. 18 april 1937 om barnbidrag och om förskottering av underhållsbidrag till barn ha vidtagits vissa smärre ändringar, delvis föranledda av bestämmelserna iden år 1940 utfärdade förordningen om utrymningshjälp, vilken i samband därmed även undergått ändring (SFS nr 106—108). Den sedan år 1938 gällande indelningen i ortsgrupper jämlikt lagen d. 28 juni 1935 om folkpensionering har förlänats förlängd giltighet till utgången av år 1943 (SFS nr 125). Enligt särskilda författningar har dyrtidstillägg beviljats å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättning (SFS nr 57, 104, 839 och 841). Dyrtidstillägg ha vidare enligt vid riksdagens liöstsession antagna förordningar beviljats å redan fastställda livräntor som utgå jämlikt olycksfallsförsäkringslagen och vissa därmed sammanhörande eller jämförliga författningar. Därjämte har genom ändringar i olycksfallsförsäkringslagen och förordningen d. 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär-
tjänstgöring, möjliggjorts en anpassning av de förmåner enligt olycksfallsförsäkringslagstiftningen, som framdeles kunna komma att fastställas, efter de ökade levnadsomkostnader som blivit en följd av det nu rådande krisläget.
I syfte att bereda skydd mot skada genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt ämne har utfärdats en lag d. 6 juni 1941 (SFS nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. Genom en nytillkommen av riksdagen antagen förordning d. 23 maj 1941 (SFS nr 268) om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel har vitaminisering samt försäljning av och reklam för vitaminiserade livsmedel underkastats statlig kontroll genom kommerskollegium.
Bland mångfalden författningar på skatteväsendets områdemå här allenast erinras om den nya förordningen om arvsskatt och gåvoskatt (SFS nr 416), för vilken redogjorts i SvJT 1941 s. 927 ff.
Sven Romanus.