Missbruk av s. k. generalhypotek. I SvJT denna årgång s. 165 ff har f. d. häradshövdingen C. H. G. CEDERSCHIÖLD diskuterat frågan angående korrektiv mot en borgenärs missbruk av generalhypotek i konkurs till förfång för övriga borgenärer, närmast i anslutning till vissa uttalanden om detta spörsmål i advokaten CURT EKDAHLS arbete »Om fordran i konkurs» och min avhandling »Bidrag till läran om återvinning i konkurs».
I min avhandling har jag påpekat, att i somliga fall ett korrektiv mot missbruk kan ligga däri, att redan gäldenären själv måste anses ha ägt rätt att motsätta sig vissa transaktioner av hans borgenärer; under sådana förhållanden kan konkursboet givetvis såsom succederande i hans rätt göra denna gällande. Ett dylikt fall har förelegat i rättsfallet NJA 1923 s. 258, i vilket konkursgäldenären till en bank pantförskrivit inteckningar såsom säkerhet för alla de förbindelser, för vilka han vid pantförskrivningen häftade eller framdeles kom att häfta. Banken övertog sedermera före konkursen vissa växelfordringar från
annan borgenär och yrkade för dem förmånsrätt i hypoteket. HD förklarade, att hypoteket icke kunde, med mindre konkursgäldenären därtill samtyckt, anlitas för sådan gäld, som banken övertagit från andra personer, samt ogillade förmånsrättsyrkandet, enär det icke visats, att dylikt samtycke givits. Med anledning av detta rättsfall har jag i min avhandling s. 142 anmärkt, att denna utväg att angripa generalhypotek innebär ett dåligt korrektiv mot missbruk av sådana i allmänhet, eftersom den icke kan begagnas, då gäldenären samtyckt. Såsom framgår av bankernas reversformulär från tiden närmast efter detta rättsfall, har man i dem också låtit vederbörande låntagare samtycka till att lämnad säkerhet finge begagnas även för sådana låntagarens förbindelser, som banken övertagit från andra. Med vad jag här sagt har jag givetvis endast avsett att yttra mig om den nämnda utvägen. Därmed har jag ju icke — såsom häradshövdingen Cederschiöld velat tolka mina ord — uttalat den meningen, att »från bankernas synpunkt allt vore väl beställt i och med att klausulen erhållit den nya lydelsen». För övrigt har jag i en not på samma sida funnit mig i dylika fall kunna förorda en analogisk tillämpning av kvittningsreglerna i 121 § konkurslagen. Återvinningsinstitutet torde nämligen här icke kunna begagnas — åtminstone icke direkt — eftersom det förutsätter konkursgäldenärens medverkan vid transaktionen. Det kan måhända förtjäna att framhållas, att konkursen i 1923 års rättsfall inträffat före nya konkurslagens ikraftträdande. I följd härav skulle fallet bedömas enligt äldre lag, som icke innehöll någon allmän återvinningsregel och för övrigt icke heller några detaljerade regler om kvittning.
Emellertid är det givetvis, såsom häradshövdingen Cederschiöld framhållit, värt att beakta, att lagberedningen i motiven till skuldebrevslagens 8 § anvisat detta stadgande såsom ett medel mot missbruk av generalhypotek. Anledningen härtill är ju, att dylika transaktioner antingen kunna tangera ett mot tro och heder stridande handlingssätt gentemot gäldenären eller också äro att jämföra med avtal, vilka träffats av gäldenären och varav kommit skada för hans konkursbo, eller med uppköp av fordringar å gäldenären, som gjorts av någon hans gäldenär i syfte att skapa förutsättningar för kvittning. Tveksamt kan måhända förefalla, huruvida det är motiverat att ingripa mot transaktioner med generalhypotek, som ligga så långt tillbaka i tiden, att de icke kunnat åtkommas med återvinningsregler eller kvittningsregler, om dessa eljest varit tillämpliga å dem.
Till sist må endast tilläggas, att jag vid förfrågningar fått bekräftelse på att bankföreningen, efter påpekande från en ledamot av lagberedningen, i samband med skuldebrevslagens tillkomst slopat ovan omförmälda tilläggsklausul i sina reversformulär. Detsamma skedde emellertid icke med förbehållet, att icke förfallen fordran kan utkrävas, därest långivaren finner, att lämnad säkerhet icke längre är betryggande. Den senare klausulen ansågs nämligen ha en synnerligen berättigad funktion att fylla vid plötsliga och oväntade kursfall, t. ex. sådana som inträffade i samband med Kreugerkrisen.
Fritjof Lejman.