Lagstiftningsfrågor vid Det följande avser att redovisa de viktigare lag 1942 års riksdag. frågorna vid 1942 års riksdag. Åtskilliga av dessa ha redan förut behandlats i SvJT; i sådana fall omnämnas frågorna här endast i korthet. Beträffande frågor som behandlats av lagutskott ha fullständigare förteckningar lämnats under rubriken »Från riksdagen» i denna årgång s. 344, 445 och 553.
Privaträtt. Genom ändring i 13 § lagen angående införande av lagen om förmynderskap (SFS nr 357) ha nya bestämmelser om tillsynen över förmynderskapsvården i Stockholm givits. I Stockholm, där förmyndarkammaren fungerar såsom överförmyndare, har hittills någon motsvarighet till den uppsikt över överförmyndarverksamheten, som i övriga delar av landet utövas av förmynderskapsdomstolen, icke kunnat äga rum på grund av att förmyndarkammaren består av samma personer som den avdelning av rådshusrätten, vilken tjänstgör som förmynderskapsdomstol. Enligt de nya bestämmelserna skall tillsynen nu utövas av Svea hovrätt. I samband härmed har stadgats förbud för ledamöter av förmyndarkammaren och vissa andra befattningshavare därstädes att mottaga förordnande såsom förmyndare eller god man. Förbudet gäller sålunda ej innehav av förmynderskap enligt lag, d. v. s. föreget barn eller adoptivbarn. Jämväl i övrigt äger hovrätten medgiva undantag från förbudet. — Lagen d. 1 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig eller krigsfara m. m. har prolongerats för tiden t. o. m. d. 30 juni 1943.
De vid riksdagen antagna bestämmelserna om hyresreglering behandlas i efterföljande artikel i detta häfte s. 695, jämför s. 340 och 341.
Med hänsyn till bl. a. de svårigheter som det dåliga skördeutfallet 1940 och 1941 vållat arrendatorer, vilkas arrenden bestämts i jordbruksalster att levereras till jordägaren eller att lösas med penningar enligt markegångstaxa el. dyl., har möjlighet ansetts böra öppnas till jämkning av arrendeavtalets bestämmelser i sådana fall. Såvitt angår enskild jord har detta skett genom en lag om jämkning av arrendeavtal i vissa fall (SFS nr 72). Bestämmelser av motsvarande innebörd ha givits beträffande kronoarrenden genom förordning angående grunder för lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksegendomar (SFS nr 75) och i fråga om arrenden å ecklesiastik jord genom lag an-
gående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastikjord (SFS nr 74). — Lagen d. 16 maj 1941 om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m. har med viss komplettering förlängts att gälla t. o. m d. 31 dec. 1943. — Genom en lag om viss panträtt i spånadslin och hampa (SFS nr 505) har öppnats möjlighet att upplåta panträtt i sådana produkter utan att varan överlämnas till panthavaren eller annan för dennes räkning. Lagen har utformats efter mönster av 1924 årslag om viss panträtt i spannmål. — Möjligheterna att ingripa mot vanhävd ha betydligt vidgats genom tillkomsten av en lag om åtgärder mot vanhävd av jordbruk (SFS nr 515), vilken emellertid endast gäller t. o.m. d. 30 juni 1947. Den nya lagen har grundats å ett av 1941 års vanhävdsutredning avgivet förslag (SOU 1942:5), för vilket redogjorts i SvJT 1942 s. 339.
Genom ändring av 7 § lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter har viss lättnad genomförts i villkoren för försäljning av samfälld äga, i vilken kronan tillhörigt eller annat allmänt hemman har del (SFS nr 48).
Det trängda läget för vårt lands bränsleförsörjning har aktualiserat behovet av lagbestämmelser som säkerställa möjligheten att framställa olja ur skiffer. Frågan om tillgodogörande av skifferolja har nu reglerats genom ett tillägg till 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter m. m., vilken lag bygger på koncessionsprincipen (SFS nr 511).
