Tidsspegel. Aktuella uppsatser om vetenskap och samhälle av tio Lundaprofessorer. Sthm 1942. Bonnier. 181 s. Kr. 6.50.

 

    De tio Lundaprofessorer som medverkat i denna bok representera sitt lärosätes alla fakulteter. OLLE GOLMBERG, RAGNAR JOSEPHSON, FREDRIK LAGEROTH och ALF NYMAN företräda den filosofiskt-humanistiska studieriktningen,

676 LITTERATURNOTISER.TORSTEN GUSTAFSON, GEORG KAHLSON och ARNE MÜNTZING den naturvetenskapliga. Den teologiska fakulteten företrädes av JOH. LINDBLOM, den medicinska av SVEN INGVAR och den juridiska av ÅKE MALMSTRÖM.
    Prof. MALMSTRÖM tager i sin artikel ställning till vissa allmänna frågor om rättens förhållande till makten. Han påpekar, att upprätthållandet av rättsreglerna i längden icke är möjligt blott med hjälp av yttre makt men att å andra sidan den organiserade makten också är oundvikligen nödvändig för att icke rättssystemet skall upplösas. Rätt utan makt är enligt honom något orealiserbart för att icke säga orimligt, om med rätt förstås reglering av samhällslivet. Denna uppfattning betyder, utvecklar förf., dock icke att ett likhetstecken sättes mellan makt och rätt. Därmed att vid analys av rättsordningen såsom faktisk social företeelse ett maktmoment finnes spela en avgörande roll, har ingalunda varje rättsordning blivit moraliskt rättfärdigad. Makten blir icke legitimerad för rättsmedvetandet blott därigenom, att den utövas enligt en rättsordning.
    Att åstadkomma en sådan legitimation är enligt prof. Malmström ogörligt för vetenskapen. Denna kan nämligen icke bevisa eller motbevisa de värderingar, som kommit till uttryck i rättsordningen. Men detta utesluter icke, att landets rättsordning med fog kan uppfattas såsom en helig nationell tillgång. Stundom, i kritiska situationer i ett folks historia, kan det komma på dess lott att föra en kamp för att bevara sin nedärvda rättsordning oförkränkt gentemot främmande maktspråk. Maktspråket kan visserligen skapa en ny ordning som — om den konsekvent genomföres och verkligen vinner faktiskt herravälde —även den ter sig som en faktiskt existerande rättsordning ur vetenskapens neutrala synpunkt, men folkets levande rättsmedvetande kan lika fullt vägra att godtaga det nya, främmande och taga upp stridenför att försvara den rättsordning som motsvarar dess krav. Rättskamp är detta så till vida, som det är en kamp för att försvara en hotad eller återupprätta en nedtrampad rättsordning, men som en rättskamp ter det sig därtill ur rättsmedvetandets egen synvinkel även i så måtto, som striden gäller vad detta rättsmedvetande värderar såsom det rätta och riktiga.
 

I S.