Domsagonotariernas kristillägg. Den 10 dec. 1941 besvarade chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, en av ledamoten av andra

kammaren direktören Åke Wiberg framställd interpellation angående kristillägg för domsagonotarierna. Statsrådet hade tillfrågats om han funne det rimligt och rättvist, att domsagonotarierna för närvarande ej erhålla kristillägg, och om han ämnade dels söka vidtaga rättelse, jämväl retroaktivt verkande, för innevarande år, dels ock föreslå ändrade bestämmelser förnäst kommande år beträffande kristilläggen för denna grupp.
    I sitt svar utvecklade statsrådet bl. a. den avlöningstekniska distinktionen mellan lön och arvode samt framhöll, att egentliga arvodestagare icke vore berättigade till rörliga löneförmåner. Anledningen härtill vore att bestämmandet av arvodesbelopp i allmänhet icke skedde med samma noggranna avvägning, som utmärkte lönebestämningen. Ändring av arvodesbeloppen vidtoges sålunda endast när förhållandena så förändrats, att en verklig arvodesreglering vore påkallad. Huruvida med hänsyn till levnadskostnadernas stegring en allmän arvodesreglering nu borde företagas vore föremål för regeringens övervägande. Det kunde icke gärna med foggöras gällande, att arvodesbelopp å 200 respektive 150 kr. per månad åt de högskoleutbildade domsagonotarierna vore avsedda att utgöra löneförmåner i egentlig bemärkelse. Vad som sålunda anförts till klarläggande avfrågans tekniska läge innebure emellertid icke något ställningstagande till frågan om domsagonotariernas arvoden i och för sig vore skäligt avvägda. Det vore statsrådets förhoppning, att frågan om en allmän lönereglering för domsagopersonalen skulle kunna föreläggas nästa års riksdag. Domsagonotariernas arvodesfråga syntes i sammanhang därmed böra upptagas tillavgörande.
    Herr Wiberg uttryckte sin tillfredsställelse över det sist refererade uttalandet och tillade, att han i detta gärna skulle vilja se ett löfte om bättre framtida förståelse från statsmakternas sida för den akademiskt utbildade, i statens tjänst anställda ungdomens ofta svåra ekonomiska villkor.
 

K. R.