SVEN AHNSJÖ. Delinquency in girls and its prognosis. Lund 1941. Håkan Ohlssons boktryckeri. 335 s. Kr. 15.00. — Acta paediatrica. Vol. XXVIII. Supplementum III.

 

    Förf:ns undersökning, som utkommit såsom akademisk avhandling i en serie utredningar publicerade av Statens rasbiologiska institut, är en statistisk bearbetning av inhämtade data beträffande 2,248 flickor som intagits å skyddshem 1903—1937 eller, efter dom å tvångsuppfostran, å allmän uppfostringsanstalt 1905—1937. Utredningen omfattar såväl orsakerna till klientelets vanart som en undersökning av återfallsfrekvensen. Inledningsvis lämnas därjämte en kritisk redogörelse för tidigare in- och utländska undersökningar rörande vanart och kriminalitet hos ungdom.
    Förf. har funnit att i medeltal 0.2 % av alla födda kvinnor intagits å skyddshem eller uppfostringsanstalt. Med hänsyn till de intagnas födelseort och hemort är städernas, särskilt storstädernas, roll mera markerad än för befolkningen i dess helhet. Grunden för omhändertagandet är i flertalet fall sexuella förseelser (30.9 %), varmed i regel avses könsumgänge som minderårig eller promiskuitet, samt egendomsbrott (26.8 %). Av naturliga skäl överväga sexuella förseelser bland de äldre och egendomsbrott bland de yngre; för tvångsuppfostringsklientelet äro egendomsbrotten mest betydande. Beträffande börden är antalet utom äktenskap födda större för skyddshemsklientelet än för hela befolkningen; mest markerad är denna skillnad beträffande landsbefolkningen, sannolikt beroende på den skarpare sociala bojkotten på landsbygden och på att de »sammanboendes» barn i städerna i realiteten ha samma hemförhållanden som inomäktenskapliga barn. Beträffande klientelets hemförhållanden uppställas inga kontrollgrupper från den övriga befolkningen; åtminstone absolut sett är emellertid antalet »broken homes» och andra skadliga miljöfaktorer betydande. De intagnas psykiska beskaffenhet har på grund av bristande upplysningar icke kunnat behandlas i önskvärd utsträckning.
    Det största intresset tilldrar sig förf:ns prognosutredning, som torde vara att betrakta som den första i vårt land på vetenskapliga grunder och på ett

LITTERATURNOTISER. 141representativt material verkställda återfallsundersökningen. Den har utförts enligt de metoder för vilka prof. Gunnar Dahlberg redogjort i sitt arbete Statistical Methods for Medical Students (London 1940). Återfallsfrekvensen beräknas för varje observationsår efter utskrivningen från anstalt, varvid de icke återfallskapabla bortsorteras.
    Utredningen, som endast avser det första recidivet, tar sikte på de utskrivnas återfall genom återintagning å anstalt samt genom straffdom, dom å tvångsarbete eller varning för lösdriveri. Av tekniska skäl har förf. måst beräkna frekvensen för de olika slagen återfall var för sig. Beträffande bestraffning för brott har återfallsrisken funnits vara störst under den första femårsperioden (7 ℅), varvid den största återfallsfrekvensen för de tvångsuppfostrade faller på första observationsåret men för de skyddsuppfostrade på tredje året; i stället ha de skyddsuppfostrade återintagits i större utsträckning under de två första åren. Återintagningsfrekvensen har funnits vara lägre för de på grund av sexuella förseelser omhändertagna än för de unga vinningsbrottslingarna.
    Förf. har kompletterat utredningen med en särskild undersökning av i vilken utsträckning klientelet över huvud taget icke återfallit under en tioårsperiod efter utskrivningen. Han har därvid funnit att 72.2 ℅ av skyddshemsklientelet från åren 1903—1925 och 65.2 % av samma klientel efter 1926 icke recidiverat; av de tvångsuppfostrade hade 69.3 % icke återfallit.
    En granskning av återfallsfrekvensen i förhållande till vissa särskilda faktorer har bl. a. visat en tendens till sämre resultat för de vid tidig ålder omhändertagna samt — bland dem som förövat egendomsbrott — bättre prognos för de utom äktenskap födda än för legitima barn. Med hänsyn till födsel å land eller i stad, hemmens art, föräldrarnas egenskaper och intagningstidens längd ha inga säkerställda skiljaktigheter kunnat påvisas. Som varit att vänta har prognosen för psykopaterna visat sig särskilt ogynnsam.
    Man avvaktar med intresse resultaten av den undersökning av återfallsfrekvensen för det manliga skyddshems- och tvångsuppfostringsklientelet som f. n. pågår vid rasbiologiska institutet i Uppsala. Att döma av tidigare erfarenheter torde man ha att vänta betydligt högre återfallsprocent för männen än för kvinnorna.

Torgny Lindberg.