De numera i viss mån föråldrade och otillräckliga bestämmelserna i förordningen d. 20 nov. 1867 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande samt förordningen d. 30 maj 1873 angående nedgraven skatt, bottenfynd eller annat dylikt, vartill ägare ej finnes, ha ersatts av en ny lag om fornminnen (SFS nr 350), vilken emellertid till väsentlig del bygger på de principer som sedan gammalt varit gällande på ifrågavarande område. I samband härmed har utfärdats en särskild lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader (SFS nr 354); denna lag avser närmast byggnader i enskild ägo, beträffande vilka för närvarande några skyddsföreskrifter lagligen icke kunna meddelas. Såsom en komplettering av bestämmelserna i sistnämnda lag har genom ändring i expropriationslagen möjlighet öppnats till expropriation av kulturhistoriskt synnerligen märklig byggnad och mark omkring sådan byggnad, då egendomen ej kan tryggas på annat sätt. I expropriationslagen ha tillika upptagits bestämmelser om rätt till expropriation av mark för samlingslokaler (SFS nr 356).
Frågan om utbetalning av överåriga depositioner i allmänt förvar, i andra fall än som avses i 1927 års lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, har reglerats genom en lag om preskription av medel som innestå hos offentlig myndighet (SFS nr 263). Därvid har - i nära anslutning till vad som gäller enligt 1927 års lag stadgats, att nedsatt belopp som regel skall lyftas av den därtill berättigade inom tjugu år, varefter den som inbetalt beloppet äger åter lyfta detsamma inom ett år; sker ej detta tillfaller beloppet kronan.
I lagen om ekonomiska föreningar ha ett par jämkningar vidtagits
(SFS nr 264). I syfte att underlätta förvaltningen av ekonomisk förenings gemensamma angelägenheter, när föreningen bland sina medlemmar räknar underföreningar eller andra juridiska personer, har stadgats att till ombud å s. k. ombudsmöte (delegerade sammanträde) enligt 39 a §må utses ej allenast medlem i huvudföreningen utan även ledamot i styrelsen för eller delägare i underförening eller annan juridisk person som är medlem i huvudföreningen. Vidare har i förtydligande syfte gjorts ett tillägg till 36 § i lagen avseende juridisk persons utövande å föreningssammanträde. — I lagen d. 24 mars 1938 om understödsföreningar ha vidtagits ändringar på vissa punkter, främst avseende frågan om äldre föreningars anpassning till lagens bestämmelser (SFS nr 457). — Författningarna rörande jordbrukskasserörelsen ha undergått revision (SFS nr 324 och 325).
Prolongering har skett beträffande lagen d. 8 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m., clearinglagen d. 16 febr. 1934, valutalagen d. 22 juni 1939 samt lagen d. 1 nov. 1940 med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m.
En ny provisorisk fullmaktslag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. (SFS nr 550) avser att tillgodose det allmännas intresse av att kunna utnyttja eller hemlighålla dylika uppfinningar ävensom därmed jämförliga förfaranden och anordningar av teknisk natur. Syftet tillgodoses främst genom bestämmelser om särskild granskning av inkomna patentansökningar, vilka bestämmelser kompletteras av föreskrifter som giva K. M:t befogenhet att stadga viss upplysningsplikt beträffande ej patentsökta förfaranden och anordningar. Ett allmänt förbud har stadgats att utan tillstånd yppa uppfinningar samt andra förfaranden och anordningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här i riket eller tillhöra någon som är bosatt härstädes. Beträffande uppfinning, förfarande eller anordning, som är av betydelse för rikets försvar men ej har särskilt avseende å krigsmateriel, må granskningsmyndighet föreskriva hemlighållande. Möjlighet till expropriation stadgas i fråga om såväl patentsökta eller patenterade uppfinningar som ej patentsökta förfaranden och anordningar av särskild betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen. Staten skall vidare kunna erhålla hemligt patent å militär uppfinning. — Genom ändringar i lagen d. 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens (SFS nr 246) ha beteckningarpå affärsföretag, varor och litterära verk m. m. erhållit visst skydd mot förväxling i det att såsom en ny brottstyp i lagen upptagits illojal användning av kännetecken. En redogörelse för en inom justitiedepartementet upprättad promemoria, på grundval av vilken lagen utarbetats, har lämnats i SvJT 1942 s. 342.
