Ny irländsk censurlagstiftning. Eire som liksom Sverige alltjämt är neutralt har genom »Emergency Powers Order» nr 151/1942 skärpt sin lagstiftning angående pressen. Den nya lagen innehåller vittgående bestämmelser om beslag och censur, möjliggör införselförbud mot särskilda publikationer och förbjuder allt slags meddelande utan särskilt tillstånd av nyheter från Eire till tidning eller nyhetsbyrå i utlandet med undantag dock för sportevenemang och »social events».
    Censuren är dels frivillig, dels tvångscensur. Den frivilliga censuren grundar sig på en bestämmelse, enligt vilken den, som låtit underkasta en viss publikation eller artikel vederbörlig granskning och erhållit godkännande av densamma, icke riskerar att publikationen blir föremål för beslag. Förutsättning för beslag är i övrigt, att en publikation enligt vederbörande myndighetspersons uppfattning innehåller något, som är skadligt för den allmänna säkerheten eller statens bestånd eller upprätthållandet av allmän ordning eller som kan antagas leda till »a breach of the peace» eller framstå som kränkande för folket inom en nation med vilken vänskapligt förhållande råder. Vederbörande myndigheter kunna ålägga en tidningsägare att tillsvidare eller under viss tid avhålla sig från att publicera material av visst slag. Ett åläggande kan också föreskriva tvångscensur, antingen i den form att varje nummer av tidningen skall göras till föremål för föregående granskning eller också så att granskningen skall avse allenast visst slags material. Av särskilt intresse är, att en tidning icke får omnämna att den erhållit några föreskrifter från censuren eller ens göra en antydan härom. Bestämmelser motsvarande dem som sålunda gälla den periodiska pressen uppställer lagstiftningen också för boktryckare och förläggare med avseende på icke-periodiska publikationer.
    Lagstiftningen fullföljer sina syften med synnerlig energi. Det är att märka att befogenhet att såsom »authorised person» på ena eller andra sättet ingripa mot pressen tillkommer icke blott »the Controller of Censorship» och dennes närmaste man samt »the Press Censor» utan även varje minister. Dessa myndighetspersoners ställning till varandra belyses av bestämmelsen, att censurföreskrifter icke få åberopas mot ett offentliggörande som föran-

letts eller godkänts av en »authorised person». En order om beslag från sådan person medför befogenhet för polismyndigheterna till husrannsakan varhelst ett exemplar av den beslagtagna skriften kan misstänkas befinna sig. Censurföreskrifter kunna givas såväl skriftligen som telegrafiskt och per telefon. Det synes även vara så att ingripande beslagsvägen kan ske redan på manuskriptstadiet. Även andra föremål än skrifter kunna tagas i beslag, om deras spridning anses skadlig.

H. E.