En domsagokontlikt. I skrivelse d. 29 jan. 1943 till häradshövdingen i X. domsaga anförde ombudsmannen i SYJF bl. a. att det mesta arbetet i domsagan, som vore av den art att det bort skötas av icke rättsbildad arbetskraft och som helt saknade utbildningsvärde för en jurist, med hänsyn till avsaknaden av kompetent personal för dessa arbetsuppgifter, nu finge ombesörjas av notarierna. Arbetstiden för dessa hade därför kommit att utsträckas betydligt över vad som kunde anses rimligt, i det att deras arbetskraft tagits i anspråk icke blott dagligen långt in på nätterna utan även praktiskt taget varje sön- och helgdag. Ombudsmannen hemställde därför om vidtagande av sådan ändring eller utökning av den icke rättsbildade personalen på domsagans kansli, att arbetstiden för notarierna som regel kunde nedbringas till 42 timmars arbetsvecka. Besked begärdes inom de närmaste dagarna.
    Innan svar ingått publicerades i »Meddelanden från Sveriges Yngre Juristers Förening» för d. 1 febr. 1943, nr 3, följande notis:
    »En varning. Enligt vad som kommit till föreningens kännedom äro arbetsförhållandena i — — — domsaga allt annat än tillfredsställande. Såsom exempel vilja vi här blott nämna, att den dagliga arbetstiden som regel sträckt sig från kl. 9 till kl. 24 och att notarierna sedan i september månad icke haft mer än två lediga söndagar. Förhandlingar ha inletts för tillrättande av dessa missförhållanden genom anställande av mer icke rättsbildad arbetskraft i domsagan. Då samtliga notarier inom kort komma att lämna sina anställningar i domsagan och häradshövdingen alltså torde komma att bli i trängande behov av nya notarier, få vi härmed uppmana medlemmarna att icke

söka eller mottaga notarietjänst i domsagan, förrän arbetsförhållandena, enligt vad som kungjorts i dessa 'Meddelanden', blivit reglerade.»
    I skrivelse d. 3 febr. till SYJF bemötte häradshövdingen de framställda anmärkningarna. Han erinrade om att domsagoarbetet befunne sig i ett övergångsskede, i det att bl. a. meningen vore att överflytta arbete som tidigare utförts av notarierna å kanslipersonal utan juridisk examen. Han förklarade sin avsikt vara att under den tid som återstode tills den nya ordningen trädde i kraft förbereda densamma och medgav, att måhända mera kunnat göras härför än som hittills blivit gjort. Sålunda hade det anställda kanslibiträdet ännu icke förvärvat full kompetens för den nya uppgiften. För renskrivning hade emellertid i erforderlig utsträckning anlitats extra arbetskraft. Anmärkningarna mot domsagoarbetet vore därför i hög grad överdrivna. Detta gällde även arbetstiden för notarierna. Denna hade på senare tid varit hög, bl. a. beroende på militärinkallelser, men från mitten av januari i år hade den varit fastställd till 42 timmar i veckan. Övertidsarbete sökte häradshövdingen på allt sätt förebygga; söndagsarbete hade alltid varit honom emot. Från 1 febr. hade häradshövdingen fast anställt ett ytterligare skrivbiträde.
    Enligt vad SvJT inhämtat hade någon framställning till hovrätten om rättelses vinnande i de överklagade missförhållandena icke gjorts före »varningens» publicerande. Sedan häradshövdingens svar inkommit, har genom förmedling av hovrättens president överenskommelse träffats, varigenom konflikten bragts ur världen.