Enligt 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk gäller författares rätt intill utgången av trettionde året efter det, under vilket författaren avlidit. Förutom Sverige ha numera endast få länder kor-
tare skyddstid än den i Bernkonventionen angivna femtioåriga skyddstiden efter författarens död. Före 1919 års lag gällde emellertid även hos oss en femtioårig skyddstid beträffande bl. a. rätten till eftertryck av litterära verk. Frågan om skyddstidens längd, vilken ingår i de spörsmål som utredas av auktorrättskommittén, har nu blivit aktuell genom att trettio år förflutit sedan August Strindberg avled. Enligt övergångsbestämmelserna till 1919 års lag skulle skyddstiden för uppförande av Strindbergs dramatiska arbeten utgå d. 31 dec. 1942, under det att rätten att trycka och utgiva hans verk är skyddad ytterligare tjugu år. På grund härav framfördes i en vid riksdagen väckt motion förslag om en provisorisk förlängning av skyddstiden för äldre litterära verk i avbidan på slutförandet av utredningen om en allmän reform av auktorrätten. Detta förslag har resulterat i en lag om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära verk (SFS nr 510), enligt vilken skyddstiden förvissa auktorrättigheter, som eljest skulle upphöra vid utgången av något av åren 1942—46, förlänges till utgången av år 1947 (jämför SvJT 1942 s. 447).
Straffrätt. Beträffande den nya lagstiftningen om förmögenhetsbrott och om försök till brott hänvisas till särskild artikel i SvJT 1942 s. 427 ff. För revisionen av 8 kap. strafflagen har redogörelse lämnats i SvJT 1942 s. 337.
Möjlighet att effektivare ingripa mot ransoneringsförseelser har skapats genom utfärdande av en lag om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar (SFS nr 302) och en lag om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor (SFS nr 298). Den förstnämnda lagen avser att möjliggöra en skärpning av straffen för vissa brott mot ransoneringsförfattningarna. För det fall att brottet med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt — därvid särskilt skall beaktas, om gärningen avsett betydande myckenhet av varan eller bevis angående sådan myckenhet eller avsett ett flertal legitimationskort — skall en särskild strängare straffskala tillämpas, omfattande fängelse eller straffarbete i högst två år. Å vilka brott lagen skall vara tillämplig angives genom särskilda brottsbeskrivningar i 2 §. Därvid har medtagits flertalet av de brott som enligt ransoneringsförfattningarna kunna medföra frihetsstraff. För att den nya lagen i det enskilda fallet skall vinna tillämpning å brott mot en ransoneringsförfattning, fordras emellertid därjämte, att K. M:t enligt 1 § i lagen förordnat, att den skall äga tilllämpning å författningen. Sådant förordnande har meddelats beträffande en stor mängd författningar genom kungörelse SFS 1942 nr 303.— Lagen om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor upptar bestämmelse att, då en handlande i väsentlig mån åsidosätter ransonerings- eller prisbestämmelse som meddelats beträffande ransonerad vara, förbud skall kunna meddelas för honom att idka handel med sådan vara och eventuellt även andra ransonerade varor. Befogenhet att meddela dylikt förbud tillkommer, efter K. M:ts bemyndigande, central kristidsmyndighet. Förbud må emellertid ej meddelas i annat fall än då åtal blivit väckt för gärning å vilken förbudet grundas, och
om åtalet ogillas eller fällande utslag upphäves av högre rätt, skall förbudet omedelbart hävas av kristidsmyndigheten.
Åtskilliga tidsbestämda författningar av strafflagskaraktär ha prolongerats. Sålunda ha lagen d. 13 dec. 1940 om straff för sabotage, lagen d. 14 juni 1940 angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m. och lagen d. 30 dec. 1939 angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor, den s. k. krigshandelslagcn, förlänats fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1943, i samband varmed i sabotagelagen vidtagits vissa straffskärpningar. Förordningen d. 1 mars 1940 rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga trafikmedel m. m. har förlängts t. o. m. d. 31 mars 1943.
Processrätt. För riksdagsbehandlingen av rätteggångsreformen harredogörelse förut lämnats i SvJT 1942 s. 148 ff (propositionen) o. s. 542 ff (av riksdagen beslutade ändringar m. m.). Den nya rättegångsbalken har utfärdats d. 18 juli 1942 (SFS nr 740).
Beträffande de av riksdagen godkända huvudgrunderna för en omorganisation av domsagoförvaltningen m. m. må hänvisas till artiklar i SvJT 1942 s. 437, 547 o. 566. Reformen är avsedd att träda i tillämpning d. 1 juli 1943.
