Med Lov skal Land bygges. Utgivet af Juristforbundetunder Redaktion af ERIK REITZEL-NIELSEN. Kjøbenhavn 1941. Busck. 453 s. Kr. 25.00.
En av de på sitt sätt viktigaste händelserna i den danska rättenshistoria inträffade i mars 1241 då vid ett möte i Vordingborg Jyske Lov utfärdades. Jyske Lov är ej den äldsta av de danska landskapslagarna utan överträffas i ålder såväl av Skånelagen som av de båda själländska rättsböckerna. Jyske Lov, som är en lagbok, är emellertid utan gensägelse den mest berömda av de gamla danska lagarna och den, som haft den största betydelsen. Den fick efterhand den ställningen som en verklig rikslag; i det egentliga Danmark trädde den först ur kraft genom utfärdandet av Christian V:s Danske Lov, i Sönderjylland gällde den till ikraftträdandet av Bürgerliches Gesetzbuch 1900 och ännu idag kan den mer än 700 år gamla lagens regler i speciella undantagsfall komma till användning.
Jyske Lov är ett ståtligt minnesmärke över medeltida nordisk rättskultur och det är ett lysande vittnesbörd om denna rättskulturs liv och kraft i våra dagar att de danska juristerna trots alla yttre svårighe-
ter kunnat genomföra planen på att hugfästa det celebra jubileet med utgivandet av en ståtlig minnesskrift.1
Denna består av ett antal uppsatser, som från olika synpunkter behandla lagen, några i anslutning därtill stående huvudfrågor och några av dess specialproblem. I en inledning skriver utgivaren översiktligt om ett par grundläggande frågor beträffande lagens tillkomst, ledande principer och förhållande till äldre rätt. Med rätta karakteriseras dess förord som ett av de vackraste minnesmärkena i den danska rättsliga litteraturen. För de andra nordiska folken äro dess inledningsord välbekanta och ge en erinran om det gemensamma i det nordiska rättsarvet: Med Lov skal Land bygges. Vi finna den satsen såväl i Sverige (Uplandslagen, Hälsingelagen) som i Norge (Frostatingslagen) och på Island (Njåls saga). De monumentala orden äro med säkerhet av nordiskt ursprung och uttrycka på ett vackert sätt våra förfäders klara insikt om lagens betydelse och vikten av att hålla den i helgd.
Professorn i rättshistoria vid Köpenhamns universitet POUL JOHS. JØRGENSEN behandlar med sin välkända grundlighet och lärdom »Nogle Træk af Jyske Lovs Historie i Tiden efter 1241 indtil Danske Lov». De problem, som här sysselsätta honom, äro bl. a. om senare lagstiftnings inflytande på lagen, om dess giltighet i rummet och om dess egetinflytande på senare lagstiftning och praxis. Tidigare har man ibland velat antaga att Valdemar avsett Jyske Lov som en verklig rikslag. Denna felaktiga uppfattning bottnade emellertid i att man ej insåg att lagen i det väsentliga endast var en av konungen föranstaltad uppteckning av redan gällande rättsregler. Frågan om lagens ursprungliga giltighetsområde löser sig, om detta fasthålles, av sig självt: den kunde endast avse det område, där dessa regler tidigare gällt. Redan under medeltiden kom emellertid lagen att utöva ett visst inflytande på andra landskaps rätt och småningom blir dess betydelse härför och för rikslagstiftningen allt större. En stark influens på Danske Lov är även märkbar.
Efter CARL POPP-MADSENS upplysningar om »Anvendelsen af JyskeLov i Nutiden», vilka visa den gamla lagens sega livskraft, följer en mycket intressant studie av NIELS KNUD ANDERSEN om »Kanonisk Rets Indflydelse paa Jyske Lov». Efter en noggrann och detaljerad undersökning kommer förf. till det resultatet att den kanoniska rättens inflytande är avsevärt mindre än man tidigare velat antaga. Visserligen äro de flesta av företalets satser starkt influerade av kanonisk rätt, men dess allmänna uppfattning av konungadömets och kyrkans inbördes ställning överensstämmer ej med den kanoniska rättens. Åtskilliga bestämmelser på olika ställen i lagen tala också sitt tydliga språkom hur den inhemska rätten delvis med framgång alltjämt förstod att hävda sig även på punkter, som ur kanonisk synpunkt voro av största betydelse.
Docenten STIG IUULS studie över »Jyske Lov i Retslitteraturen før 1683» är ett lärdomshistoriskt bidrag av stort intresse och MOGENS LEBECH ger en utförlig beskrivning av de bevarade handskrifterna av lagen. I den senare artikeln fäster sig en svensk läsare vid att mångaav dessa handskrifter befinna sig i svensk ägo; man erinras emellertid samtidigt om det mindre hedrande sätt varpå många av de »litterära krigsbytena» kommo i svenska händer. Det är nog ingen överdrift när förf. säger att det ej endast var det rovgiriga krigsfolket, som for hänsynslöst fram, utan att »ogsaa de lærde svenske Bogsamlere optraadtepaa den mest ukollegiale Maade overfor de danske».
Professorn i danska vid Aarhus universitet PETER SKAUTRUP har lämnat två bidrag till minnesskriften. Han har sålunda ägnat språket i lagen en utförlig undersökning och konstaterar att detta i företalet ochi själva lagen är avsevärt olika. Företalet är ett utslag av tidens högtidliga, litterära språk ─ talrika främmande ord, i talspråket obrukliga konstruktioner o. s. v. ─ medan däremot språket i själva lagen bevarar mycket, som påminner om muntlig tradition och som torde härstamma från det muntliga lagföredragets tid. Här liksom i våra egna gamla lagar finner man de karakteristiska konkretiserande, målande uttrycken och förkärleken för mnemotekniska hjälpmedel, framför allt för alliterationer.
Vidare har SKAUTRUP verkställt den översättning av lagen, som avslutar minnesskriften. I denna, vilken är verkställd på grundval av den kända Flensborgshandskriften, har han, såvitt en icke språkman kan bedöma, på ett utmärkt sätt lyckats att träffa det karakteristiska, i den gamla lagstilen och att i den moderna språkdräkten göra dess gamla toner hörbara.
De övriga bidragen till det omfattande arbetet kunna här endast uppräknas: det är »Plov og Havne» av SVEND AAKJÆR, »Et Bidragtil Fortolkningen af Ledingssatserne og Betegnelsen Havnebonde iJyske Lov» av C. A. CHRISTENSEN samt »Vidnesbeviset i Jyske Lov» av POUL JOHS. JØRGENSEN.
Jyske Lov är i allt väsentligt nordisk rätt. Äldre författare ha antagit att ett inflytande skulle föreligga från tysk rätt, särskilt från Sachsenspiegel, men ett sådant inflytande kan ej bevisas. Ej heller den romerska rätten har satt andra än mycket svaga spår i dess regler. Danskarna kunna med rätta vara stolta över Jyske Lov. I dessa dagar spelar den rättstradition, för vilken den står som ett av de vackraste uttrycken, en större roll för Damarks hävdande av den nordiska och nationella linjen än måhända någonsin tidigare. Man förstår att det är med innerlig tacksamhet och stolthet som dansken av i dag med tanke på den gamla lagen citerar Kolderup Rosenvinges ord att »man opgav den Gang ikke blinthen sit eget for det fremmede, men man tog, hvad der passede for vore Forhold, og man var ikke saa urimelig, i etog alt at identificere vore egne Tilstande med dem som fandt Sted i fremmede Lande».
Henrik Munktell.