Den 31 mars 1943 avled advokaten, vice häradshövdingen Gösta Huselius i Stockholm. Han var vid sitt frånfälle 82 år gammal och en av de äldsta medlemmarna i Sveriges Advokatsamfund. Efter utnämning till vice häradshövding och tjänstgöring såsom amanuens i civildepartementet har han sedan år 1896 verkat såsom advokat i Stockholm.
Inom advokatyrket har Huselius intagit en framskjuten plats. Han åtnjöt stort anseende och hans verksamhet var synnerligen omfattande, främst på affärsjuridikens område. Tidigt fick han livliga förbindelser med utlandet, särskilt med England och Amerika. Dessa länders institutioner och rättsliv torde ha haft en väsentlig inverkan på hans allmänna inställning till rätten och samfundslivet.
I den strid, som advokatsamfundet under de första decennierna av sin tillvaro hade att föra för att bereda advokaterna en erkänd plats inom rättslivet och för att hävda yrkets anseende och dess intressen åt olika håll, var Huselius en entusiastisk medarbetare, om han ock i enlighet med sin natur plägade föra måttfullhetens talan gent emot mera pågående och kampglada kamrater. Antalet advokater var då ännu ej större än att de flesta kände varandra, och särskilt inom Stockholmsavdelningen förenades ledamöterna i ett intimt kamratskap, vare sig det gällde reformer på rättslivets område eller kontroverser med domstolar och andra eller festlig samvaro. I denna krets var Huselius en uppskattad medlem. Han tillhörde advokatsamfundets styrelse under åren 1902─1924.
Dessa advokatsamfundets och Huselius' kampår ligga nu så långt tillbaka i tiden, att det må tillåtas mig att till belysning av desamma och av det arbete, som utfördes av Huselius och den krets, vari han verkade, citera en återblick, som Huselius själv gjorde i ett anförande vid advokatsamfundets årsmöte 1910, vid vilken tid de närmaste målen för advokatsamfundets strävanden kunde anses nådda. Detta citat må också tjäna till att
giva en liten bild av Huselius' personlighet och framställningssätt, vilka torde vara mindre kända för många av tidskriftens läsare.
»Vi advokater böra aldrig glömma, att vårt yrke i Sverige intager en särställning, som mig veterligen icke har någon motsvarighet i andra länder. Jag syftar på det förhållandet, att advokatståndet hos oss i modern tid utvecklats till vad det nu är, icke blott utan något som helst stöd av statsmakterna utan ─ jag vore frestad att säga ─ trots dem eller i strid mot deras önskningar. För den utan tvivel ganska framstående plats bland samhällets funktionärer, som vi, ledamöter av Advokatsamfundet, nu intaga, hava vi intet annat att tacka än oss själva och sakens egen natur. Det praktiska livets krav hava på det rättsliga området framtvingat tillkomsten av ett särskilt advokatskrå. Allmänheten har, trots de många vinkar och förtroenden, som från åtskilliga håll gåvos om olägenheterna och vådorna av att vända sig till dem, som gjort advokatverksamhet till yrke, funnit, att den icke kan inom det rättsliga livets råmärken och därtill angränsande trakter reda sig utan yrkesadvokater. Utvecklingen gick sin gilla gång, och snart fann sig allmänheten glatt överraskad över att litet varstans finna i sin egen mitt en grupp yrkesutövare ─ advokaterna ─ sammanhållna och kontrollerade inom ramen av Sveriges Advokatsamfund ─ som fyllde och fyllde väl det tomrum, vars tillvaro allmänheten länge instinktmässigt känt utan att rätt inse vari det låg.
Där stå vi nu. Men, mina herrar, vi få icke heller någonsin glömma, att vi allt framgent äro en stridande och visst icke en redan segrande kyrka. Ännu så länge känner den svenska allmänheten uteslutade tillfredsställelse över att äntligen hava fått ett på samma gång hederligt och dugligt advokatstånd. Å vår sida äro vi advokater allt för stolta över och nöjda med de redan vunna positionerna för att rikta våra blickar framåt; men vi böra i sanning icke söva oss själva till ro med vad hittills åstadkommits.»
Huselius' insatser på rättslivets område voro emellertid icke begränsade till yrkesverksamheten och advokatståndets befrämjande utan omfattade även mycket annat. Så var han länge styrelseledamot och sekreterare i Föreningen Svensk avdelning av International Law Association. Svensk Juristtidning har särskild anledning att vid Huselius' frånfälle betyga sin saknad och sin tacksamhet för vad han verkat till tidskriftens fromma. Alltifrån 1916, då tidskriften startades, till år 1936, då han av åldersskäl lämnade oss, har Huselius varit medlem av redaktionen och skött tidskriftens ekonomi. Tanken på en för praktiska jurister avsedd juridisk tidskrift var gammal hos Huselius. Vid advokatsamfundets årsmöte i Göteborg 1910 behandlades ett av honom väckt förslag att samfundet skulle ur sin kassa anvisa ett be-
lopp som bidrag för utgivandet av en tidskrift. Därvid skildrade Huselius, hurusom han redan åren 1904 och 1905 konfererat med in- och utländska kolleger om saken. År 1907 hade han sammankallat några kamrater i Stockholm och fått igång en diskussion. För att beröva sig själv varje möjlighet till återtåg anmälde han sig på hösten samma år i Justitiedepartementet till utgivande av »Tidskrift för Praktisk Juridik», vars första nummer emellertid också blev det sista.
Årsmötets beslut blev att ställa till styrelsens förfogande ett belopp av 2,500 kronor av föreningens medel för ifrågavarande ändamål. Men varken Huselius eller någon annan advokat fann tillfälle att föra fram den nya tidskriften. När Svensk Juristtidning planerades år 1916, utverkades ett årligt anslag från advokatsamfundet av 1,000 kronor. Det föll sig härvid naturligt, att en plats i tidskriftens redaktion intogs av Huselius, som med ställningen av framstående ledamot i advokatsamfundet förenade ett så tydligt ådagalagt intresse för saken. Han blev en högt skattad medlem av redaktionen. På olika sätt deltog han i arbetet, men framför allt har han i egenskap av kassaförvaltare gjort tidskriften utomordentliga tjänster. Under hans ledning och omsorgsfulla vård skapades det grundkapital, som ger tidskriften en självständig ställning och möjliggjort dess verksamhet utan bidrag av det allmänna. Det har varit en ovärderlig förmån för tidskriften att på detta sätt få draga fördel av Huselius' framstående erfarenhet i ekonomiska ting.
Genom sin personlighet och allmänna inställning kom Huselius att stå i livlig kontakt med jurister av olika kategorier. I den personliga samvaron framträdde hans charmerande egenskaper och han fann i samvaron det bästa medlet till ömsesidig förståelse och trivsel. Ända till de senaste åren har han varit en ofta och gärna sedd deltagare i Juristföreningens sammanträden och efterföljande samkväm. Han förvärvade talrika vänner, vilka djupt känna saknaden efter honom. Även för dem, som ej kände honom närmare, framstod han såsom en i såväl inre som yttre måtto ståtlig representant för vårt lands advokatkår.
Carl Ljungholm.