Ett genom proposition framlagt förslag om snabbare renovationsförfarande, för vilket förslag redogjorts i SvJT 1942 s. 441, har bifallits av riksdagen. För den nya regleringen ha vidtagits ändringar i 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken, 11 kap. 73 § vattenlagen, vissa delar av förordningen d. 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden samt 21 kap. 36 § jorddelningslagen (SFS nr 393—396). Därvid ha bestämmelserna om renovation av allmän underrätts dombok och ägodelningsrätts protokoll uteslutits urrättegångsbalken resp. jorddelningslagen, och bestämmelser därom ha istället meddelats i administrativ ordning genom kungörelse d. 19 juni 1942 (nr 397). Beträffande dagboken över inteckning i jordbruksinventarier ha ändrade bestämmelser om renovation upptagits i kungörelsen d. 22 juni 1932 med föreskrifter angående tillämpning av lagen om inteckning i jordbruksinventarier (SFS nr 398). De nya renovationsbestämmelserna ha trätt i kraft d. 1 juli 1942.
Genom ändring av 1 § lagen d. 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål (SFS nr 365), vilken ändringträtt i tillämpning d. 1 juli 1942, har den högsta medgivna dagersättningen i de i lagen avsedda fallen höjts från åtta till tolv kronor.
En viss omorganisation av fältkrigsrätterna har vidtagits genom ändringar i lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes, varvid även frågan om ordningen för krigsrättsledamots avläggande av domared reglerats (SFS nr 367). För de nya bestämmelserna, vilka trätt i kraft d. 1 juli 1942, har redogjorts i SvJT 1942 s. 550.
Genom ändringar i utsökningslagen och dennas promulgationsförordning ha införts nya bestämmelser om överexekutor och utmätningsman i stad utan magistrat samt om överexekutors disciplinära befogenheter gentemot utmätningsman (SFS nr 114 o. 115).
Lagen d. 26 april 1940 med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. och lagen d. 9 jan. 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m. ha erhållit fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1943. Giltighetstiden för lagen d. 31 maj 1940 om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud — vilken avser det fall att parterna äro medborgare i främmande stater, som äro i krig med varandra, och ingen av parterna äger hemvist här i riket — har förlängts t. o. m. d. 30 juni 1943 eller den tidigare dag Konungen bestämmer.
Stats- och förvaltningsrätt. Några grundlagsändringar ha icke beslutats vid årets riksdag. — I syfte att underlätta deltagandet i de kommunala valen ha vidtagits vissa ändringar i kommunala vallagen, lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, lagen om församlingsstyrelse i Stockholm och lagen om val av borgmästare i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm (SFS nr 177—180); bl. a. införas i kommunala vallagen bestämmelser att röstning i vissa fall skall kunna ske å de fasta postanstalterna i riket. —Genom en ändring i lagen om församlingsstyrelse har kyrkofullmäktigesystemets tillämpning inom församlingarna utvidgats (SFS nr 294).—En partiell samfällighet av de territoriella församlingarna i Stockholmhar bildats genom ändring i vissa delar av lagen om församlingsstyrelse i Stockholm (SFS nr 516).
Inrättandet av ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden har föranlett ändringar i vissa hithörande författningar. Önskemålet att främja prästlönefonders placerande i fast egendom har lett till antagandet av en lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m. Vidtagna ändringar i ecklesiastika boställsordningen, prästlöneregleringslagen och kyrkofondslagen avse bl. a. ändrad ordning för anställande hos pastorat av biträde för skötseln av löneboställesskog. Beträffande lagstiftningsåtgärder för inskränkande av kungörelseläsandet i kyrkorna må hänvisas till särskild artikel i SvJT 1942 s. 443.
Utlänningslagen d. 11 juni 1937, vars giltighetstid utgår d. 31 dec.1942, har prolongerats på tre år (SFS nr 669). I samband härmed ha, med giltighet fr. o. m. d. 1 sept. 1942, vidtagits vissa ändringar i utlänningslagen, huvudsakligen beträffande förpassnings- och ansvarsbestämmelserna (SFS nr 668). Jämväl straffbestämmelserna i 1917 års hotellstadga ha reviderats såvitt avser underlåten anmälan beträffande utlänning (SFS nr 670).
47 § 4 mom. sinnessjuklagen har erhållit ändrad lydelse, varigenom beträffande omhändertagande av lösdrivare, som vid sinnesundersökning befunnits vara i behov av vård å sinnessjukhus, i princip göras tillämpliga de regler, som enligt lagen gälla i fråga om för brott tilltalad (SFS nr 146).
Beträffande beredskapslagstiftningen är att anteckna, att allmänna förfogandelagens giltighetstid förlängts ett år eller t. o. m.d. 30 juni 1943, i samband varmed ändringar vidtagits i lagens bestämmelser om straff och förverkande samt om den tid, under vilken
fastighet må tagas i anspråk (SFS nr 251). Enahanda förlängning har beslutats beträffande lagen d. 20 okt. 1939 med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttag ningslagen m. fl. lagar, lagen om tjänsteplikt även som lagen d. 21 juni 1940 om skyldighet att bortföra varuförråd och den därmed sammanhängande lagensamma dag med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen om viss panträtt i spannmål.
Ny rekvisitionslag och ny beredskapsförfogandelag ha utfärdats (SFS nr 583 o. 584). Den förstnämnda lagen ersätter jämväl 1926 års fartygsuttagningslag och 1934 års häst- och fordonsanskaffningslag såvitt avser ianspråktagandet vid mobilisering; uttagningen i fredstid av hästar, fordon och fartyg avses åter i väsentlig mån skola regleras i administrativ ordning. — Den intill d. 1 juli 1942 gällande lagstiftningen om prisreglering har förlängts på ett år. Samtidigt ha emellertidvidtagits ändringar i denna lagstiftning av sådan omfattning att en helt ny prisregleringslag ansetts böra utfärdas (SFS nr 459). —Lagen d. 12 april 1940 om skyldighet att avverka ved till av salu, varsgiltighetstid utgick d. 30 juni 1942, har ersatts av en ny lag om avverkningsskyldighet (SFS nr 493), vilken gäller t. o. m. d. 30 juni 1943. En ny lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret har utfärdats (SFS nr 128).
Den äldre tidsbegränsade lagen med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. har utsträckts till att avse även de kyrkliga myndigheter, som ej omfattats av densamma, dock med undantag för allmänna kyrkomötet. En ny lag i ämnet har därför utfärdats, varvid lagens giltighetstid icke begränsats (SFS nr 87).
På den sociala lagstiftningens område är till en början att anteckna, att giltighetstiden för lagen d. 14 juni 1940 om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m. förlängts ett år. Tillämpningstiden för lagen d. 15 dec. 1939 om utbetalande av krigsriskersättning till sjömän har utsträckts t. o. m. d. 30 juni 1943. Genom en ändring i lagen d. 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer har möjliggjorts ersättning även i fall då det icke kan avgöras huruvida inträffat olycksfall har sin grund i krigsåtgärd eller ej (SFS nr 216).
Barnavårdslagen har undergått ändringar på vissa punkter (SFS nr 62). Ändringarna avse dels utvidgning av barnavårdsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärder beträffande barn — åtgärd enligt 22 § a) skall sålunda kunna vidtagas även beträffande barn under 16 år, som i föräldrahemmet utsättes för fara till sin själsliga hälsa — dels upphävande av barnavårdsnämnds rätt att förordna om aga och dels åtgärder för ökat samarbete mellan skolmyndigheter och barnavårdsnämnder.
Den nya värnpliktslagen d. 30 dec. 1941 har föranlett en ändring i 4 § lagen d. 17 juni 1938 om semester (SFS nr 119).
I lagen d. 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmed-
ling ha vidtagits ändringar, innebärande dels utvidgning av lagens tillämpningsområde till att avse även sådan verksamhet för arbetsanskaffning som grundas på ett anställningsavtal mellan den arbetssökande och verksamhetens utövare, dels ock en uppmjukning av gällande bestämmelser rörande internationell arbetsförmedling såvitt angår musiker, sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare (SFS nr 209).
I fråga om övrig social lagstiftning må här omnämnas att lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln och butikstängningslagen, vilka lagars giltighetstid utgår under senare hälften av innevarande år, ersatts av nya lagar (SFS nr 651, 652 och 654). Dessaha emellertid till sina allmänna riktlinjer utformats i anslutning tillde äldre lagarna.
Sven Romanus.